fredag 13 januari 2017

Lägesrapport

Det har nästan blivit mitten på januari och dagarna bara går och går. Det kom snö och det kom is och det kom arton minusgrader och sen kom det plusgrader ganska snabbt. Nu är vi mitt i det osköna nollgradigt-och-isgata-vädret. Jag kör runt på Folke i vagnen och halkar vartannat steg.

Mina klasskompisar, eller ja, gamla klasskompisar försvarar sina kandidatuppsatser i dagarna och jag ger bebis katrinplommon i förhoppning att han ska bajsa. Jag är lite avis. Det måste jag säga. Inte för att jag inte vill vara föräldraledig, men jag vill också snart vara klar med skolan. Vill gå klart utbildningen med samma klass som innan. Men så blir det inte. Det är väl bara att acceptera och gå vidare och sånt där tråkigt.

Här hemma målar vi om sovrummet och det stinker färg i hela huset och vi sover obekvämt på madrasser i vardagsrummet. Möbler och saker är spridda överallt. Folke har sovit kasst i två nätter (men toppenbra inatt, tack och lov!). Jag har köpt en bröstpump och provat att pumpa, men än så länge så fattar barnet inte hur en använder flaskan. Det känns som att det kunde vara smidigt om pappan i familjen kunde mata ibland.

Andra halvan av januari kvar och jag tycker tiden går för fort.

onsdag 4 januari 2017

Halva priset är alltid bättre än fullpris

Att jag älskar rea är ingen nyhet. Jag har blivit en riktig reahaj genom åren. Nu hittar jag nästan alltid bra grejer på rea, det gäller att ha fyndnosen framme. Jag får hökögon vid reaställningar och hittar ofta grejer som jag velat ha länge, men inte tidigare köpt.

Den här kjolen hittade jag på rea i mellandagarna. Halva priset! Jag har länge velat ha en kjol i den här modellen, med knappar hela vägen fram. Den här är riktigt vintrig, i mörkt mossgrön manchester.



Jag älskar den! Och som alltid när jag köpt nåt nytt som jag gillar så har jag burit den varje dag den senaste tiden.



tisdag 3 januari 2017

Nyårsafton 2016!

Nyårsafton tillbringades, precis som året innan, i en stuga precis vid havet. Ett ganska fantastiskt ställe! Jag älskar nyår, men i år blev aftonen av förklarliga skäl lite annorlunda. Förra året var jag gravid, men då var jag och Daniel åtminstone med på festen hela kvällen och sov över, precis som alla våra kompisar. I år åkte vi hem efter middagen och tillbringade senkvällen hemma, helt utan party, men med en åttamånaders bebis. För i år har vi liksom en bebis!!!



På dagen på nyårsaftonen så hängde jag och Folke runt ute på Femöre med våra kompisar och njöt lite av omgivningarna. Kollade in utsikten och så där. Som sig bör, på ett sådant magnifikt ställe. Och så störde vi oss på alla andra som var där och gjorde samma sak. Men det var var liksom vi som hyrt stället, så helt rimlig känsla.



Jag såg en Johan på ett berg och en Adam som svischade förbi, till exempel. Och en båt. Ett skepp! Och massa hav och horisont.


Tänk, här bodde fyrvaktaren förr.


Björn såg vindpinad ut på berget.



Adam och Björn.


Lina och David. 


När det började mörkna höll vi oss inomhus. Vi nyårspyntade och förberedde. Daniel var på väg ut till Femöre från jobbet, så snart skulle alla vara där. När han väl kom blev han hälsad med tomtebloss och konfetti. Förövrigt är det ganska coolt att se sitt barn leka med mina kompisar!


Våra firanden är ganska traditionella. Alltså, enligt våra egna traditioner. Var har hunnit skapa en del på typ 11 år eller nåt. Men ett nytt inslag i år var julklappsspelet. Det var kul! För vissa. Men det är väl tjusningen med julklappsspelet.


Förutom alla människor, så var vi tre hundar också. När en är hund är det bra att hålla sig i en stuga långt bort från alla fyrverkerier och sådant.


