tisdag 20 mars 2012
Don, Betty, Peggy och de andra
Nu har jag äntligen sett klart säsong 4 av Mad Men. Det tog ett tag kan man säga. Men nu är det sett, precis lagom till starten av säsong 5. Jag gillar verkligen Mad Men, men jag har ändå aldrig riktigt fastnat för den. Jag slutade titta i slutet på säsong fyra, som alltså kom i slutet av 2010. Det var ju ett tag sedan. Och jag har inte saknat det, knappt tänkt på det, förrän nu. Det är liksom en lagom bra och helt klart sevärd serie. Men det är inte så mycket känslostormar i den. Jag gillar ju känslostormar. Det är inte Grey's Anatomy, liksom. Jag har aldrig tokgråtit i ett helt avsnitt av Mad Men. Fast jag minns att jag var lite tagen då Kennedy dog. Pinsamt nog.
Men i alla fall. Nu är jag peppad på säsong 5.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Så har jag också kännt. Jag tycker Mad Men är en vacker och intressant serie, men jag har aldrig fast som med många andra serier. Den har nog lite för segt tempo för mig smak tror jag :)
Jag är också peppad för säsong 5. Pratade om det med en vän idag.
jag är också sjukt peppad. när börjar säsong 5 egentligen?
Skicka en kommentar