fredag 19 december 2014

Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov


En helg i juni for jag och Daniel ner till Öland för att fira hans mormors 75-årsdag, och två andra födelsedagar. Ett trippelfödelsedagskalas. Ungefär hela Daniels släkt var där, i Daniels familjs sommarhus, och det var en helg sjukt svettig och varm helg. Någonstans på lördagseftermiddagen, innan alla gästerna kom, kände jag, Daniel, Daniels syster Emelie och hennes pojkvän Pontus oss alldeles överflödiga och i vägen för alla vuxna som festfixade och lagade mat och tände grillar och dukade, så vi gick en liten promenad bland väderkvarnar och lador.

Vi hade det himla mysigt och varmt och kände oss lite glatt förfestiga, så vi tänkte att vi skulle fånga ögonblicket med en fin gruppbild. Vi såg framför oss hur fin och tjusig bilden skulle bli. Vi var alla lite somrigt, festligt klädda och glada. Det var alldeles grönt och blommigt omkring oss och med en liten stenmur och en röd lada i bakgrunden. Jag tänkte att vi kunde fånga sommar-Öland och oss fyra i våra bästa ungdomsår. En sån där bild att se tillbaka på när en blir gammal. Vi ställde kameran på en mur, med kossor i bakgrunden, och ställde in självutlösaren. Ett, två, tre.

Och detta är ju då resultatet av den fina gruppbilden. "Fina". Haha, asså, jag dör typ av skratt när jag ser den här bilden. Så sned och felkomponerad på alla sätt. Vi tog en till sedan, när ansiktena var med och den är om möjligt ännu fulare och töntigare. Vi var liksom klämt ihop oss i mitten av bilden (varför?!) och alla ler något fånigt litet leende och jag tror det är den töntigaste bilden tagen på oss nånsin.

(Det här var den nittonde luckan i Emily Dahls julkalender. Tidigare öppnade luckor finnes här.)

torsdag 18 december 2014

Inofficiell klädkod


Jag vet inte om jag och Jenny varit i samma grupp för länge, men idag såg vi ut så här. Typ exakt samma kläder. Leopardbyxor med svart överdel. Stilrent och classy. Men det sägs ju att en blir som en umgås, osv. Det är tydligen sant.

Snart är den här helvetesveckan över, för övrigt. Heldagsföreläsningar i skolan i anatomikurs och totalt fullt upp på kvällarna. Det ska bli så sjukt skönt med helg och sedan jul.

Lucka 18: En bild på något fint du fått i år (present, mail, sms)


Jag tycker att jag får mycket fint hela tiden. Det här året har jag fått en dator i födelsedagspresent (som kanske inte är så fint, men sjukt bra och nödvändigt) och jag har fått en blombänk i koppar av farmor och jag har fått ett intagningsbesked till en utbildning jag verkligen ville gå. Och massor av fina sms och glada mejl.

Och sedan så har jag ju fått massvis med fantastiska kommentarer! Både på bloggen och på Instagram. Jag blir så himla glad i lillhjärtat när jag får en peppande/snäll/bra/glad/smart/rolig kommentar. Det är så himla roligt och gör det så värt att vrida ut och in på mig och skriva personligt och lägga ut bilder på internet. Jag blir så glad av alla kommentarer men sådana som på bilden är alldeles speciella.

När jag sitter här och skriver och postar inlägg så är det ibland svårt att tänka att det är någon som läser det. Att det finns någon därute. En mottagare. Att någon läser och tar till sig och håller med eller inte håller med alls. Att någon ser bilderna och texterna. Så när jag får en kommentar är det en så rolig påminnelse om att jo, det är faktiskt ett gäng som läser. Som tycker till. Som kanske känner igen sig. Eller blir glada av det jag skriver. Eller arga. Kanske tycker jag har helt fel. Men det finns någon därute i alla fall. Framför sin egen skärm. Det är ganska spännande.

(Detta var det artonde inlägget i Emily Dahls julkalender. Tidigare öppnade luckor finnes här.)

Bilder från en morgonpromenad


Jag älskar vintriga, frostiga dagar och så här tjusigt var det en morgon nu i veckan när jag och Blixten var ute och gick. Alldeles kallt och isigt. Vi gick ut mot havet lite, för att titta på utsikten.





Han måste ju undersöka varenda buske och grässtrå och sten och träd. Undersöka hela skogen. Och stranden. Sådant är viktigt när en är hund.