Björn hade förberett ett svårt musikquiz (som alltid!) med tema död och ensamhet (jippi!). Mitt lag kom tvåa sjukt nog! Och Daniel och Adam (aka redaktionen för Redarpodden) hade skapat ett Redargiss till oss. Perra vann! En alldeles egen och unik Redarpoddenkeps!! Alla var imponerade.


Jag och Folke var uppklädda till tänderna och alldeles nyårsfestliga! Min silverklänning kvalade in som årets klänning, på årets allra sista dag. Jag är inte van med urringning, men kände mig DÖSNYGG i denna!


Och så gjorde vi det klassiska misstaget att istället för att be någon ta en bild på oss alla, så tog vi två bilder, en på mig och Folke och en på Daniel och Folke.


Discolampan var med såklart! Och det var girlanger och konfetti överallt!


Vi hade ett tajt schema att hålla oss till. Maten blev lite försenad, men annars höll vi oss till det ganska bra. Vi hade knytis, så alla hade tagit med sig minst två rätter. Och vi var tio personer, så det blev en hel del mat. Så sjukt gott!! Och mycket!


Men eftersom Smulan inte pallar att festa hela nätter, så drog vi hem efter middagen. Så innan klockan 21.00 var vi hemma. Så himla konstigt, ändå! Det har inte skett på många, många år. Nyårsafton är en av mina bästa högtider ju! Men i år kom jag hem med en sovande Folke och drog av mig klänningen och satte mig i soffan och störde mig på alla fyrverkerier och smällare (jag trodde vi bodde i ett pensionärsområde, VEM avfyrar alla dessa fyrverkerier?!). Jag tog på mig nattlinne och åt glass, medan Daniel somnade i soffan (han jobbade hela helgen och skulle upp 04.45 nästa dag, så det var väl okej). Vid 23 så låg vi alla i sängen och sov. Jag vaknade precis vid tolvslaget, för JÄKLAR vad det small, men sen somnade jag om igen och sen var det 2017! 

fredag 30 december 2016

En liten lista om 2016

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Födde barn!!! (Detta kommer vara temat på den här listan, kan jag lova!). Men också tog studieuppehåll (så sjukt olikt mig att avbryta saker). Det känns jättekonstig att min klass liksom fortsatt utan mig och att de snart är färdiga medan jag bara går hemma. Men så föll sig livet. Var gäst på en nära väns bröllop (sjukt vuxen grej som jag aldrig gjort innan!). Jag har satt min första pvk, och tagit venprov, och satt kateter på en riktig människa (och det gick bra!). Jag har fått massa fint på posten av fina personer på Instagram. Jag har sett sälar ligga och sola på en klippa. Jag har satt upp två olika porträtt av mig själv på väggen (varav ett är ett fantastiskt familjeporträtt som vi fick i julklapp!). Jag har dansat på Instagram i vecka 40. Jag har haft praktik på sjukhuset i 10 veckor under slutet på en graviditet. Jag har sett fyren vid Ölands norra udde. Jag har åkt i glashissen på Scandic Triangeln i Malmö. Fyllt 30 (!). Firat mors dag och varit en mor. Badat i ett kalkbrott. Sett kungafamiljen!! Och bytt namn - höll på att glömma den! 



Har du några nyårslöften?
Som varje år har jag löftet att bli lite modigare. Det går bättre och bättre, men det finns alltid mer att kämpa med. Jag har även lovat mig själv att sluta hålla in magen. Bara släppa ut den och låta den vara. 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja! För första gången får jag svara ja på den frågan! Det har fötts massa barn i min närhet! Hurra för det! Två av mina fina klasskompisar har fått barn, min svägerska har fått barn, min syster har fått barn och i och med att jag själv har fått barn så har jag en del nya sk mammakompisar som givetvis också har fått barn i år. Ballt! Bebisar överallt! 



Vilka länder besökte du?
Jag stannade troget i Sverige. Har dock varit i Malmö, på Öland, i Norrköping, Jönköping, på ett slott utanför Gnesta, i Ullared och lite andra ställen. Visserligen i Sverige, men jag har inte varit fastbunden hemma, vilket ju är ganska najs. 

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas?
23 april. Minns hela det dygnet så fruktansvärt väl. Bästa lördagen i mitt liv, helt klart. 




Vad var din största framgång 2016?
BLEV MAMMA! FÖDDE UT EN MÄNNISKA UR MIN KROPP!

Största misstaget?
Never a failure, always a lesson, säger Rihanna och jag är benägen att hålla med. Jag har inte direkt gjort några stora misstag. Och det är en ju tacksam för. 

Bästa köpet?
Ny soffa! Det var så himla fantastiskt att få en större soffa där alla får plats (alltså jag och Daniel). En soffa där jag kan sitta och amma och bre ut mig och Daniel fortfarande får plats att ligga ned, om han vill. Och Blixten får plats att gosa ned sig, också. 



Vad spenderade du mest pengar på?
Typ blöjor, I guess. Har aldrig köpt en blöja tidigare i mitt liv och nu ba köpt ungefär hundratusen. 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja, jättemycket såklart! Allt med Folke. Jag har varit så där alldeles larvigt överlycklig stora delar av detta år. Varje liten grej han gör är ju liksom SUPERGULLIGT! 



Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2016?
Jag lyssnar inte på mycket musik i vanliga fall, men detta år är nog mitt musiklyssnande  rekordlågt. Dock kommer jag alltid minnas Brinner in the shit av Håkan som jag dansade till (och gjorde en liten dansvideo till insta) timmarna innan värkarna började. Då, när jag dansade runt i vecka 40 (39+1) så hade jag ju ingen aning om att det var min sista kväll som gravid. En har ju BF som ett mål och jag var ganska säker på att gå över (pga ALLA säker att en gör det) men så kom han innan och det var så himla perfekt. Och just det: Hands to myself också, med Selena Gomez! 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
GLADARE (och tröttare!)



Vad önskar du att du gjort mer?
Filmat! Jag skulle vilja ha mycket mer med Smulan på film. Jag tänkte på det häromdagen när jag kollade på ett gäng dokumentärer och det alltid är en massa typ "hemvideos" med för att visa hur personerna var typ och om en skulle göra en dokumentär om mig och mitt liv (varför en nu skulle vilja göra det?) så finns det typ inget filmat. Och det skulle vara så kul också att kunna visa Folke när han blir större. Liksom sitta och titta på film från hans första år. 

Favoritprogram på TV?
Inte på tv direkt, men typ Netflix och sånt: Downton Abbey!! Satt som fastklistrad framför detta när Smulan var alldeles nyfödd. Klämde alla säsonger i rekordfart. SÅ SJUKT BRA. Tredje säsongen av The Fall. Stranger Things var ju bra också. Och Love. Nu i slutet av året kom ju Skam upp som en stark favvo!



Vad gjorde du på din födelsedag 2016?
Jag firade med fika för släkt och familj och vi åt tårta och fikabröd och grejer som hör till. Och sen firade jag och Daniel genom att åka till Malmö en helg och ha det bra. 



Hur skulle du beskriva din stil år 2016?
De första fyra månaderna på året var stilen extremt begränsad pga jättemage. Jag bodde i mina graviditetsjeans och i tajts och två randiga gravidtröjor. Randiga tröjor är ju dock ganska fint, så jag var nöjd. Hade även fått en kasse kläder av mamma, som jag använde. Sen när bebisen väl var på utsidan, så var jag tvungen att amningsanpassa allt. Överlag har jag haft lite svårt med stilen i år, på grund av dessa omständigheter. Ett tag kändes det som om jag ALDRIG skulle kunna klä mig som jag ville, men det släppte efter ett tag. Ju mer van jag blev med amningen, ju lättare var det att bara skita i allt och klä mig som jag vill och dra upp eller dra ned och visa allt men vem fan bryr sig. Typ så. 


Jag har fyllt i den här listan tidigare år också: här är 2015, 2014, 2013, 2012 och 2011

torsdag 29 december 2016

Två bilder från juldagen

Juldagen firades med jullunch hemma hos min farmor (exakt som varje år) och julmiddag hos Daniel föräldrar (som varje år, typ). Det är mysigt att göra saker som en alltid gör. FAST I ÅR VAR JU ALLT NYTT I OCH MED ATT DET VAR FOLKES FÖRSTA GÅNG!

Smulan firade juldag i dinosaurieslips och skjorta och var urstilig!



onsdag 28 december 2016

Julafton!

Folkes allra första julafton och min första julafton som någons mamma firades hemma hos oss. För första gången i mitt och Daniels gemensamma liv så firade vi julafton i vårt hem. Vi brukar alltid fara och flänga runt på julafton, men i år var vi hemma hela dagen. Och släkten kom till oss!
(Varning för bebisbilder!!)

Först mitt på dagen kom Tubbe och Matilda. Tubbe är Folkes kusin och polare.


De var finklädda och juliga.


Vi försökte oss på en gruppbild, men det var dömt att misslyckas med två vilda bebisar.


Men jag var ju gullig i volangblus i alla fall. Skit i kidsen, liksom, kolla morsan!


Vi fikade och min mormor och morfar kom förbi och min mamma och Göran och så delade vi ut paket och så kom min pappa och min lillebror och Daniels föräldrar och så var vi ett helt julgäng. Några for vidare till andra firanden, och vi blev åtta vuxna kvar som åt middag hemma hos oss.


Men först var det paketöppning och sånt där! Folke höll med alla bebisar nånsin - pappret är roligast!



Precis som väntat fick Folke många julklappar och jag är himla tacksam för allt. Extra kul var det att han fick lite leksaker, eftersom han i princip inte hade några innan, förutom bitleksaker och skallror typ.



Efter en lång paketutdelning så var det tid för julbord och det var gött med massa mat och sen var det dags för folk att gå hem, för Daniel skulle åka och jobba natt och jag och Folke var helt slut efter en dags julfirande.


Sex efter bebis

Håll i hatten, nu ska vi snacka sex, tänkte jag. Mer precist: sex efter bebis. 
Jag och Daniel konstaterade ganska nyligen bägge två att vi har bättre sex nu än innan bebis. Och det kanske kan låta konstigt? Jag vet inte, men för oss så var det så himla mycket stress innan. 

Innan jag blev gravid så var ju det allt vi tänkte på. I flera år har sex i princip bara handlat om fortplantning för oss. Det har varit ägglossningstester och specifika dagar och "nu bara MÅSTE det bli en bebis". Vi ville och hoppades och önskade så mycket, att sexet blev mer ett arbete än njutning. Det var totalt målfokuserat. Vilket faktiskt inte är så himla roligt. Och vi hade massa sex. Hela tiden! Liksom för att maximera. Vi försökte i tre år innan Smulan blev till. Det var tre stressiga, kämpiga år. Efter det kunde vi slappna av på ett helt annat sätt. Och sen skulle ju den där bebisen ut. Och efter en förlossning kan hela kroppen och sinnet vara lite skakat. Eller mycket skakat. Eller helt jäkla skadat och totalt söndrigt. Kroppen, med underlivet i fokus, kan må och kännas på massor av olika sätt efter en förlossning. En kan bli snittad och då har en ett operationssår att läka också. En råka ut för olika grader av bristningar. Och mycket annat. Kroppen som genomgått en förlossning måste få vila. Och själen måste få vila. Hur länge är upp till var och en. Men efter ett tag så kommer ofta tanken på sex upp. Kanske är det en själv som tar upp det, kanske är det en partner. Partnern, dvs den som inte genomgått en förlossning, har ganska lite att säga om sex och när det är dags att börja ha sex igen. Kan jag tycka. Typ ingenting alls. Det är aldrig nånsin okej för partners att pressa eller stressa eller tjata eller på olika sätt tvinga. Aldrig nånsin! De kan vara jättekåta och sugna på sex men det är inte okej någonstans att pressa. De ska stötta och peppa. Och, om/när det är dags, ska de göra allt för att underlätta. Vissa som genomgått en förlossning vill ha sex mycket snart efteråt. Andra vill vänta länge, flera månader, kanske år. Det är okej. Alla är olika och allt är okej. Det är bara en själv som vet vad som känns rätt. 

En har ju nyss blivit förälder till en ny liten person, med allt vad det innebär. Det känns som att eftersom vi pratar om detta så sällan, så är det svårt att veta vad som är "normalt". Hur andra gör och vad andra går igenom. Därför är det så viktigt att prata mer, tänker jag. Det är bara en själv som kan bestämma och känna efter vad som känns rätt. I början efter att Smulan var född fanns inte en tanke på sex hos mig. Totalt noll. Det fanns liksom inte ens på kartan. Min kropp var mörbultad, totalt överkörd och mitt hjärta var överfullt av kärlek för min lilla bebis. Det tog ungefär 11 veckor tror jag, sen blev jag sugen. Bara sådär, mitt på blanka eftermiddagen en dag i juli. Barnet sov i vagnen och vi passade på. Och det var supernervöst (pga allt det nere var ju liksom förändrat!) och supernajs på samma gång. Då hade jag gått från att inte vilja alls, till att ha massor av lust. Just då. Det gick jättebra och kändes som förr, så att säga, vilket var skönt (hehe). Det finns nog inget som är normalt vad gäller att ha sex första gången efter att bebis anlänt. Och en får ju inte glömma att sex är ett stort område med massor av olika aktiviteter, långt mycket mer än bara omslutande sex. Kanske en har lust att göra vissa saker, men inte andra. Gör de grejerna! Smek, slicka, känn. Prova dig fram! Börja på egen hand! Känn efter. Undersök. Ta det försiktigt, om det är det som känns rätt. Eller kör ba pang på rödbetan, om det känns bättre! Att inte vilja alls, över huvud taget, är också helt okej. Eller hur? En har genomgått något stort och omvälvande, på många olika sätt. Sex kan vara det absolut sista en vill tänka på. Att prata igenom innan och efteråt känns som en mycket viktig grej, tänker jag. Jag och Daniel har pratat mycket om hur vi vill ha det och inte ha det och vad vi vill göra nu och vad som känns bra. Vi är båda överens om att det är lite roligare nu. Svårare att hitta tid, helt klart. Men roligare när det väl är dags. Mer lustfyllt. Vi samsover hela familjen, så i sängen på kvällen har inte fungerat för oss. Vi har hittat andra tillfällen och andra tider och haft kul under tiden. Och det är väl det viktigaste ändå. Att ha lite sköj. 

måndag 26 december 2016

Den 26e december

God jul, kära bloggläsare! (Är ni några kvar?)

Idag är det annandag jul och jag har firat min första jul som mamma. Det är ju ganska fantastiskt bara det. Helt plötsligt är jag den vuxna, som ska styra lite (tur att Daniel ansvarade för maten!) och som öppnar paket åt barnet istället för sig själv. Det har känts alldeles underbart.

Nu ligger Folke på golvet och tuggar på en träkloss. Jag satte på Kungens jultal på Svtplay så han skulle ha nåt att titta på. Det är ju viktigt med kultur och sånt där va.


Jag känner mig lite överkörd av trötthet men jag dricker i alla fall kaffe ur en EPISK mugg! Lil' Sebastian!!! Jag fick den i julklapp av Daniel och ÄLSKAR DEN. Och inte bara är den sjukt snygg, den är också väldigt skön att håla och dricka ur.


Idag vaknade jag upp till nyheten att George Michael dött (inte helt sant, jag såg det mitt i natten när Folke försökte amma och andas genom snorig näsa). Det är alltid en lite konstig känsla när kändisar dör. Jag är inget George Michael-fan, men detta är ju Last Christmas-tider så dessa veckor har jag ju hört hans röst flera gånger per dag. Att dö när en bara är 53 år är så himla sorgligt. 2016 slog till igen, liksom.