torsdag 23 oktober 2014

3 x vardag

Min vardag var jättetråkig just idag, jag har pluggat och hostat och sovit och hostat, men jag har ju lovat mig själv att fota fler vardagsbilder, så här kommer tre till. En från tidigt i morse när jag och Blixten var de enda i världen som var vakna (notera gärna systemetpåsarna i hörnet, fulla med pant). Och sedan två från ikväll när det var alldeles mörkt ute. Det kan vara ganska gött med mörka kvällar ändå. Dammet syns inte och det blir sk mysigt direkt bara en tänder en himla lampa eller ljus. Det som strategiskt inte syns på bilden är alla miljoners grejer som badrumshantverkarna spritt ut överallt. Det är så brutalt stökigt hemma att jag har bestämt mig för att totalt ignorera allt byggdamm tills renoveringen är klar.




Sick and tired of always being sick and tired



 Jag har varit förkyld i lite mer än en vecka och jag är så fruktansvärt dålig på att vara sjuk. Jag har absolut ingen ork, jag är trött hela tiden och SÅ HIMLA UTTRÅKAD. Jag får såklart en massa idéer jag vill göra, men orkar inte genomföra något vilket gör mig heldeppig. Och eftersom vi har hantverkare hemma kan jag inte bara ligga i soffan och dö, jag måste gå upp klockan sex och vara klar när de kommer och öppna dörren och svara på frågor som hur högt upp på väggen handdukstorken ska hänga. (Inte vet jag, normalhöjd?!)

Jag orkar inte cykla till skolan de dagarna jag har föreläsning, pga jag får hostattacker och jag inte andas, utan måste lägga pengar på bussen, vilket gör mig arg. Jag får inte sova på natten för jag bara hostar och hostar och att inte få bra sömn gör mig både tjur och surig. En riktig liten solstråle är vad jag är.

(Japp, Anastacia-citat i rubriken!! Kunde ju inte motstå. Hon får inte mycket uppmärksamhet nu för tiden, men jag glömmer aldrig. Kommer ni ihåg glasögonen, förövrigt?)

onsdag 22 oktober 2014

Your political pursuits are the thing that's allowing you to show off your body in an un-molested way




Jag har köpt så brutalt många böcker i år. Dock inte läst alla än, men jag är positiv på att de kommer att läsas. Sakta men säkert. Jag har redan i år läst mer än jag gjort de senaste tre åren tillsammans. Ungefär. Jag har läst massor, för att vara mig. Jag brukade vara en riktig bokmal, men intresset och tiden och lusten har inte riktigt funnits där de senaste åren. 

I somras kom jag ju igång rejält med två trilogier, alltså SEX böcker! Först ut var Cirkeln-böckerna och sedan Divergent-trilogin. Då kände jag att jag var on fire. Men det är ju helt klart lättare att läsa i solstolen på sommaren, när en är ledig, än under en tung hösttermin med mörker och studier på ett nytt program. (Angående det här med mörkret har jag märkt att jag behöver mycket bättre belysning hemma, är ju mörkt överallt inne ju.) Men läsningen har ändå fortsatt ganska bra under juli, augusti, september, oktober. 

Och vad har Lena Dunham-videon med det här att göra då? Jo, jag har köpt hennes bok! (Fast den var slut hos förlaget, så jag lär ju få vänta ett tag på den.) Och ser fram emot att läsa. Jag har alltid gillat henne och tycker att hon är lite av en frisk fläkt i Hollywood. Jag hoppas att boken lever upp till mina förväntningar och inte är alltför amerikansk. Balla kvinnor från USA har ofta en tendens att vara för amerikanska och typ ge råd om att bara en jobbar hårt så kan alla ens drömmar bli samma, du är den enda som stoppar dig själv osv. Himla tröttsamt. Men jag är hoppfull inför Dunhams bok. 

