fredag 23 september 2016

Fem freaking månader!

Idag blir den yngste familjemedlemmen fem månader gammal! Jippi och hurra! Vi firade med tårta som sig bör. Allt som kan firas, bör firas!

Idag bar Folke en tjusig tröja med öron. Ju mer djur en kan få in i barnets garderob, desto bättre tänker jag.


Smulan känns helt plötsligt väldigt stor. Han rullar runt så fort en lägger ned honom och hamnar alltid på mage till sist och så blir han sur för att det är trist på mage. Han älskar att dra mig i håret. Och sin pappa i skägget. Halsband eller örhängen bär en med egen risk. Han börjar sakteligen upptäcka mat (mycket sakta dock). Han har fått suga på både paprika och gurka och smörgåsrån. Och fått smaka på vår mat flera gånger. Han gillar smakrika saker bäst (vem gör inte det?).

Han ger oss ofta stora, blöta pussar. Han åker numera alltid i sittdelen i vagnen, och gillar det. Han har storlek 74 i kläder och nästan inget som köptes i somras passar längre. Tänderna kliar och han dreglar som bara den. Och jag tror stjärthakan blir tydligare och tydligare för varje dag som går?


Smulan, du är bäst och jag älskar dig (det känns aldrig som jag säger det nog).

Höstlistan

Mina planer för hösten

Min plan är att vara föräldraledig och ej försöka ha stress och ångest över att 1. tiden går så överjävulskt form samt 2. att jag ej kommer plugga i höst och därmed ej bli klar samtidigt som mina (gamla) kursare och det känns så himla sämst och det känns lite som jag misslyckats med utbildningen eftersom att jag kommer bli klar i efterhand. Sköna känslor bägge två. Närå, men skämt åsido så ska det bli en fin höst. Så lylligt ändå att kunna vara hemma och se Smulan växa och bli större och häftigare och bara få ägna mig åt honom.

Bästa höststället

Utomhus för att luften är hög och krispig och skönt kylig. Älskar det!! Älskar när det blir lite kallare och jag får ta på mig en kappa och halsduk och mössa. Hösten är liksom MIN tid. Till och med mörkret är lite mysigt (ett kort tag!). Jag är bäst på att romantisera höst. Annars är ju inomhus även det ett bra ställe att vara på för att det regnar och blåser ute och inomhus är det varmt och gött. Jag kan komma in och vara alldeles röd om kinderna och dricka te (typisk höstgrej) framför braskaminen och det doftar brasa och ljus är tända och en film på tvn och det är ganska fantastiskt.

Vad ser du mest och minst fram emot?

Mest ser jag fram emot alla framsteg som Folke (förhoppningsvis) kommer göra. Ser även fram emot några små resor vi har planerade. Jag ser fram emot varje onsdag med babysim. Jag ser fram emot min födelsedag och att det faktiskt ska bli höst på riktigt.

Vad kommer du köpa inför hösten?

Varma höst- och vinterkläder till barnet. Annars kommer vi snart inte kunna vara ute nåt mera för han har typ en (1) lite varmare tröja och ingen jacka eller overall eller liknande. Antagligen även en ny kaffepress för den gamla braiga gick sönder och så köpte vi en ny och den var KASS, så kommer antagligen köpa ytterligare en för det är så himla jobbigt att bli sur och irriterad exakt varje gång en ska dricka kaffe.

Det här läser jag och tittar jag på

Jag tittar på allt som finns på Netflix, hauls på Youtube, American Horror Story (om det inte är för läskigt) och allt som är lättittat och inte kräver 100 procent fokus och uppmärksamhet. Jag läser typ inget alls, men vill läsa MASSOR. Hoppas, önskar och vill ta mig tid att läsa mer.

Vad oroar du dig för?

Pengar :) En blir inte rik av att vara student och sen föräldraledig. Men vem vill vara rik egentligen? (Jag)

Vad vill du verkligen hinna med?

Läsa (som nämt). Ligga med min man. Scrolla Instagram i lugn och ro. Vara social i den mån jag orkar för att inte känna mig stressad. Låta dagarna vara och ta de som de kommer (det är ju liksom inte så ofta i livet en får chans att göra det). Aldrig nånsin ställa klockan på morgonen.

Vad kommer du äta?

Grytor, skulle jag gissa på. Det känns höstigt. Även soppornas årstid är nu. Skulle även tippa på att det bli mycket rester och typ mackor.



Listan hittade jag hos Jenny.

torsdag 22 september 2016

Grejer jag vill ha (i form av ett skitsnyggt kollage!)

Hej, konsumtionsgudarna! Här är ett skitsnyggt kollage (paintskillz!) på grejer jag vill ha. Kalla det en önskelista om du så vill, då jag fyller år om ett par veckor (yikes!). Jag vill bara ha totalt nödvändiga och praktiska grejer :) :) :). Okej, vattenkokaren är faktisk praktisk för jag är trött att koka vatten på spisen (och det är säkert miljövänligt med vattenkokare också? Kanske?). 


Fries before guys-tröja, Team internet-tröja och pizzaslice-tröja från H&M.
Riot not diet-pin och Carbs-halsband från Catfightback.
Vattenkokare från KitchenAid.
Prickig klänning från Monki.
Snabba skor från Nike.
Self Love-pin av Joanna Thangiah.
Dra åt helvete av Malin Haawind.
Harry Potter and the Cursed Child av J.K Rowling, Jack Thorne och John Tiffany.
Epidemin av Åsa Ericsdotter (intressant att jag tror mig ha tid att läsa?).
I Woke Up Like This-mugg av ingen aning, jag googlade upp den. Men jag gillar muggar så alla typen av najsiga muggar blir jag glad av.

onsdag 21 september 2016

En kurs i babysim

Vi har börjat med babysim och det är urmysigt. Idag var tredje gången! Jag och Smulan och Daniel har även åkt själva till simhallen en gång och badat, så det var totalt vår fjärde gång i vattnet. Det är så jäkla kul!

Först var jag rädd för att Folke skulle vara rädd i vattnet och sådär, men det har gått toppen. I duschrummet efteråt är det lite kämpigare, men det blir bättre och bättre för varje gång. Han kan bli lite ledsen av att vänta när jag duschar och tvättar mig, helst vill han vara med mig i duschen exakt hela tiden, men det är lite svårt att ha en hal liten sälunge till bebis i famnen samtidigt som en ska krångla sig ur en snortajt baddräkt samt tvätta sig (det är svårt, men inte omöjligt!).

I alla fall. Det är kul och jag önskar att lektionerna var längre än 30 minuter. Men det är väl ganska exakt så länge som bebisarna pallar. Även fast vattnet är uppvärmt så blir de ju kalla, de små liven. Och trötta!

Hysteriska babysimfamiljen skådas nedan:


Jag som alltid älskat vatten och simtränat och tävlat när jag var mindre tycker det är fantastiskt roligt att vara i simhallen och jag hoppas Folke kommer få mersmak. Plus att (viktigt!) jag vill att han ska bli säker i vattnet och kunna hantera vatten och att vara däri, samt ha respekt för havet, vilket kan vara ganska bra att ha då vi bor i en stad där 80 procent av kommungränsen är vatten.


Smulan har ett extremt lugnt ansiktsuttryck hela tiden i poolen. Han mest *njuter* och gillar läget. Lite som en gammal tant hemma i badkaret. Han har det gött, men är definitivt ingen plaskare. Än i alla fall. Jag är glad så länge han inte gallskriker.


Och så några bilder för att det är så jävulskt kul med undervattensfoton:




söndag 18 september 2016

Barnvagnspromenad

Har det inte varit helt sjukt bra väder de senaste dagarna (typ hela september egentligen!). Jag och Blixten och Smulan har älskat våra promenader och gått minst en lång varje dag.

Så här har våra senaste barnvagnspromenader sett ut:


Sol och maxnjut med bara ben. Det blir liksom extra göttigt när barnet sover och jag kan spela Pokémon. Även härligt att barnet sover då barnet har börjat att ogilla liggdelen samt knappt få plats i den längre. Hans små ben är alltid böjda i liggisen. Den är dock toppen att sova i.


SHORTS! I september! Sensommar är inte så pjåkigt (om det bara kunde hålla sig på lite halvnormala temperaturer och inte vara megavarmt).



Vissa promenader var barnet vaken och då är det inte lika lugnt och skönt, så att säga. Mer härj och liv.


Eftersom liggdelen inte uppskattas så tog vi tillfället i akt till en amningspaus i det fria med havet och båtar som utsikt. Fast en annan dag. Än den förra bilden. Smulan gillade att titta på havet. Och att vara ur vagnen. (Jag förstår inte varför jag inte tar Ergobabyn?!) (Lever väl på hoppet)


Det slutade så här i vagnen lite lagom missnöjt:


Så från och med nu kör vi sittdel istället! Helt sjukt. Känns som barnet blev 10 år äldre på direkten! Sittdel fungerar än så länge toppen. Alla är nöjda.

torsdag 15 september 2016

Ett år har gått och vilket jävla år det har varit

Nu är det september, vilket innebär att det är ett helt år sedan jag fick reda på att jag var gravid och allt liksom helt plötsligt vändes upp och ner. Även fast vi försökt skaffa barn länge, så var det en himla chock när det faktiskt gick. (Här har jag skrivit mer om det.) Eller det var på samma gång en chock och exakt vad jag ville skulle hända och vad jag på nåt sätt trodde var på gång kanske möjligtvis men inte ville tro på helt ut. Massor av olika känslor på en gång. Men alla var bra, såklart. Bara fantastiskt och förvirrat och otroligt och allt på precis samma gång. Sedan i september 2015 har inget varit sig likt igen.

Tänk vad fort ett år kan gå och tänk ändå hur långsamt det kan kännas. I början av graviditeten gick det så långsamt så långsamt. Tiden var sirap. Jag var så orolig och veckorna tickade på i sakta mak. Sen gick det aningsens fortare och längtan blev liksom större och större. Sen kom våren och jag hade tio tunga veckors praktik på sjukhuset innan jag skulle vara föräldraledig och tiden gick sakta igen. Det kändes som de här 10 veckorna aldrig skulle bli färdiga. Och sen blev det påsk och praktiken var slut och jag var i vecka 36 eller nåt och helt plötsligt skulle jag inte gå i skolan längre utan vara hemma och vänta på bebisen. Jag var redo och allt var ett stort frågetecken. Konstigt att en kan känna sig redo för ett frågetecken?

En lördag i april så vaknade jag av värkar och ringde Daniel på jobbet och vid lunch den lördagen så fanns Folke. Sprillans ny och färsk och ute i riktiga världen. Och sen blev det en lång varm sommar och jag var nybliven mamma och allt som jag gjort tusen gånger blev nya igen, för jag fick uppleva dom med min lilla bebis. Och nu är det september igen och ett år har gått och jävlar vilket år det varit.

söndag 11 september 2016

Vem får vara kroppspositiv?

De senaste dagarna har det diskuterats en hel del kring vilka som "får" vara kroppspositiva, fettaktivister och så vidare. Alltså vilka som är "tjocka nog" eller om en kan vara "för smal" för att passa in i rörelsen. Jag tror att det är viktigt att se det som olika saker. Kroppspositivitet är en stor normkritisk rörelse och ska så vara. Där alla kroppar passar in. En rörelse som kämpar för att till exempel bryta ideal och krossa smalhetsnormen. Som kämpar för att vara en motpol till bantningshets och visar upp kroppar på ett annat sätt än vad som brukar synas. En rörelse som visar upp olika sorters kroppar och låter alla synas. Som arbetar för att lyfta fram icke-vita kroppar och kroppar med olika funktionsvariationer. Och sånt där. Ni vet. Och fettaktivism är en stor och skitviktig del i den kroppspositiva rörelsen! 

Kan alla vara fettaktivister då? Asså näe. Det blir ju helknäppt då. Tänker jag. Om smala ska lägga upp bilder på sig och skriva om förtryck och skam och utsatthet de upplevt pga tjockhet blir det fel - för de upplever ju inte det. För de är ju inte tjocka. Vad händer då med betydelsen av tjock? Om alla kallar sig tjocka så urvattnas ordet. Och ord är viktiga. Ord har betydelse. Om en smal kallar sig tjock, vad är då en tjock person? 

Givetvis kan (och bör!) en stötta fettaktivism. Det är megaviktigt. Vi lever alla i ett samhälle som föraktar tjockhet. Som ser tjockhet som någonting hemskt, något som "drabbar" en. Hur många gånger har vi inte hört (eller sagt!) "Du är inte tjock, du är fiiiin". Som om de vore motsatser?! Klart att vi alla lever under trycket att vara smal. Alla påverkas av de rådande patriarkala normerna. Och det är skitsvårt att stå emot. Och det kan kännas förjävligt och leda till massvis av självhat. Och hat utifrån. För det är ju just det som är grejen. Att normsmala kan mycket väl hata sig själva. Men de lever inte i ett samhälle som hatar dom. Som vill dölja dom, göra allt för att de inte ska synas (eller höras). 

När tjocka berättar hur det är och hur de upplever det, då bör smala och smaltjocka och mellanpersoner lyssna. Och ta till sig. Försöka förstå. Men klart att det är svårt. Det tycker ju jag med. Att inte bara höra att en inte tillför någonting till rörelsen - utan att en till och med förstör!Klart det känns kasst. Men det är ändå viktigt att lyssna. Ta till sig. Försöka förstå att du, om du är smal eller smaltjock, kan åtnjuta ett smalhetsprivilegie som andra, tjocka, inte kan. 

Och vem är tjock och vem är smal då? Vem får bestämma? Det är ju himla snårigt såklart. På nåt sätt tror jag ändå att alla vet. Klart det finns grader. Men en som har en kroppstyp som syns i media och hyllas som snygg, sexig, "kurvorna på rätta stället", en kroppstyp som speglas i media, i skådisar och modeller och i tidningar och precis över allt. Eller väldigt lik den kroppstypen, bara lite större. Då är en inte fet. Jag är inte tjock och försöker aktivt att inte kalla mig det. Jag är jäkligt kroppspositiv och tycker kampen om att alla kroppar ska få synas är enormt viktigt och jag vill krossa alla normer om hur en kropp "bör" se ut. Jag vill lära mig att se på kroppen som mer än ett utseende. Låta kroppen vara rolig ibland. Eller bara vara. Precis som den är. Jag försöker även att lära mig tycka om min egen kropp. Mer och mer. Alla bilder jag fotar och postar är mest för min egen skull. För att slå mig fri från de ideal som ligger som tunga stenar på mina axlar. Som stoppar mig från att klä mig som jag vill och göra vad jag vill. Att bryta loss från allt jag lärt mig genom livet om hur ful jag är och hur fel jag är. Hur min kropp bara är fel och sällan rätt. Och det är ju en viktig och bra kamp. Att urvattna ordet tjock för inte kampen framåt på nåt sätt, tänker jag.


lördag 10 september 2016

20 veckor

Det här rundhuvade lilla gullet har hunnit bli exakt 20 veckor och med varje vecka blir han banne mig bättre och roligare och gölligare. 


I veckan har vi varit på Öppna Förskolan två gånger och på babysim och på BVC och i badhuset på egen hand och simmat. Bra vecka, helt klart och många nya upplevelser både för Smulan och för mig. På kontrollen på BVC vägde han 8040 g och var prick 70 cm lång. Åttakilosgränsen är spräckt och nu är det storlek 74 som gäller i kläder. Igår städade jag bort kläder i storlek 62 ur hans byrå och det känns så himla sorgligt och så himla häftigt. (Storlek 68 får han banne mig klämma sig i ett tag till.)

20 veckor inne i magen:


(Här tyckte jag att magen "syntes massor" och var "jättestor". Så himla fint ändå.)

20 veckor utanför magen:



Så himla ballt detta är!! Biologi! Livet! Det fungerar! Otroligt! Jag kan knappt tänka på hur det faktiskt funkar, att en faktiskt kan bygga en människa. Det är så stor och galet och fantastiskt att jag får svindel.