Hjärtat stannar varje gång

När man har hund. Då måste man ju gå ut med honom på kvällen. När det är mörkt. Och alldeles tyst och stilla, för man bor i en liten stad. Och så går man förbi ett skogsparti, eller kanske en stor gräsmatta där man liksom inte ser över till andra sidan. Och så stannar hunden. Och gnyr och morrpiper. Drar i kopplet och vill inte alls gå åt det hållet. Då vet man att han ser nåt som man själv inte ser. Och att båda kommer antagligen bli mördade av en förrymd galning eller kanske ett monster, en alien eller ett vilt djur allra minst. Den känslan alltså. Hjärtat stannar varje gång.