(Lilla tungan!!)





Han är så liten, men så himla ståtlig.



onsdag 17 december 2014

Lucka 17: En bild från i höstas som ger dig höstfeeling


Regnvåt gata, gula och orangea löv, långbyxor, kängor och vinrött. Den här bilden från i början av oktober känns så himla höstig, tycker jag. Jag vet att sommaren verkligen är slut på riktigt när löven faller och jag kan bära kängor. Och det känns alltid så bra. Jag är en sån person som är så sjukt trött på sommaren när den börjar närma sig slut och jag bara längtar efter kyliga morgnar och krispiga dagar. Och just oktober är kanske min bästa månad. Och den månaden är verkligen höst för mig. Det är månaden när sommarvärmen tar slut på riktigt, det blir nya höstiga tider och det är också månaden som innehåller min födelsedag.

Jag älskar hösten. Jag älskar kyla och halsdukar och varma kläder och mörker och tända ljus och Halloween och skräckfilm och rödvin och att tända en brasa i braskaminen.

(Det här var den sjuttonde luckan i Emily Dahls julkalender. Tidigare öppnade luckor hittas här.)

tisdag 16 december 2014

Vongole!

I torsdags kom min pappa på att vi helt klart borde ha en torsdagsmiddag, så han, jag, Daniel och min lillebror bestämde oss för att laga pasta vongole. Så. Sjukt. Gott. Helt klart en av de bästa maträtterna som finns.



Jag älskar mat som liksom slängs upp på fat så där lite Jamie Oliver-eskt.


Lucka 16: En selfie/ett självporträtt du tagit i år



Jag fullkomligt älskar selfies! Alltså, jag har väl aldrig varit med om en svårare uppgift än att välja ut EN selfie jag tagit i år. Hela min Instagram är en parad i fantastiska selfies.

Den här i från i somras när jag svettades i ett provrum. Den är inspirerad av bästa Rae i My Mad Fat Diary. Bara en sån sak gör den ju världsbäst. Men jag skulle kunna välja tusen andra bilder, för jag är helt klart en van selfietagare. Selfies är bäst, helt enkelt. Selfies visar mig på det sättet jag vill bli visad. Där får jag en chans att bestämma mitt eget utseende, mitt eget uttryck. Jag har full kontroll.

Jag har makten över hur bilden ser ut. Jag har makten över vad jag vill visa upp, lyfta fram. Kvinnor ska alltid se så jävla perfekta ut, så *naturliga* men skam den som faktiskt tycker den är snygg. "You don't know you're beautiful, that's what makes you beautiful" som One Direction sjunger. Du ska inte tycka att du är snygg själv, du ska bara vara så där blygt, ljuvt leende och så himla naturlig och äkta och aldrig nånsin försöka vara snygg. Fuck det, säger jag. Jag tror det är sunt att tycka en själv är snygg. Tyck en själv är cool. Tycka en själv är bra. Att en duger. Jag tycker jag är skitsnygg ibland. Jag älskar att spegla mig, för jag är så himla läcker. Selfies ger mig chansen att utveckla och framhäva detta. I samma One Direction-låt sjunger grabbarna att tjejen är så snygg att hon "don't need make up, to cover up". Det är en så vanlig misstolkning som män gör. Att vi använder smink, kläder, är allmänt snygga för att dölja någonting, för DERAS skull?! Det skulle aldrig falla mig in att sminka mig för en man. Jag sminkar mig för mig! De flesta killarna vet noll om smink så jag skiter ganska totalt i deras åsikter kring det. 

Selfies är ett område där kvinnor regerar och tillåter sig själva och varandra att se ut exakt som vi vill och peppar varandra. Heja selfies!

(Det här var den sextonde luckan i Emily Dahls julkalender. De tidigare öppnade luckorna finnes här.)

Veckans gnällinlägg

Saker jag vill gnälla på:

1. Att Anders vann Big Brother i torsdags. :( Jag har hejat på Anna hela säsongen! Anna var så himla bäst, men hon kom tyvärr bara tvåa. Ingen chock där dock, Anders verkar ha varit storfavorit länge. Tråkigt storfavorit måste jag säga. Han låg bara och segande i sängen fösta delen av säsongen och sedan blev han en typisk elak "buskille", som jävlas med alla, är taskig, gömmer mat och prylar, tyclker han själv är ASROLIG, men när något gör något mot honom är de "barnsliga" och inte kul alls. Tråkkille, säger jag. Han och Pelle, jävla idioter. De försöker framställa sig som bra killar, men mig lurar de inte. Hela deras hat mot Krissy avslöjar deras riktiga jag. Nä, heja tjejerna, säger jag! Det var ett gäng fantastiska tjejer med den här säsongen. Särskilt Anna då, den utpräglade tävlingsmänniskan som gjorde allt för att vinna och vara i final, samtidigt som alla därinne verkade gilla henne. Hon tog allt med en klackspark och kunde skratta åt sig själv. Underbart!

