söndag 30 september 2012

Svart på svart


Idag bar jag svart på svart. Storkofta med luddärmar och jeans med hål på låret. Läckert värre. Imorgon blir det nog samma för jag ska upp dötidigt och åka till Stockholm och ska jag åka buss i ett par timmar vill jag bestämt vara bekväm. Då passar ju storkofta perfekt. 


I fredags blev det höst på riktigt

I fredags blev det höst på riktigt för då tände jag ljuskronan i köket för första gången den här säsongen. Och det behövdes verkligen för det var kolmörkt i köket efter klockan 18. Taklampan är nämligen trasig och tydligen är det alldeles för svårt för oss att ordna för det var många månader sedan den gav upp. I vart fall. Det var mysigt i fredags. Daniel satt och skrev ned recept i sin receptbok, Blixten satt på en stol bredvid och jag lagade mat.


Blixten med suddig (som han ofta blir) då han har svårt att sitta still. Eller är det jag som är skakig på handen? 


Jag älskar min köksljuskrona. Så himla mysig! Och den ger ett sådant himla fint ljus. Mycket bättre än alla lampor i världen.


Själv hade jag på mig en silvertröja och stod på min nya trasmatta. 


Bästa sättet att börja en dag: hundgos!


Att det finns människor som inte har djur runt sig. Det är egentligen helt sjukt. Att de kan leva så. Att jag var en sådan människa ganska så länge. Djur är ju så himla bäst.

lördag 29 september 2012

Espressokoppsamlingen växer!


Jag samlar på espressokoppar. De ska komma från caféer som en fikar på utomlands. Gärna ska även namnet på staden eller i varje fall caféet stå skrivet på koppen. Och nu har jag fått ett tillskott till min espressokoppsamling (långt ord!). Från Café Saula i Barcelona kommer denna lilla rackare. Tyvärr har den inte något fat.
 Än så länge är samlingen inte så stor, den består endast av tre koppar. Men det är en början på nåt stort, det känner jag. Barcelonakoppens två kompisar kommer från Brasilien och Venedig.


fredag 28 september 2012

When I wake up, In my makeup, It's too early for that dress

Idag kände jag att silvertröja var rätt väg att gå. Helt klart. Den livar upp precis vilken dag som helst. Inte för att idag behöver upplivning. Men tröjan passar fint i vart fall. Och knuten från igår sitter kvar på huvudet. Varför byta frisyr när den fortfarande håller?



Bästa ledighetsfredagen

Ibland är livet så jädrans härligt. Som nu. Eller för en liten stund sedan. Klockan kvar över sex. När jag cyklade hem från nattskiftet. Och när jag svängde in på min gata och näsan fylldes av doften från bageriet. Nybakt bröd. Så gott. Och det var mitt sista nattskift. För nu är jag ledig i fem dagar. Det är inte helt fel. Och det är fredag! Bästa dagen att bli ledig på. Nu ska jag sova i ett par timmar och sedan när jag vaknar ska jag gå ut med hunden och äta långfrukost. Sedan ska jag åka till simhallen och simma. Och när jag kommer hem har nog min kille kommit hem från jobbet och så går vi och handlar. Nåt gott att äta kanske vi köper. Kanske till och med en öl. För det är ju fredag. Och jag är ledig.

Det är något speciellt med att jobba natt. Och sluta på morgonen. Det är något speciellt med att sluta på en fredag. Och ha helg, precis som alla andra. Men att sedan vara ledig två extra dagar. Det känns så himla lyxigt. Ja, fredagar är bästa dagen att bli ledig på. Jag har alltid älskat fredagar. Det är en sådan mysig dag. Äntligen ledigt efter en lång jobbvecka. Äntligen helg och kalas och ledigt och roligheter. Bästa dagen.

torsdag 27 september 2012

Carol


Den här stora, gråa tröjan som kommer från Monki känner jag stort behöv av just nu. Jag vill krypa in i den och bo där i höst.

Tröja, Carol knit, från Monki.

Black Island Sisters


Järnets änglar är en film jag har velat se jättelänge, men det har liksom inte blivit så. Förrän i förrgår. Då gick den på tv och jag såg kanske halva. Så jag hängde inte exakt med i vad som hände. Men det är klart att jag tyckte den var ganska fin. Den handlar om tre kvinnor i olika åldrar som arbetar på SSAB i Luleå. Det händer en massa i deras liv (både bra saker och mycket, mycket dåliga saker) och de tar kraft från varandra och så sjunger de ihop. Själv är jag ju en kvinna i en ålder som jobbar på SSAB (men inte i Luleå), så visst var det en viss igenkänning och visst fällde jag en liten tår i slutet när Blondie sjöng om kvinnorna på verket.

onsdag 26 september 2012

Cloudy Grey

Jag gillar ljusgråa naglar. Jag har tidigare fått höra att grått "verkligen är Kajsa" så det är väl bara att embracea. En är inte roligare än så. Jag är grått. Men det är faktiskt ganska snyggt, så det gör inte så mycket.
På naglarna sitter Cloudy Grey från Maybelline. Lackket heter typ Forever Strong, eller nåt liknande och det är det verkligen. Jag har haft på mitt i tre dagar nu och jobbat alla de dagarna (och när jag jobbar så sliter det på nagellack, hej järnverk, liksom) och det ser fortfarande helt perfekt ut.


Blixten gillar också lacket, då måste det vara bra. 


tisdag 25 september 2012

Pippitröja


Den här tröjan är min nya hösttröja. Ja, att ha en sådan känns viktigt.

Seriehöst

En asabrasa grej hem att hösten är här är att alla serier kommer igång igen. Jag följer ju ganska så många serier (typ 16 i veckan eller nåt..) så detta är himmelen för mig. Äntligen är alla mina bästa serier tillbaka med nya säsonger (förutom Cougar Town som inte kommer förrän i januari, hur länge som helst kvar ju). Sexton serier i veckan är jättemånga och det krävs noga planering för att hinna med det. Nästan så att jag blir stressad. Men inte vill jag sluta titta på nån för det.

måndag 24 september 2012

Kjolklänning och väst

Idag bär jag min 90-talsväst och en gammal klänning som ser ut som en t-shirt och en kjol, men icke, det är en klänning. Himla mjuk och skön är den.
Jag älskar att kyligare väder och strumpbyxtider är här, för då får jag chansen att använda alla min korta kjolar och klänningar. Jag bär dem nästan uteslutande på hösten och vintern och jag älskar korta kjolar. Sista året på gymnasiet bar jag nästan alltid korta kjolar och hade hur många som helst. Kärleken sitter i sig än.

Blixten fångad i en gäsp. 



Det här med hår: kort vs långt

Nu har mitt hår nått till axellängd. Finns det nåt tråkigare än axellängd? Jag tror inte det. Jag har ofta den här längden, för mitt hår vill liksom inte växa längre. Och då kapar jag av det. Nu har jag kommit till den punkten igen. Ska jag kapa av det? Eller ska jag låta det växa och faktiskt låta det bli långt, även om det tar en lång, lång tid? Det är ju så himla tråkigt just nu. Hur ska jag liva upp ett tråkigt hår. Utan att klippa eller färga. Går det ens? Axellångt alltså. Blörk.

Såhär såg mitt hår ut i mars i år. Blond och kort och med lugg. Nu när jag ser det på bild tycker jag att det är jättefint. Men det krävs mycket fix med ett kort hår. Och det kan inte sättas upp i varken hästsvans eller knut. Jag älskar ju knut. Det är ju en av de bästa frisyrerna. Men det här korta håret var så himla lätt att tvätta och det blev aldrig nånsin tovigt.

För ett par år sedan såg mitt hår ut såhär.
För mig är det här jättelångt hår. Det känns inte som att mitt hår kan bli såhär långt, men bilden är ju faktiskt bevis på att det kan det. 2009/2010 hade jag långt, fint hår. Som jag såklart tröttnade på. Och kapade av. Det tar ju så lång tid att växa ut att jag inte orkar vänta. Vem i hela friden orkar? Jag tröttnar fortare än fort. Jag har noll tålamod. Jag vill att håret ska bli som jag vill ha det NU. Varför kan håret inte klippas långt? Det skulle vara så mycket bättre. Varför har ingen kommit på ett hårväxarpiller som gör att håret blir långt på en vecka? Det borde det forskas på.

söndag 23 september 2012

Big Fat Sue

Som bekant älskar jag Gavin & Stacey. Det är en av de bästaste tv-serierna som finns. Alltså, jag lovar, så himla bra. En grej som är alldeles fantastisk är alla sköna smeknamn de (främst Pam) har på sina vänner.
Ett axplock:

Big Fat Sue

Japanese Margaret

No Man Jan

Fat No More Pat

Barren Karen

Japanese Margaret är väl nästan okej, om det liksom finns en annan Margaret och de måste skiljas åt på nåt sätt. Pat blev smal, men det ska ju inte glömmas att hon brukade vara tjock. Men den bästa är ändå Karen. Stacey och Nessa pratar barnlöshet:
"What if I can't have kids?" säger Stacey. "What if I'm like Karen down the road?". "Barren Karen?" undrar Nessa. Nej, den andra Karen?
Älskar't. Jag ska ha fler sådana smeknamn på folk jag känner.

lördag 22 september 2012

Shake it out

Den här klänningen fyndade jag billigt på second hand. Dock hade den stora 80-talspuffärmar och nog för att det kan vara tjusigt ibland så är det inte så bärbart i vanliga fall. Och det blir himla trångt under koftor. Och jag gillar ju koftor den här tiden på året. Så jag klippte helt sonika bort dem. Ärmarna alltså. Kvar blev en liten volang på var sida. Mycket finare tycker jag. Och nu kan den här 80-talsskapelsen få komma ut lite mer.
Jag hade till exempel på mig den för en veckan sedan, förra måndagen, då jag var på middag hemma hos min pappa.


Jag gillar höstträd

Jag gillar att träden börjar dra sig mot höst. De blir gula och röda och bruna och orangea. Höstträd är lika fina en solig dag som en regnig. De regniga gillar jag kanske bäst, till och med. De här bilderna kommer från i veckan. En solig dag och en regnig.



fredag 21 september 2012

Mellanmjölk


2% Milk heter nagellacket och kommer från Wet 'n Wild.  Knappt synlig, men ändå så himla fin. På nära håll. Ljust mellanmjölksvit. Alldeles lagom ibland.


Fredagseftermiddag

Ni vet när en har jobbat från sex på morgonen och sedan varit och handlat och det har regnat och håret är alldeles blött? Då är det bara så skönt att få komma hem och gosa med sin hund och se sin kille laga mat och gå äta den maten sittandes i soffan framför ett jättegammalt avsnitt av Spin City. Och sedan kanske sätta på en film och äta godis för det regnar fortfarande en massa ute. Och klockan ringer lika tidigt nästa morgon.


Gos. 


Maaaat!

Killen med kollen.

Händer det nåt däruppe?

