onsdag 3 maj 2017

Blommigt på första maj

Jag har ny, blommig klänning och en hög med vårkänslor. Det är maj och under hela maj (tre dagar än så länge) så har det varit strålande sol och det får gärna fortsätta så, ja tack.



Till 1 maj passade jag på att måla läpparna knallröda, vilket matchade de röda fanorna i 1 maj-tåget. Den blommiga klänningen matchade min inre vårglädje.




måndag 1 maj 2017

Folke 1 år!

Förra helgen fyllde världens bästa lilla smula ett helt år! Vilket är helt otroligt. Det kan omöjligt vara ett år sedan han föddes, samtidigt som det känna som en halv livstid. Så mycket har hänt sedan ett år sen. HAN ÄR JU LIKSOM EN HEL LITEN PERSON. Wow!

Det pyjamasklädda barnet visste på morgonen inte alls vad som skulle ske under dagen. Ettårs-kalas, liksom! Det händer ju verkligen inte varje dag.


Mycket gäster och många kameror. Det var nog lite lätt stressande att vara huvudpersonen just idag, men Folke skötte det med glans, får en ändå säga. Födelsedagsbarnet och hans två månader äldre kusin fick bananmuffins med grädde och blåbär som tårta.


Det var gött.

 


Ett helt år av ditt liv är gjort mitt bästa, fina lilla hjärtesmul. Du gör livet så fantastiskt utan att ens veta om det.

(Ska jag vara ärlig så är det skönt att äntligen slippa dessa himla månadsuppdateringar om Smulan som jag började med när han var mini)

fredag 28 april 2017

En uppdatering om att aldrig uppdatera

Alltså, stackars lille bloggen. Du är så fruktansvärt bortglömd att det knappt är klokt. Men tiden bara rinner ifrån mig och jag har helt tappat feelingen för hur en bloggar.


Vill en ha text och bild från Kobris hittas jag på Instagram, så att säga. Där är jag aktiv som en häst galopperar.

torsdag 23 mars 2017

Folke 11 månader!

Idag blir mitt hjärtegull, min sojaböna, livets mening hela elva månader!

(Och jag har tydligen totalt slutat skriva i den här bloggen, men vem bryr sig?) (Inte jag tydligen!) (Aldrig nånsin har jag skrivit så här lite i min kära bloggkompis)



Helt plötsligt har spagettibenen blivit stadiga och Smulan är en kung på gåvagn och kan stå utan att hålla i sig. Han är gulligare för varje dag som går och mer och mer likt en barn och inte en minibebis. Igår bet han mig så hårt i bröstvårtan att det kom blod, men jag förlåter honom pga gulligheten i allt han gör. Tyvärr är han drabbad av smittkoppor vill jag skriva, men jag menar ju svinkoppor, så klart. Otrevligt hur som helst. Främst för barnet obviously men även för föräldrarna, då sagda barn har svårt att sova/somna om på natten pga kli. Stackars! Annars: full utveckling på börnet!

Jag är alldeles slagen av kärlek till honom. De här dagarna är min allra sista som föräldraledig och jättestrax börjar verkligheten igen för mig. Det senaste året har varit en fantastisk bubbla att vara i, men nu ska jag tillbaka till skola och jobb. Att inte få vara med min lilla gris hela dagarna gör lite ont, men det ska samtidigt bli gudomligt skönt att få vara lite själv. Tänk att jag till exempel kommer hinna lyssna på poddar varje dag till och från skolan?! Hurra!

Och hurra för Smulan 11 månader av total kärlek!

torsdag 23 februari 2017

Folke 10 månader!

Idag är det den 23 februari och den dagen innebär att Smulan nu hunnit bli TIO MÅNADER!! Vilket innebär att det bara är två månader kvar tills han fyller 1!!! HELT ORIMLIGT!

Igår kom snön tillbaka och vi var ute och lekte ("lekte") i snön för första gången. Lirar'n har till och med skor på sig! Så himla gull. Nu står de skorna på vår skohylla i hallen och ser översöta ut.
Innan snön kom så gungade Smulan för första gången för några daggar sen. Han gillade det!


Han har också blivit stadigare på att stå och har börjat åla/kräla och ta sig framåt. Han har en till tand som kommer upp (den sjunde) och säger "mamma" på det gulligaste sättet! Han är en virvelvind på natten och är aldrig nånsin still. Häromnatten vaknade jag och han var lilla skeden hos mig, vilket inte alls var så vi somnade, med det var ju urfint att vakna till.

Tyvärr har Smulis börja tycka att det är morgon vid 5-snåret, vilket föräldrarna inte uppskattar. Barnet som förr sov till typ halv åtta är som bortblåst. Han är jättevaken jättetidigt och redo att starta dagen. "Kul".


Nu har jag mindre än en månad kvar som föräldraledig och det gör lite ont i hjärtat. Åh, som jag kommer sakna att hänga med den här smulan varje sekund varje dag.

torsdag 9 februari 2017

Det är något fantastiskt i att smörja in krämer i fejset

Uppdatering angående nya hudvårdsrutinen: ÄLSKART!

 Jag längtar tills det är dags att smörja in fejset med serum och olja och krämer och masker. Så himla skön känsla! Om det gjort eller kommer göra någon skillnad har jag ingen aning om. Men än så länge gillar jag det mycket. Speciellt där på kvällen när jag verkligen kan brassa på med grejer i ansiktet och sen sova på det och tänka att jag kommer vakna len som en persika.

Och ordet "serum"! Så himla bra ord. Det känns som nåt magiskt. Eller typ nåt hopkok som botar någon sjukdom. Det känns mycket bra att kleta in ansiktet i magi varje dag. Seeeruum. Seerum!

måndag 6 februari 2017

Släng vågen!

Mitt bästa tips är ett väldigt basic tips: att slänga vågen. Bort med den bara! Kasta badrumsvågen ur huset! Det kommer inget gott av att slentrianväga sig. Det är bara destruktivt och skapar en besatthet kring specifika siffror. Som om en viss siffra visar på att en är en bättre person. Så är det ju inte! Mycket sällan är det nödvändigt att väga sig. 

I tonåren var jag smal. (Men det tyckte jag inte då, såklart.) Jag minns på min farfars begravning. Efter vi varit i kyrkan så var det fika hemma hos farmor. Jag gick på toaletten och passade där på att väga mig - varför inte, det fanns ju en våg. Jag minns att vågen visade de lägsta siffrorna jag varit med om och mitt i all sorg så blev jag lite glad. Även fast jag mådde kasst så bekräftade siffrorna som visades att jag var "duktig". Ett hemskt och tragiskt tankesätt. Kan jag se idag. Men inte då. 

Jag minns också i tidiga tonår när jag läste Bridget Jones Dagbok för första gången. I boken så för Bridget anteckningar över antal rökta cigaretter, antal druckna enheter alkohol och - sin vikt! Bridget tycker vikten är alldeles för mycket och vill göra allt för att gå ner några kilon. Hennes vikt var typ samma som min vikt (jag visste ju vad jag vägde exakt då jag vägde mig så fort jag såg en våg) och hon tyckte ju det var en dålig vikt och då lärde jag mig att min vikt, mina siffror, var för mycket. För hög siffra! Dåligt. 

SNÄLLA KASTA VÅGEN. Det är sällan det kommer något bra av att ha koll på sin exakta vikt. Jag trodde fan tidigare att en våg var ett givet inslag i ett badrum. Att den bara skulle vara där. Men så är det ju inte. Ut med den bara! Nu har jag inte vägt mig på många, många år och är himla glad över det. Jag undviker aktivt att göra det. Jag vill inte veta vad jag väger. För en siffra säger faktiskt inte ett jäkla dugg.



(Den här texten ovan lade jag ut på insta häromveckan. Och nu så har jag själv brutit mitt löfte. Jag vägde mig i helgen. Jag vet egentligen inte varför. Men jag befann mig i ett badrum där det fanns en våg. Och jag tänkte: "varför inte?" Jag borde ju ha tänkt "Varför?". För det finns ju verkligen inget skäl. Till att väga mig. Men jag gjorde det ändå. Och så fick jag fram siffror. Som tydligen ska betyda nåt om min kropp. Om en är intresserad av Bmi (vilket en inte borde vara för det är skit) så betyder mina viktsiffror ihop med mina längdsiffror: Övervikt. Och om en läser kring av övervikt betyder så är det oftast någonting dåligt. Vilket är fullständigt åt skogen att det ska vara så. För i sanningens namn så betyder det ju ingenting. Det säger ingenting om mig. Ingenting om hur jag mår eller hur jag ser ut. Inget om hur jag är som person. Världen är alldeles för viktfixerad.) 

Rosa är inte bara en fin färg på morsan, barnet klär i den också!

Jag tänker alltid att jag vill lägga upp alldeles nytagna bilder på Smulis, liksom för att minnas hur han såg ut. Jag har blivit helt stressad med det här med att minnas allt. Att komma ihåg. Att inte glömma. Hur det var. Spara allting till framtiden. 

Men men, de här bilderna är typ två veckor gamla. Men gosiga ändå. ÄLSKAR hans framtänder. Så himla gulliga! Och att strumpor hör hemma på exakt alla ställen utom fötterna, det vet ju alla.