fredag 29 juli 2016

Öland - sjunde och åttonde dagen!

Vi tänkte bara vara några dagar på Öland, kanske fem eller så. Men så blev ju jag sjuk i början och så hade vi det så himla bra, så vi blev kvar aningen längre än vad vi hade planerat för. Men det är ju semester, så det spelar egentligen ingen roll. Himla fint det där med semester.


Den sjunde dagen bestämde vi oss för att åka norrut. Jag och Daniel och Blixten och Folke for hela vägen upp till norra udden och fyren där. Det var första gången vi var där och det var himla fint. Folke började med att bajsa, så det fick bli en blöjbyte i det gröna. Det var lika delar mysigt och skräck över fästingar och småkryp.




Det var mysigt och fint och så där, men ska en åka till en fyr är den södra att rekommendera pga större och allmänt bättre.


Sen for vi runt där uppe på norra Öland, bland annat till Trollskogen där vi promenerade runt samt åt glass. Och Daniel körde över min fot med bilen. :) :)


Efter det ville jag bada pga hade inte badat på hela Ölandsveckan. Vi for till stranden (SÅ MJUK SAND!) och jag svidade om till bikini.




Jag var så himla peppad och sprang till vattnet. Och blev direkt besviken för havet var fullt av maneter! Jag avskyr maneter! En enda liten manet och jag vägrar att gå i vattnet. Och här var det typ hundra maneter. Och kom inte och säg ba "men de är inte farliga, de bränns inte". NÄ JAG VET VÄL DET. Men de är äckliga. Slemmiga och meningslösa.


Besviken tjej alltså.


Daniel och Folke, mina två gullisar, var ju med såklart. Och Blixten, min tredje gullis!



Det var äventyren för dag sju.

Dag åtta var vi i Borgholm och åt god burgarlunch och drack gott kaffe och strosade runt och var rädda för regn och jag tog inte en enda bild. På kvällen när vi var i stugan igen så kastade vi pil. Det är kul och jag vann över Daniel och sen ville jag inte tävla mer pga vinnare forever!


Och det var hela vår Ölandstripp! Dagen efter så åkte vi bara hem. Vi stannade en gång i Oscarshamn och ammade och sen sov Smulan hela vägen och det gick faktiskt himla smidigt.

Att vara mamma till en pojke

Tänk att jag är mamma till en pojke. Som ska växa upp till att bli en man. Vilket jävla ansvar. Hur gör andra föräldrar?

Pojkrollen är hemsk. Pojkar kan vara svin. Det vet jag. De var svin mot folk i lågstadiet och i mellanstadiet och i högstadiet och på gymnasiet och många fortsätter att vara ganska sviniga i vuxenlivet. Speciellt män i grupp. Herregud! Män i grupp kan vara det värsta nånsin. Män i grupp som går på fotboll och istället för att titta på matchen så slåss de och förstör. Män i grupp som spelar hockey och istället för att skjuta den där puckjäveln i mål så pucklar de på varandra på isen istället och nån stackars vaktmästare får springa och hämta en skrapa för att få bort blodet från isen. Pojkar i grupp som tar över hela skolklasser och inte låter nån annan få en syl i vädret. Större pojkar i grupp som mobbar och jävlas med folk på skolgården. Eller män som håller varandra om ryggen och ingen blir straffad. Män i poliskläder eller män i styrelser eller män som tafsar och hoppsan det var visst allas fel så det var ingens fel. Män som inte tar ansvar.

Redan i tidig, tidig ålder så kan pojkar vara hemska. Taskiga och elaka och hårdhänta och högljudda. De tar över och de tror att de har rätt att göra vad som helst. Att de är universums centrum. Hur ska jag motarbeta detta? Hur ska jag och Daniel göra för att våran fina lilla pojke ska fortsätta vara just fin? Vara snäll och uppmärksam och ansvarstagande och vänlig. Rollen pojkar socialiseras in i är snäv och alldeles fruktansvärd. Faktiskt. Vilket jäkla ansvar!

Än så länge är Smulan bara tre månader, men tiden går som bekant fort. Det känns som att det är himla viktigt att ha en plan. För föräldraskap och uppfostring. Jag förstår att planer kring detta sällan hålls och att det är mycket snårigt och klurigt det här med föräldraskap. Men det känns himla viktigt att försöka. Att vara så förberedd som det går. Att vara tydlig med att andra människor existerar och de är lika riktiga, och att alla som vill höras, i till exempel ett klassrum, ska få göra det. Att berätta att ibland kan det vara bra att vara tyst. Att lära ut vad ett Nej betyder och att det är av största vikt att alltid lyssna. Att samtycke är någon av det viktigaste som finns.

torsdag 28 juli 2016

Öland - femte och sjätte dagen!

Ja, men jag fortsätter väl gå igenom Ölandsbilderna då. Från fredagen så har jag nästan inga bilder, men jag tror att jag minns att det var den dagen som jag, Daniel och Folke for över bron till Kalmar och gick på Ikea. Målet var lunch men jag hittade också superfina tallrikar, en tavla till Folkes rum (robotar!) och en dyna till hans stol (som han precis lärt sig sitta i!!).

På kvällen gick vi en promenad med Blixten, som alla dagar, och jag tog med kameran och jag tror det var den här kvällen vi mötte en enorm ekoxe på promenaden, och jag är säker på att det var den här kvällen som vi mötte ett skrämt rådjur. Det skulle passera vägen, men mötte något på andra sidan som den blev så rädd för att den inte ville gå över utan började backa tillbaka. Då blev vi också rädda och vände :) :) :) En ska respektera läskiga skogsdjur. Annars kan en bli uppäten. Känt ordspråk.





OMG! Bil! (Det kommer banne mig ALLTID minst en bil på den här vägen när jag är ute och går på den. Fattar inte vad allt folk kommer ifrån. Okej att det är mycket sommargäster på Öland, men det måste finnas gränser. Kan en inte gå mitt i vägen och hoppa på semestern, när ska en ens göra det?!)



Efter fredagen var det ju lördag, som det brukar. Jag och lill-familjen hoppade in i bilen för att åka söderut och mot Eckelsudde för att titta på sälar (älskar sälar!).

Det var fint vid Eckelsudde, men det luktade ruttentångprutt. Inte gott, med andra ord. Och i princip hela området var fågelskyddsområde, där vi inte fick gå. Så det blev en ganska kort tur, men jag fick se sälar i alla fall.






På vägen tillbaka till stugan stannade vi i Mörbylånga för att äta lunch. Men vi var så tidiga att de inte öppnat än. Så det blev en promenad vid havet och sedan PIZZALUNCH!




Sedan tillbaka till stugan och svärfamiljen och häng under körsbärsträdet och chipsätning och grillmiddag och allmänt semestermys.



måndag 25 juli 2016

Två små plåster på bebislår

Idag var en tuff dag för ägaren till de här låren.


Först och främst är det femhundra grader varmt ute och allt är svettigt och hett och kladdigt hela tiden. Och sen var det dags för tremånadersvaccinet idag. Och febern kom som ett brev på posten. Och så fick han ha på sig en för tajt liten romper, för parents of the year var stressade i morse och slet fram nåt ur byrålådan. Barnet växer ju som ogräs och mycket av det vi köpte tidigt i somras/våras är nu urvuxet (ångesten i det!!). Ni hör ju. Tuff dag.


Två små plåster på låren och oj, som han skrek när han blev stucken och oj, vad jag ville skydda honom från allt ont nånsin. Plus att jag vet att jag hade stuckit bättre själv, för ena sköterskan liksom slant och fick sticka igen och det är inte skönt alls, på ett oskyldigt litet lår.



Dagen började dock bra med att jag bokade in oss på en kurs med babysim till i höst. Det ska bli svinkul! Jag älskar ju vatten och att bada och åh som jag önskar att Smulan också kommer att göra det. Plus att det är bra att ha nåt kul att se fram emot i höst så att inte slut-på-sommaren-deppen tar en. Dock har jag både Smulans namnkalas och min 30-årsdag att se fram emot, så jag klarar mig nog.

Öland - tredje och fjärde dagen!

Den tredje dagen på Öland så mådde jag lite bättre och var ganska säker på att magsjukan var över, då middagen jag åt kvällen innan stannade kvar i magen. Jag var långt ifrån helpigg, men vi gjorde lite utflykter ändå. Första stoppet var på Källa Glassgård, där vi, som namnet antyder, åt massor av glass. Ingen antog utmaningen om att äta två liter mjukglass på 30 minuter, men det blev mycket glass ändå.

Sen for vi till Kårehamn, bara för att. Det var soligt och fint och en hamn är la aldrig fel att se.



Vi åkte även till I & I och tittade på rostig järnkonst och så åt lunch vi lunch i Köpingsvik. Det var ett himla flängande (jag som älskar att flänga!) och efter lunchen pallade jag inte mer och ville åka hem till stugan. Så då gjorde vi det! Jag kände mig fortfarande så svaaaaag.

Jag och Folke gjorde visserligen bästa mamma-barn-grejen, det vill säga matchade kläder! Jag var mycket nöjd med detta.




Den fjärde dagen var jag faktiskt pigg på riktigt och det var Folkes namnsdag, så vi bestämde för att fira genom att dra till Solliden och träffa en annan Folke - nämligen kungen himself. Det var vi och fyra tusen andra, då denna dag var kronprinsessans födelsedag.

Jag hade aldrig sett kungafamiljen innan och var ORIMLIGT pepp på detta. Daniel var inte lika pepp. Folke var minst pepp pga sov sig igenom det hela. Jag var inte varför jag är så förtjust i kungafamiljen, men så är det bara. Kanske på grund av mormors eviga prenumeration av Svensk Damtidning och hennes glädje över de kungliga. Kanske på grund av att jag jobbat i hemtjänsten och äldre har en tendens att gilla kungafamiljen och gilla att prata om dem. Förutom Chris, för ingen gillar Chris!


Titta, där är hon! Sveriges kronprinsessa! (Är det okej att vara emot monarkin, men ändå vara ytterst förtjust i själva kungafamiljen som personer? Säg ja!)


Det var brutalt varmt och vi hade roliga tyskar bakom oss. DE är galet förtjusta i kungahuset! De gjorde hela tiden små glädjeutrop på tyska. Ni skulle hört dem när lilla Oscars vagn rullades fram. De formligen TJÖT av glädje.





Sade jag att det var mycket folk eller? Mvh, hittade knappt tillbaka till bilen :) :) :)

söndag 24 juli 2016

Öland - första och andra dagen!

I mitten på juli for jag och Daniel och Folke och Blixten iväg till Öland. Daniels föräldrar har ett sommarhus där, och vi älskar Öland!

Det var ju Folkes allra första gång på Öland, och han var peppad. Senaste gången vi var där, i mars, så låg han i magen och kunde ju liksom inte uppleva Öland själv. Men nu var det dags!


Utsikten från mina svärisars sommarstuga är ungefär bäst: hästar, får och väderkvarn!



Vi åkte hemifrån tidigt och kom fram till Öland strax innan lunch. Vi mötte upp Daniels familj i Stora Rör för att äta lunch i hamnen där. Det var svinvarmt och vi såg bron.



Eftersom det var Daniels födelsedag (men han firade ju på lördagen) så kalasfikade vi i trädgården, i skuggan under körsbärsträdet. Folke ville filthänga, och vi sade inte nej till den excellenta idén!



Blixten njöt av friheten som en stor trädgård med gräsmatta innebär och jag vågade mig på några hopp på trampolinen.




Sen började min svärmor förbereda med middagen och klockan var sen eftermiddag och jag mådde sämre och sämre i vad som slutade i en sex-timmars kräks- och bajsfest. Jag mådde så fruktansvärt uselt och trodde ärligt att hela semestern var förstörd pga visste ju inte hur länge jag skulle vara sjuk. Men allra mest av allt gick mitt hjärta sönder för att jag inte kunde ta hand om Folke. Jag låg ute i lillstugan och grät och grät och saknade honom så mycket att det gjorde ont. Daniel bar in honom till mig när det var dags att amma och så gjorde vi det och direkt efter kräktes jag igen. Fy fan, jag får lätt ångest av att bara tänka på det. Det var hemskt.

Jag hade feber hela natten och dagen efter mådde jag bättre, men jag var ändå sjukt svag och vågade inte äta någonting. Men Daniel for iväg och köpte det enda jag ville ha - Coca Cola! - och det drack jag. När klockan började närma sig kväll så mådde jag lite bättre och jag och Daniel och Folke for iväg på en liten utflykt. Till Ismanstorps fornborg närmare bestämt. Som är vad det låter som. En svingammal borg som nu mest är stenhögar. Men balla stenhögar!




Det var fint och jag var matt och sen gick vi en liten promenad med Blixten och såg gamla lador och tjusiga blommor och mera hästar.




Vi åt grillade hamburgare (första maten på mer än 24 timmar och det var mycket gott!!) och sen gick vi och lade oss och det var dag 2.