Eller där nere?

torsdag 20 september 2012

Tre nyanser av en regning dag


 Häromdagen var jag till Rusta och City Gross i hela andra ärenden än nagellack och kom hem med tre nagellack. Så kan det gå. Wet 'n Wild-lacken skådade jag med örnblick ifrån kassakön på City Gross. I min lilla stad finns inte det märket, men nu när jag var på utflykt hade jag tur. Där inne på City Gross stod en hel monter. Jag har varit sugen på att prova Megalast-lacken från Wet 'n Wild ett bra tag nu och blev så himla glad när jag såg den stå där. Färgerna 2% Milk och Wet Cement fick följa med mig hem. Två helt perfekta färger och jag älskar dem så himla mycket. Wet Cement har jag på mig just nu och det är så himla fint på naglarna. Plus att borsten var den bästa jag nånsin provat. Helt fantastiskt lättmålat var det lacket.
Maybelline-lacket Cloudy Grey hittade jag på Rusta för precis under 30 kronor, tror jag, och det var så underbart fint grått att jag inte kunde motstå det. Grått är en av mina bästa färger. Så himla nöjd tjej alltså.


onsdag 19 september 2012

Here comes the bride


I den här asken med midnattsblått band ligger det finaste smycket jag någonsin sett: min vigselring!

Jag ska nämligen gifta mig! Det känns helt galet och fantastiskt på samma gång. Visserligen har jag ju vetat att jag ska gifta mig ända sedan jag blev förlovad, men det känns som himla verkligt nu när allt är bokat och inbjudningarna skickade och ringarna ligger i den här lilla asken. I november blir det av och jag (och min kille såklart) längtar som bara den. Men vi längtar inte bara. Vi planerar också. Ordnar och fixar och bokar och mejlar och ringer och styr upp. Det är liksom ganska så mycket som ska styras upp.

Jag blir alldeles snurrig av lycka när jag tänker på hur fantastisk den där dagen i mörkaste hösten kommer att bli. Om ungefär två veckor ska jag åka upp till Stockholm och prova ut en klänning och förhoppningsvis hitta en som jag älskar. Skoja inte om jag är peppad! Den här hösten kommer att bli den bästa nånsin.

Beige och vän

Idag är jag alldeles beige och vän. Med skitsnygg färg på nagellacket! (Ja, jag tycker greige är en dösnygg färg).
Idag har jag varit och simmat, så mitt hår är snällt och platt, med en anings volym för att jag inte borstat igenom det, det fick torka och lägga sig hur det ville när jag cyklade hem från badhuset. Förövrigt är det grymmers att ha kort på badhuset, jag kan liksom simma när jag vill och hur mycket jag vill. Har nog inte fattat det än. Hur megagrymt det kommer att vara i vinter.



Det här med att bo i en liten stad

Jag älskar att bo i min lilla småstad. Givetvis, annars hade jag ju inte kommit tillbaka. Jag är så himla förtjust i den här lilla staden och hur vackert och mysigt det är här. Men ibland. Ibland. Då önskar jag bara att det fanns ett City Gross här. Och ett H&M. Det skulle liksom underlätta mitt liv så enormt.
Jag var på City Gross igår. I Nyköping. Jag älskar att gå in i den mataffären. Den är så himla enormt stor. Det finns allt. Jag hittar ingenting och villar runt i gångarna och fäller män med min enorma korg som rullar på golvet. Jag kan hitta precis allt i en sådan affär. Så det skulle vara fint om det fanns här. Annars är jag ganska så nöjd. Nöjd med vårt lilla utbud. Nöjd med att bo i en liten stad. En ministad.

Det finns ingen status att bo i en liten stad. Speciellt inte att bo i den staden du växte upp i. Ingen blir imponerad av det. Jag känner ofta att jag vill förklara och försvara mitt val att bo här. Berätta att det är ett val. Jag flyttade bort och flyttade sedan hem igen. Jag trivs allra bäst här. Jag blev inte "fast". Jag är inte fångad i en stad jag vill fly ifrån. Jag vill inte bo någon annan stans än här. Jag tycker det är konstigt att bo i en stad jag inte skulle gilla och det känns konstigt när folk tror att det är det jag gör. Att jag vantrivs. Inget kunde vara längre ifrån sanningen. Jag trivs otroligt bra. Småstaden har så himla mycket att ge, bara den får en chans. Inget kommer liksom gratis i en liten stad. Det är ingen annan som styr upp saker. Det får du göra själv. Det finns inte en massa restauranger och butiker och biografer och pubar och allmänna hangouts. Det finns en biograf. Som bara tar betalt i kontanter. Som ligger i Folkets Hus. Där du antagligen kommer att vara ensam om du går. Men det finns en biograf. Det finns ett par restauranger och det finns några butiker och det finns ett litet antal pubar. Det finns, men de är inte så häftiga. Mer... rustika.
Däremot finns det underbart vacker natur och de bästa promenadstråken. Och några av de allra roligaste, knäppaste, snällaste människorna i hela världen med så himla mycket kämparglädje.

tisdag 18 september 2012

Tomboy No More

Det är ingen nyhet att jag älskar nagellack, och på tånaglarna tycker jag det är obligatoriskt med lack. De ser creepy ut annars. Fast tår är ganska creepy ändå, typ som korta, tjocka fingrar, som en inte kan göra nåt med.
Men det var inte det vi skulle prata om, utan om mitt tjusiga blodröda nagellack. Det är Tomboy no more från Essie. Riktigt mörkrött. Riktigt höstigt.


(Nu när jag tittar på den här bilden känner jag att fötter är verkligen obehagliga. Tänk att ha fötter istället för händer. Platta och långa och lite värdelösa. Fötter är visserligen bra att gå med, men tår kan ju inte göra ett dugg. Och använder en dem som gripklor tycker folk ofta att en är lite konstig. Har jag märkt.)

söndag 16 september 2012

Webcambonanza på Blixtens födelsedag

Idag fyller min bästa lilla Blixten 1 år. Ett år gammal. Och om åtta veckor har han bott hos oss i exakt ett år. Så fort tiden går.
Vi har haft tårtkalas idag med en hel massa folk hemma hos oss. Blixten måste ju firas ordentligt. En fyller bara ett en gång. Vi människor år banantårta och Blixten och hans hundkompis Wille åt hundtårta, bestående av leverpastej, köttbullar och blodpudding. Alla var mycket nöjda.



Jag hade på mig min snygga, blommiga klänning från Indiska. Jag älskar den här klänningen. Den sitter verkligen som gjuten på mig. 






Red, red wine

Min nya höstväska är vinröd. Min bästa färg för tillfället (efter beige förstås!). Den är påsformad och lackad och har två handtag och stor dragkejda. Det är väldigt mycket som pågår med den. Men jag tycker den är himla fin. Och viktigast av allt: det får plats hur mycket som helst i den. Det är mycket betydelsefullt. Jag vill kunna trycka ned precis allt i min väska. Handduk och baddräkt och schampoflaska och plånbok och mobilen och nycklarna och alla andra tusen grejer som jag bär med mig ibland. Matlåda, till exempel. Det måste få plats. Och det får det.



Det som inte är i lack är liksom nåt konstigt lent material att jag bara vill gå runt och klappa på det hela tiden. Men det gör jag inte. En vill ju inte verka konstig.

lördag 15 september 2012

D-I-N-O-S-A U R a dinosaur!

Ord kan inte beskriva hur mycket jag gillar den här scenen från Glee-avsnittet "Prom-asaurus". Brittany är elevrådsordförande och bestämmer i sista sekund att temat för deras prom ska vara dinosaurier. Ett alldeles fantastiskt tema om jag får säga det själv.
På balen framför hon en sång med ett gäng alldeles underbara dansare. Det är alltså cheerleaders med T-Rex-huvuden som dansar dinosauriedans. Cheerleaders. Med. T-Rex-huvuden. Gudomligt.
Notera särskilt dansen med de små T-Rex-armarna. Jag fullkomligt älskar T-Rex-armar.





Armarna!! 

Varför var inte min skolbal såhär?! (Fast den var ganska fantastisk den med).