I am a weapon of massive consumption, But it's not my fault it's how I'm programmed to function

Lite såhär såg det ut i veckan när jag inne på H&M och provade kläder. Förr var jag alltid en person som aldrig någonsin provade kläder. Jag tog en storlek som såg bra ut och gick till kassan direkt. Detta ledde till att jag hade en garderob full av konstiga storlekar (mycket var alldeles för stort, för jag chansade på större hellre än mindre), knepiga skärningar och färger som verkligen inte passade mig. Kläderna såg snygga ut på galgen, men inte på mig. Så höll det på i några år. Det tog lång tid innan jag lärde mig. Men nu är jag där. Nu tar jag in en hel hög med plagg in i provrummet. Och olika storlekar av samma plagg. Det här med storlekar är ju sjukt, förövrigt. Vissa plagg har jag S i och i andra plagg har jag typ 42. Det känns ju liksom inte rätt någonstans. Men i vart fall, det är därför jag måste prova. Och prova gör jag. 

Den första klänningen, den blåa med små prickar och en söt krage satt inget bra alls. Det kanske inte syns så mycket, men jag hade alldeles för stora bröst för den klänningen. Och stjärt. Den randiga gillade jag jättemycket och den fick ju följa med hem också. Den svarta kjolen med vita prickar älskade jag. Den köpte jag också, och den har jag på mig idag faktiskt. Den ljusa tröjan med fåglar var det inga större fel på, men den var ganska tunn. Så den fick stanna kvar på affären. Och tröjan med krage och små kaniner fick genast följa med mig hem och bo i min garderob. 

Tänk så duktig jag är som börjat prova saker. Annars hade jag köpt allt, och sedan varit missnöjd när jag kom hem.

Förövrigt så provade jag även ett par jeansshorts. De kunde jag inte ha alls. Alltså, jag kom inte i dem. De var alldeles för små. I största storleken. Det är ju inte okej. Hur jäkla pinnsmal måste man vara för att passa i de jeansshortsen? Inte får man ha höfter eller rumpa i alla fall, då är det kört. 

Tacka vet jag kjol och klänning, som min stora rumpa passar i.