2. Big Brother igen. Ja, det blir mer Big Brother-gnäll. Det faktum att John och Philip ens blev inbjudna till finalen och stor där i tv och blev intervjuade och chitchattade om sin flickvänner och hur bra livet var nu. De är alltså samma killar som blev utslängda ur huset för att de försökte TVINGA en kvinnlig deltagare till oralsex. TVINGA!! Och den kvinnan var också med i finalsändningen och fick stå där med de männen. Fy fan! De borde varit portade for life.

3. Nästa gnällgrej är inte BB-relaterat. Utan det handlar om mitt hår. Mitt hår blir lätt smutsigt och fett och det blir liksom fult över natten och sen på morgonen går det typ inte att rädda utan jag måste börja om från början med hårtvätt osv. Så meningslöst! Igår kväll såg mitt hår perfekt ut! Värsta volymen och formen och allt var bra. Och sen när jag vaknar nu på morgonen så är det bara platt och snett och lite smutsigt. Kan det inte bara hålla sig fint under natten?!

4. Att nåt har hänt med datorn/program/webbläsare (är ingen teknikperson om vi säger så) så att jag inte kan se amerikanska Netflix eller Viaplay! Detta är typ katastrof i mitt  liv. Netflix är ju mitt bästa intresse. Känner mig tom nu.

5. Att det här är världens mest stressiga vecka. Jag har sjukt mycket i skolan och lika mycket att göra på fritiden med möten osv. Sista veckan innan jul. Typ allt ska "bli klart" innan helgerna. Så sämst! Jag vill ha jul och nyår NU, jag orkar inte vänta.

6. Att jag inte kan hantera glitternagellack längre?? Utan har blivit besatt av att pilla, pilla, pilla bort allt. Det är en sån skön känsla när naglarna är helt fria från glitterfängelset. Vilket är helt fel, för jag älskar ju glitternaglar. Ju mer glitter desto bättre, men det är så pillvänligt att det är sjukt. Igår satt jag hela föreläsningen och pillade bort allt guldglitter så naglarna var helt rena sedan. Och det var så skönt.

måndag 15 december 2014

Lucka 15: En bild på en person som får dig att skratta


 Min man får mig att skratta exakt varje dag. Hela tiden. Han är den knäppaste, smartaste, roligaste människan jag vet. Han är en mycket bra person att bo ihop med, för jag har aldrig tråkigt. Och han uppskattar min rolighet (nästan lika mycket som jag gör!).

(Det här var det femtonde inlägget i Emily Dahls julkalender. Tidigare öppnade luckor hittas här.)


Fat girl don't hate her body, fat girl hate the world

Lite måndagspepp så här sista, långa veckan innan jul. Jag har fortsatt att lyssna/titta en hel del på sån här spoken word/slam poetry vet inte vad det kallas, men jag vet att jag gillar't. Det är något med rytmen som är väldigt trevligt. Och innehållet, såklart! Arga, peppiga, feministiska texter med budskap om kroppspositivitet och självacceptans och samtycke och sex och frigörelse, till exempel.



Så, varsågoda! Det var väl ett bra sätt att börja veckan? 

söndag 14 december 2014

De bästa fredagarna innehåller potatisgratäng!

När min lillebror ska vara hundvakt till Blixten, som han var igår, brukar han kräva en middag som betalning. Mycket bra upplägg, tycker jag, så i fredags kom han och pappa hem till mig och Daniel och lagade och åt bland annat potatisgratäng. Sjukt gott!



Jag är inte så bra på just att laga mat, men jag är väldigt bra på innan maten-häng, typ dricka öl och äta chips. Så det gjorde jag. Och jag öppnade baconpaketet. Det var väl ungefär min insats. Tur att de andra är mer förtjusta i att laga mat!



Jag tog tillfället i akt att tvinga lillebror att tvinga hundarna till en gruppbild. Det gick sisådär. På den första bilden ser det ut som att Blixten skriker Nej! Men det gjorde han inte. För hundar kan inte prata.


Det är ALLTID en hund som rör sig.




Hundarna, liksom jag, tillförde inte så mycket till matlagningen, men hängde mycket i köket i hopp om att få smaka.


Lucka 14: En bild som du inte minns att du tagit


Haha, det får bli två bilder idag! Bilder på samma tema, kan en säga. Den första är på en sovande David mycket tidigt på morgonen den första februari. Eller jävligt sen på kvällen den sista januari. Sverker, Stina och David var hemma hos mig och Daniel och hälsade på och kalasade. Det blev sent och det blev mycket öl och det blev springa ute i snön (pga tävlingsregler!) och det blev naket. En mycket bra kväll, helt klart. Jag har inget minne av att jag tagit bilden, men den fanns där på minneskortet ändå.

Och nästa bild är som sagt lite samma, samma, men sex månader senare. En bild som jag inte heller minns att jag tagit. David har däckat på samma soffa igen! Här är det klockan halv fem på midsommardagens morgon. Den här gången har han både filt och sällskap, i form av Björkis. Tydligen har jag en grej med att fota sovande människor. Eller sovande David, i alla fall. Lite creepy, men mysigt också.


(Det här var det fjortonde inlägget i Emily Dahls julkalender. Här hittas de tidigare öppnade luckorna.)

Kom igen, Ross, va fan!

Igår tittade jag på det sista Vänner-avsnittet (för tusende gången). Vänner är en sån där serie som jag kan kolla om på hur många gånger som helst.

I alla fall, i sista avsnittet så ska ju Rachel åka till Paris och sitt nya jobb som väntar där. Hon ska inte ta med sig Emma, sin och Ross dotter, just den dagen, utan hon ska åka själv först och få ordning på allt och sen ska dottern komma. Det låter ju normalt och sunt och som en borde göra i den situationen. Då kan en ju anta att Emma ska vara hos Ross aka sin PAPPA under tiden. Nej, nej, Emma är hos Rachels mamma???!! Så jäkla weird. Ungen är inte med på hela avsnittet. Hennes faster Monica kommer hem från sjukhuset med Emmas två kusiner som en ju kan tycka att hon borde få träffa, men nej. Ross chillar runt, gör ingen särskilt, plockar i Monica och Chandlers lägenhet, träffar nya bebisarna. Han har alla möjligheter i världen att ta hand om SIN EGEN DOTTER, men gör inte det. Emma är hos sin mormor. Att Ross är en ganska sämst pappa var väl redan bevisat i och med sonen Ben, men för fan? Nån måtta får det väl vara? Hur kan han inte ha Emma, när hennes mamma ska flytta till ett annat land?! Kom igen, Ross! Skärpning!

lördag 13 december 2014

Lucka 13: En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år


Idag valde jag en bild från den 2 juni i år. Min allra sista skoltoalettselfie från Vård- och omsorgsutbildningen jag gick. Vi hade skolavslutning med tårta, klassfotografering och restauranglunch en solig junidag och jag blev färdigutbildad undersköterska. Jag har till och med undersköterskenålen, som vi fick i avslutningspresent från lärarna, påknäppt på jackan. Jag var så himla stolt och glad. Mitt liv hade tagit en ny riktigt. En riktning jag inte alls trodde jag skulle våga ta något år innan. Inte för att jag trodde att det skulle vara alltför svårt, undersköterskeutbildningen, till exempel, var lätt för mig och rolig, men för att jag inte trodde att jag skulle våga byta riktning så totalt. Inte våga arbeta med människor, det är så känsligt och svårt. Men jag vågade! Och ungefär två månader innan den här bilden togs, i april, hade jag sökt in på sjuksköterskeprogrammet. Jag chansade och sökte bara till en skola, ett program. Jag var ändå ganska självsäker på att mina betyg skulle räcka. I juni visste jag det inte ännu, men jag skulle komma in! Jag skulle börja plugga på högskola igen. Jag skulle börja min resa till att bli sjuksköterska. Men den där dagen i juni var jag bara så sjukt glad över att vara undersköterska och all kunskap och utveckling jag fått med mig därifrån. Jag såg fram emot en sommar med massor av jobb med mina härliga vårdtagare i hemtjänsten.

(Det här var den trettonde delen i Emily Dahls julkalender. De tidigare luckorna hittas här.)