Dawson's Creek
Men detta har lett till en lite tråkig sak. Jag tittar i princip aldrig på film längre. Jag brukade älska film. Jag tittade på flera filmer i veckan. En lördag kunde jag titta på tre olika filmer. Jag har tappat lusten för film. Jag har inte tålamodet eller orken att sitta i två timmar och titta på nåt som jag inte vet om jag gillar förrän det är slut. Två timmar är alldeles för mycket. Vilket ju kan ses som ett roligt påstående då jag nyss skrev att jag gillar långa serier med flera, flera säsonger. Men det är ju annorlunda. Då vet jag att jag gillar det. Jag känner karaktärerna och jag vill följa dem. Men det finns ju ingen serie som har avsnitt som är två timmar långa. Två timmar är för långt. Det är ett för stort commitment. Jag tappar fokus. Jag tar upp telefonen och börjar surfa. Jag har ingen lust att sitta still så länge och engagera mig och sedan är det slut. För två timmar är också för kort. Vad händer om jag gillar det? Då är det ändå slut. Det blir inget mer.
Film är för besvärligt. Tacka vet jag serier. Fast ibland blir jag stressad över hur många serier jag inte sett. Alla säger att Sopranos och Homeland och 24 och The Wire och Breaking Bad och Downton Abbey är så himla bra och en bara måste se dem. Och jag har inte sett en enda av dem! Stressen! Det är ju inte gjort på en eftermiddag att se hela Sopranos liksom. Jag vill ju se alla som är bra.
Gilmore Girls
Nu tittar jag på Dexter på Netflix och jag är mitt i en genomtittning av Gilmore Girls som jag påbörjade i höstas och aldrig avslutade. Twin Peaks håller jag också på att titta igenom, men det går segt. Det har jag nog hållit på med i typ ett år. Och de som vet hur många avsnitt det finns förstår att jag inte tittar så ofta. De avsnitt jag sett tycker jag är asabrasa, men jag kommer liksom inte vidare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar