onsdag 17 september 2014

I was Jesus, and I decided to come down to earth in the shape of a woman this time

Supermegabästa Annika Norlin är tillbaka med en ny skiva i Hello Saferide-skepnad!! Jag har lyssnat sönder den här låten och den här skivan. Såklart. Asabrasa. 


Jag läste nånstans att det har gått tio år sedan debuten med Hello Saferide och det innebär att jag fått njuta av detta sen jag var 18 och det är ju helt fantastiskt. Jag kommer ihåg första gången jag hörde My Best Friend. Jag läste om den i Expressen Fredag och letade upp den på nätet direkt. OCH ÄLSKADE DEN! Sen dess har jag älskat allt den här kvinnan rört vid. Och sett henne live massvis med gånger. Ord kan knappt beskriva hur mycket jag gillar Hello Saferide och Säkert! Jag lyssnar inte alls mycket på musik och hela album är det sjukt sällan jag gillar (eller tar mig tid att lyssna på) men allt med Annika Norlin hittar sig in i min hjärna och mitt hjärta och bara stannar för alltid. 

tisdag 16 september 2014

Blixten fyller tre!

Idag fyller min bästa lilla djurkompis 3 år! Grattis och hurra! Det blir köttbullstårta till middag idag!


Det känns som att han alltid funnits i mitt liv. Allt är så mycket bättre med honom. Han är så snäll och duktig och lydig och rolig och gosig och springig. Han älskar att gå långa promenader och han älskar att springa och leka. Lika mycket gillar han att vara inne och ligga under täcket. Han älskar värme och sol och fryser stillastående i skugga. Han gillar att bada och simma, med hatar att duscha. Han älskar att vara social och umgås med våra vänner, både människor och hundar. Men han är alltid lite tveksam och undvikande i början, när han träffar någon ny. Lite som hans matte är.

Han är liten och behändig, men med så mycket vilja och ork och lust. Han somnar i sin egen säng, men vaknar alltid i min. Under mitt täcke. Tryckt mot min rygg eller med två små tassar i mitt ansikte. Han är den gosigaste och snällaste jag vet. Han är en sån glädje att ha i livet. Han är det bästa sällskapet på promenader och han är den bästa att äta godis och kolla på tv-serier med, han låter mig alltid välja serie.





Så här såg han ut som liten valpbebis, det lilla gullet:


måndag 15 september 2014

Vi bygger, bygger upp och ni river, river ned

Den här lyssnade vi på på valvakan igår kväll och peppade.


Resultatet av gårdagens val är ganska deprimerande. Alliansen fick visserligen flytta på sig och det är ju gött, men med SDs siffror är det svårt att glädja sig åt något. Det känns mest mörkt nu faktiskt. Så sjukt många rasister i detta land. 

söndag 14 september 2014

Okej, det är ett beroende - en lista på mina bästa tv-serier

Jag fick en kommentar från Märta om att skriva en lista på alla mina serier jag tittar på och älskar och det vill jag ju gärna göra. Jag älskar tv-serier och tittar på massvis! Jag har alltid älskat serier och alltid levt mig in i dom. När jag var yngre var jag ju tvungen att följa dom på tv och det var inte det lättaste. Jag hade inte alltid tv på mitt rum och absolut inte en egen dator. Det var inte lätt att följa allt. Jag fick tigga och be pappa om att få titta på Felicity. När jag gick i högstadiet var jag med och organiserade skolans musikal och vi träffades och tränade just den dagen då Young Americans gick. Jag hade halvpanik för att jag skulle missa det och tvingade mamma att lova att spela in det på video, så jag kunde se när jag kom hem. Lyckligtvis är det brutalt mycket lättare att titta på serier nu för tiden. Nu har vi Netflix och dvd-boxar och internet och allt är bättre på alla sätt.

Faktum är att jag tittar på så många serier att jag har en app för att hålla koll på alla. TvJunkie heter den och är bäst. En lägger in de serier en kollar på och så håller den reda på när de sänds och när det är uppehåll och vilken dag vilken serie går på osv.

Här är serierna jag följer i bokstavsordning som de ligger i appen (vissa sänds inte längre, men har nyligen gjort det och jag har inte tagit bort dom från appen än, så de får vara med i den här listan):

Awkward



Bones



Community



Cougar Town



Game of Thrones



Girls



Glee



Grey's Anatomy



How I Met Your Mother



Mad Men



Modern Family



My Mad Fat Diary



New Girl



Orange is the New Black



Parks and Recreation



Pretty Little Liars



Sherlock



Skins



The Big Bang Theory



The Mindy Project



The Newsroom



The Walking Dead



True Blood




Bonusserier som jag älskar, men som inte går längre:

Buffy
Dawson's Creek
Gavin and Stacey - Bästa nånsin!!!
Breaking Bad
Arrested Development
Lost
Sabrina The Teenage Witch
Gilmore Girls
Freaks and Geeks
Vänner 
The O.C 
Popular
Gossip Girl

Det känns som jag har missat en massa serier, men jag tror inte jag kommer på några fler. Vissa av dessa serier älskar jag verkligen, typ Sherlock, Cougar Town, Grey's Anatomy och Parks and Recreation. Jag blir glad i hjärtat bara jag tänker på dom och har sett alla avsnitt flera, flera gånger.  Andra har jag älskat, med de tappade massor i slutet, typ HIMYM. Vissa följer jag och har gjort länge och gillar, med inte riktigt fallit totalt för, typ Mad Men, PLL och TBBT. The Big Bang Theory har visserligen blivit bättre ju mer de har med tjejerna, men det är ändå lite mycket killar som ska vara nördiga och tror de är så himla balla. Pretty Little Liars bara pågår och pågår och jag blir mer förvirrad hela tiden. Vem är egentligen A?!

Det jag vet är att jag gillar serier med många tjejer i och/eller där tjejer har huvudrollen. Tjejer är bäst, smartast och roligast att titta på!
Sammanfattning: Jag älskar tv-serier!

lördag 13 september 2014

Big Brother har börjat igen!

Big Brother har startat igen! Yaay! Jag har alltid älskat Big Brother och jag har sett alla säsonger. I början, alltså första säsongen, när jag själv gick i högstadiet, tyckte jag verkligen att det var toppenbra och typ socialt experiment osv. De tog verkligen in alla olika typer av människor, i olika åldrar, yrken, bakgrunder. Men nu är det inte alls så längre. Det första jag sade under den här säsongsstarten var att ALLA ÄR JU SAMMA PERSON. Nästan i alla fall. De flesta är verkligen exakt lika. Till utseendet och till personligheten. Och de flesta är ju helt galna. Totalt utan spärrar och gränser. Jag tycker hela tiden att allt är så himla pinsamt och sitter med skämskudde framför ansiktet hela tiden. Samtidigt är det ju det som är det göttiga. Det är ju därför jag kollar. Det blir som att titta på något annat än riktiga människor, för människor jag känner är inte så där. Jag tycker det är trevligt att se vänskaper bildas, men det blir alltid lite pinsamt när de blir kära i varandra. Eller i varje fall om en blir kär i en annan, och det liksom är obesvarat. Och så kan den personen inte komma undan, för de är inlåsta. I början ogillar jag alltid nästan alla deltagare, men sedan efter några veckor eller månader så blir en så investerad i programmet och deltagarnas personligheter utkristalliseras mer och mer och då hittar jag verkliga favoriter. Jag kommer till exempel fortfarande ihåg massor av deltagare från gamla säsonger. 

Människorna som är inne i Big Brother-huset just nu är så olika mig som en kan vara på en grej. De tar på varandra så mycket. Är väldigt fysiska. Kramas och klänger och pussas och ligger och kysser varandra och gosar och allt vad de gör. I min värld är det lite konstigt att göra. Men alla är olika. Förutom därinne, där är alla lika. Men, det jag egentligen skulle skriva om var ju att deltagarna och deras livsstil/tankesätt eller vad vi kallar det, har liksom letat sig in i min hjärna och mina drömmar. Så i natt drömde jag väldigt kramiga/gosiga/sexiga drömmar. Sexdrömmar! Tyvärr inte om Big Brother-deltagarna, det hade jag kunnat hantera, utan om mina egna vänner! Inte okej, hjärnan. Inte okej! 

torsdag 11 september 2014

And they said Oh, a quiet, friendly woman, super rare.

Nu har jag gått på sjuksköterskeprogrammet i två veckor. Ballt! Det är alltid spännande och läskigt att börja nåt helt nytt, i ny skola, med ny klass där en inte känner nån. Det är ju skitsvårt! En av mina lärare sade första dagen att nu har vi chans att bli vem vi vill. Ingen vet nåt om oss och vi kan skapa helt nya identiteter. Om vi så vill. Bli den där modiga, pratiga, smarta människan. (Hon vill jag bli!) Eller bli snällare, gladare, tystare, mindre av en clown, eller vad vårt problem nu är.

Det är väl visserligen en fin tanke, men oj vad svårt det är att "bli nån ny". Är en lite blyg (eller mycket!), lite osäker, lite rädd, lite obekväm, så är det himla svårt att bli den där sköna personen, som alltid säger rätt saker. Men jag försöker! Hela tiden. Jag pratar och har åsikter och tycker till och diskuterar och är med. Och de som är i min grupp verkar tycka/tro att jag har jättelätt för att prata och har massor att säga. Så det är ju bra. Att jag verkar sån. Tänk vad långt jag kommit, ändå. Jag tror det är för att jag känner mig rätt. Det här är min grej. Jag kan detta. Jag vill detta. Och jag vet att jag kan det, liksom.

Ja, vi har alltså delats in i grupper. Eller delat in oss själva. Jag gillar grupper. Det känns tryggt. Och det gör det lite lättare att få kompisar. Att få nån att prata med. Vilket annars kan vara jättesvårt. Det är alltid så mycket lättare om en redan innan har nåt gemensamt. Som att en hamnar i samma grupp. Annars får en kanske fråga om det finns några som kan tänka sig att bilda en liten studiegrupp. För att diskutera, eller så där. Eller gå med i någon förening, eller nåt, på skolan. Eller ett politiskt parti? Någonstans där det finns likasinnade. Men jag är överlag ganska dålig på att både skaffa och behålla vänner. Lite av en ensamming, sådär. Jag är inte nån som har stor kompiskrets och skaffar nya hela tiden. Så jag blir alltid överlycklig när det bildas grupper, och sånt där, så jag kan jobba, läsa, studera, diskutera, förbereda ihop med folk. Då får en automatiskt folk att fika ihop med och äta lunch ihop med. Då slipper en liksom försöka, vilket jag är tacksam för, för måste jag försöka, gör jag antagligen inte det och sen är jag ensam istället. Vilket i längden inte alltid är så kul.

lördag 6 september 2014

Ännu lite mera grått

Idag har jag på mig denna långa kofta/mantel som fladdrar magiskt bakom mig när jag cyklar. Min mormor beskrev den som "toppensnygg" och "ett riktigt fynd" när vi träffades tidigare idag. Jag och min mormor gillar ofta samma kläder. Vet inte om det är *fashion* att ha samma smak som en 74-åring?