Nu har mitt hår nått till axellängd. Finns det nåt tråkigare än axellängd? Jag tror inte det. Jag har ofta den här längden, för mitt hår vill liksom inte växa längre. Och då kapar jag av det. Nu har jag kommit till den punkten igen. Ska jag kapa av det? Eller ska jag låta det växa och faktiskt låta det bli långt, även om det tar en lång, lång tid? Det är ju så himla tråkigt just nu. Hur ska jag liva upp ett tråkigt hår. Utan att klippa eller färga. Går det ens? Axellångt alltså. Blörk.
Såhär såg mitt hår ut i mars i år. Blond och kort och med lugg. Nu när jag ser det på bild tycker jag att det är jättefint. Men det krävs mycket fix med ett kort hår. Och det kan inte sättas upp i varken hästsvans eller knut. Jag älskar ju knut. Det är ju en av de bästa frisyrerna. Men det här korta håret var så himla lätt att tvätta och det blev aldrig nånsin tovigt.
För ett par år sedan såg mitt hår ut såhär.
För mig är det här jättelångt hår. Det känns inte som att mitt hår kan bli såhär långt, men bilden är ju faktiskt bevis på att det kan det. 2009/2010 hade jag långt, fint hår. Som jag såklart tröttnade på. Och kapade av. Det tar ju så lång tid att växa ut att jag inte orkar vänta. Vem i hela friden orkar? Jag tröttnar fortare än fort. Jag har noll tålamod. Jag vill att håret ska bli som jag vill ha det NU. Varför kan håret inte klippas långt? Det skulle vara så mycket bättre. Varför har ingen kommit på ett hårväxarpiller som gör att håret blir långt på en vecka? Det borde det forskas på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar