onsdag 19 september 2012

Det här med att bo i en liten stad

Jag älskar att bo i min lilla småstad. Givetvis, annars hade jag ju inte kommit tillbaka. Jag är så himla förtjust i den här lilla staden och hur vackert och mysigt det är här. Men ibland. Ibland. Då önskar jag bara att det fanns ett City Gross här. Och ett H&M. Det skulle liksom underlätta mitt liv så enormt.
Jag var på City Gross igår. I Nyköping. Jag älskar att gå in i den mataffären. Den är så himla enormt stor. Det finns allt. Jag hittar ingenting och villar runt i gångarna och fäller män med min enorma korg som rullar på golvet. Jag kan hitta precis allt i en sådan affär. Så det skulle vara fint om det fanns här. Annars är jag ganska så nöjd. Nöjd med vårt lilla utbud. Nöjd med att bo i en liten stad. En ministad.

Det finns ingen status att bo i en liten stad. Speciellt inte att bo i den staden du växte upp i. Ingen blir imponerad av det. Jag känner ofta att jag vill förklara och försvara mitt val att bo här. Berätta att det är ett val. Jag flyttade bort och flyttade sedan hem igen. Jag trivs allra bäst här. Jag blev inte "fast". Jag är inte fångad i en stad jag vill fly ifrån. Jag vill inte bo någon annan stans än här. Jag tycker det är konstigt att bo i en stad jag inte skulle gilla och det känns konstigt när folk tror att det är det jag gör. Att jag vantrivs. Inget kunde vara längre ifrån sanningen. Jag trivs otroligt bra. Småstaden har så himla mycket att ge, bara den får en chans. Inget kommer liksom gratis i en liten stad. Det är ingen annan som styr upp saker. Det får du göra själv. Det finns inte en massa restauranger och butiker och biografer och pubar och allmänna hangouts. Det finns en biograf. Som bara tar betalt i kontanter. Som ligger i Folkets Hus. Där du antagligen kommer att vara ensam om du går. Men det finns en biograf. Det finns ett par restauranger och det finns några butiker och det finns ett litet antal pubar. Det finns, men de är inte så häftiga. Mer... rustika.
Däremot finns det underbart vacker natur och de bästa promenadstråken. Och några av de allra roligaste, knäppaste, snällaste människorna i hela världen med så himla mycket kämparglädje.

1 kommentar:

Simonas street sa...

Haha, gulligt inlägg! Jag förstår att det kan kännas som att man måste försvara sig, för mig låter det t.ex. otänkbart att bo i en mindre stad. Men efter att ha läst ditt inlägg så förstår jag ditt val. Och det låter faktiskt ganska så mysigt! Dessutom är det väl härligt att man inte måste tycka samma? Fin blogg!

Kram,

Simona