måndag 20 oktober 2014

En äkta kvinna


På en föreläsning i förra veckan sade min lärare att en går från att vara flicka till att vara kvinna först när en får barn. Jag kände mig mest som Karen på bilden, men i efterhand kan jag känner mig himla arg. Det är en så himla korkad grej att säga. Och samtidigt som jag verkligen hoppas att hon inte menade så egentligen, att hon mest uttryckte sig slarvigt, eller något, så är det en sådan otroligt nedvärderande sak att säga. Det osynliggör så många kvinnor och att mena att en skulle vara flicka när en är 20, 25, 30, 40, 50, 60 bara för att en inte fått/skaffat barn är ju bisarrt. Det skulle betyda att en stor del av de vuxna kvinnorna i klassrummet inte alls är kvinnor utan "flickor", vad det nu innebär? Att vi är barnsliga kanske? Omogna och ovetandes om det riktiga livet som väntar där ute när en föder barn som en äkta kvinna? Många människor som lever låtsasliv i sådana fall.

Jag vet inte om ni förstår hur ofta jag får frågan om jag har barn och hur ofta jag får ett snett leende och en liten medlidsam blick när jag svara nej. Folk dom säger "Var inte orolig, än finns det tid!". Det enda som gör mig stressad och orolig och olustig är ERA HIMLA KOMMENTARER. Vill jag skrika. Men det gör jag ju inte. Eller den här: "Du förstår när du får barn", "Livet startar på riktigt då". Ja men va bra, då kan jag kolla på tv hela dagarna nu, äta godis och strunta i att betala skatt för detta liv är ju tydligen inte på riktigt. De som säger sådana saker tänker säkert inte på vad de faktiskt säger. Jag är en fullt vuxen och riktig och äkta kvinna även fast jag inte har barn. Jag lovar, det är sant. Mitt liv är precis lika mycket på riktigt som ditt liv.

Livet blir säkerligen annorlunda med barn. Annorlunda på en massa fantastiska och jobbiga och galna och roliga och magiska sätt. Men bara för att ditt liv är annorlunda än mitt betyder inte att det är bättre, eller mer eller riktigare. Det betyder bara att det är annorlunda. Och att säga till någon att den inte blir kvinna på riktigt förrän den får barn, eller att den inte "förstår" för att den inte har barn är ett stort utestängande och ett jäkla slag i ansiktet på alla de som desperat försöker bli gravida och få sitt eget lilla liv att rå om.

Att få barn har inget att göra med att bli kvinna. Det är jag ändå. (Eller så är jag inte det.) Utan barn eller med tio barn. En kan inte vara mer eller mindre kvinna. Äkta eller oäkta. En kan bara vara kvinna.

En sån där grå, regnig, snuvig måndag



Måndagar är alltid ganska blaha-dagar, liksom mycket sämre än helgen. Men idag tänkte jag att dagen blir kanske roligare av metallic-tröja, knallblå naglar och nytoppat hår. Det hjälpte väl sisådär, men ändå, ett bra försök.

söndag 19 oktober 2014

Go ahead, shit on me, I don't mind, I'm the Cool Girl


Om en vill ha lite söndagsläsning kan jag rekommendera Hanna Fahls artikel om cool girl-monologen från Gone Girl, aka kanske den delen jag gillade bäst i hela boken! Läs givetvis inte om du inte vet hur det hela slutar, pga innehåller spoilers.

Jag har fortfarande inte sett filmen, men är så sjukt peppad på den. Vid just den där cool girl-monologen tar boken en sån fantastiskt ball vändning och jag dog av braighet när jag läste den första gången och läste om just den delen flera gånger.



... he says things like: "I like strong women." If he says that to you, he will at some point fuck someone else. Because "I like strong women" is code for "I hate strong women."

lördag 18 oktober 2014

En vecka i webcam-bilder

Är det nåt jag älskar så är det webkameror och inbyggda datorkameror. Jag bara älskar't och givetvis överanvänder dom. Nu har det gått en vecka sedan min födelsedag och en veckan sedan jag fick den lyrriga presenten en ny dator. Och givetvis, GIVETVIS, har jag tagit massor av webkamerabilder. Det är ett beroende.

Den första bilden tog jag direkt efter jag öppnat paketet. Ansiktet var inte direkt kameraredo klockan 6 på morgonen, om vi säger så, men nattlinnet fick vara med.


Nästa bild är från min födelsedag på dagen, då jag pratade i telefon med mamma (som flyttat utomlands, så hon kunde inte komma och fira mig :( :( )


Nån dag i veckan kände jag att det var nödvändigt att ta en bild på min festliga krage. Med stenar och glitter och diamanter på. Givetvis äkta ädelstenar.


En annan morgon och en annan pyjamas. Och morgonkaffe framför Gilmore Girls. (Ja, jag går upp svintidigt på morgonen för att hinna se minst ett avsnitt av GG.)


Jag ville föreviga min nya termoskopp. Den kan innehålla fyra deciliter och när en köper kaffe i skolkafeterian får en oftast fylla den medhavda koppen full till samma pris som en köpekopp som är pytteliten. Win!


Kollar på Homeland (har ju inte sett senaste säsongen alls) och är konstant chockad. Älskar Carrie Mathison!


Igår kväll såg jag somrig ut utan strumpbyxor, men såklart hade jag det när jag var ute. Men vägrar kvällsmys i tajta strumpbyxor.


Och sjukt nog tog det en hel vecka att hitta alla så kallade roliga effekter, så i morse gick jag crazy på dom. Spökkajsa såg lite läskig och ball ut.


Skrattade rätt ut när jag såg denna. Bra nivå på humorn. Jag tycker det är en mycket bra egenskap att kunna roa sig själv. Då har en aldrig tråkigt.


Kände mig väldigt positiv till stort huvud-bilden och önskar lite att hjärnan var så stor i verkligheten pga hade varit så mycket lättare att plugga då. Dock svårare att hitta passande mössor och hattar, så det vore kanske inte värt det.


torsdag 16 oktober 2014

Riots not diets


I min klass går väldigt många kvinnor och tjejer. Vilket är väldigt trevligt på många sätt. Jag älskar att plugga och arbeta med tjejer.

Idag ägnades lunchrasten åt att prata om dieter och bantning och den där känslan av att vilja se vågen stå på en viss siffra och känna njutning i det. Jag ville kräkas. När jag tog upp mina känslor fick jag till svar att jag inte förstår, för jag har aldrig bantat. (Vad nu de skulle kunna veta om det?) När jag noggrannare förklarade hur jag menade, att det är osunt prat som leder till hetsbeteende och dåligt mående, förstod vissa i alla fall. Det är så himla ledsamt att ägna en hel timme, precis efter lunch, till att prata om att smal=lycklig och om att unna sig godis på helgerna. "Unna sig" är en av de värsta fraserna jag vet.

Jag glömmer ofta hur vanligt sådana här samtal och sådana tankar är. Jag blir alltid väldigt obekväm när det pratas så här och jag känner mig nästan elak när jag säger vad jag tycker om det. Att det osunt och sprider ideal och idéer om att ett visst utseende, smal och gärna vältränad, är bättre än andra utseenden. Prat om vikt, viktnedgång, smalhet, träning, bantning smittar och sprids. Det kan bara leda till tråkigheter.

En kvinna sade vid lunchen idag att hennes dotter på två år började bli tjock. Då hoppade en annan in och sade "Nä men det är väl inte sant, jag har sett din dotter, hon är ju söt". Som om tjock skulle vara motsatsen till söt. Som om de ens överhuvudtaget skulle ha något med varandra att göra.

Jag blir så arg när jag tänker på att många tycker söt är det viktigaste en flicka kan vara.

onsdag 15 oktober 2014

Kärlek under tvång




Älskar de här bilderna på mig och Blixten från min födelsedag i lördags. Han är inte så där jättevillig att gosa när jag vill, men han ställer upp lite halvmotvilligt. Min lilla gullehund. Jag ger mycket av min kärlek till honom såhär. Liksom under tvång. :) :) :)