Nyårsafton!

Och hur var nyårsaftonen då? Själva kvällen, själva festen? Jo, den var bra. Tackar som frågar. Nyårsafton är en favoritkväll hos mig och jag brukar ha roligt. Jag var klädd i paljetter, jag åt god mat, jag hängde med roligt folk och jag blev knallfull. Det var längesedan jag var det, så det var himla roligt.

På dagen hade vi förberett förrätten, men när alla kom så hjälptes vi åt att laga resten av maten. Det gick förvånansvärt smidigt, med tanke på att vi har ett minilitet kök med ingen plats och det brukar ju sägas att ju fler kockar desto sämre soppa, men inte i det här fallet. Bra, jag gillar när alla hjälps åt. Det blir så tråkigt om det bara är en i köket. 

Johan fick på sig ett förkläde och en flådig drinkpinne i drinken. 

Blixten var glad att det kom folk, men inte så glad att det var nyår med fyrverkerier och allt det innebär.

Björkis hjälpte också till i köket. Han fick hålla sig till en jätteliten yta, men han klarade det galant. 

David hjälpte inte till så mycket i köket. Han det var okej, han och jag hade ju pyntat och dukat bordet och fixat. Trädgårdsstolar fick ställa upp som middagsstolar. Det fanns mycket hjärterum, men inte så mycket stjärterum så trädgårdsstolarna fick ställa upp.

Adam och David var peppade.

Shara också, hon drog på sig partyhatten direkt. Som sig bör.

Sen drog alla på sig partyhattarna och blev lite, lite snyggare, för det blir en i partyhatt. 

Jag var ljusrosa och mintgrön och paljettbeströdd och givetvis iklädd partyhatt.

Sen var det dags att duka fram middagen, som blev väldigt omtyckt. Shara sade att hummersoppan var det godaste hon ätit nånsin. Vilket ju är ett ganska så bra betyg. 

 

Sedan spelade vi Jeopardy! Daniel var Magnus, för det måste någon vara. Jag älskar det spelet, det är bara det att vårt är köpt på loppis och är minst 15 år gammalt så frågorna är liksom lite daterade. Men det gick bra ändå. Jag klarade en Dustin Hoffman-fråga, frågor om matlök och lite annat. Johan vann, men det var väl ingen surprise där. Jag och David var med i finalen och det får en vara lite stolt över tycker jag. 

Kategorierna var bland annat "Hälsningland", "Staden där de dog" och "1968". Jag tog Sarajevo på "Staden där de dog", men glömde säga "Vad är..." så jag förlorade poäng. Då ville jag dö lite. Dock hände det typ alla exakt hela tiden.

Sedan spelade vi det som jag inte vet vad det heter, men alla ska ha en person i pannan och så ska en ställa frågor och komma på vem det är. Shara var Peter Stormare.

David var Mats Sundin.

Hockeytemat fortsatte så Daniel var Markus Näslund.  Jag tror jag var Indiana Jones i den här omgången. Dock kunde jag aldrig gissa det, utan förlorade. Men det skyller jag endast på att det svarades Nej på frågan om jag var sexig. Indiana Jones osar ju för tusan sex.

I nästa omgång var Johan Prinsessan Estelle. Shara var kungen, men det kunde hon inte gissa.

Björkis var min hund Blixten. Ganska svårt att gissa, men jag tror faktiskt att han klarade det.

Sedan tog han fram gitarren och allsång bröt ut. Klassikern "Känn ingen sorg för mig Göteborg" sjöngs givetvis.

Sedan brände David av Tyska Dansen. Tyska Dansen är en dans som David dansat på varje nyår i kanske sex år eller nåt. Det är alltid mycket uppskattat och framhejat av oss andra. Se och njut i tre bilder:

Klockan blev tolv alldeles för fort, som alla år, det stressades på med kläder och ut. Adam, Johan och David gick upp på berget vi kallar Minas Tirith som ligger precis utanför vårt hus. Högt berg = bra utsikt. Men jag och Daniel ville inte lämna lilla Blixten ensam i lägenheten så vi stannade på balkongen. Shara och Björkis gjorde oss sällskap. 

Det är faktiskt himla mysigt att stå på balkongen, dricka champagne och titta på fyrverkerier. Själva hade vi ju inga raketer, men vi hade tomtebloss. Det är fint nog.

När kyrkklockorna började dåna visste vi att nu var klockan tolv och det var ett alldeles nytt år.

Som sig bör rökte vi cigarr och skålade.

 När fyrverkerierna tystnat sprang jag ner för trappen till grabbarna som varit ute. Jag hade två radiostyrda helikoptrar och tomtebloss i famnen, för nu skulle det flygas.

 Det var asballt och de flög så otroligt högt, över hus och längre än ögat kunde se. Vi hade varken sönder eller bort någon, så det var en lyckad flygtur. Förutom att mina skor blev genomleriga. Men vad gör det?

Och det var alla bilder jag tog på nyårsafton. Gästerna gick väl hem vid tre nån gång kanske och jag stupade i säng. Nästa dag gick vi upp förhållandevis tidigt, städade, diskade, plockade undan, dammsög och vid 13.00 kom hela gänget hem till oss igen för bakispizza och Ivanhoe.

Jag älskar våra nyårstraditioner.