Varför händer allt alltid mig?

Lunchpromenaden med Blixten var både bra och dålig.

Skäl till att den var bra:

• Två tonårskillar sade "Åh, vilken söt hund du har. Och du var himla söt med!". Just det, I still got it. Känns alltid bra att få komplimanger av gymnasiekillar.

Skäl till att promenaden var dålig:

• En halv minut efter att jag mött killarna och kände mig himla läcker började jag springa och leka med Blixten. Det borde jag inte gjort. Jag föll pladask på marken. Precis utanför gymnasieskolan som killarna kom ifrån. Och det var lunchrast. Och alla var ute. Kul. Tänk att man kan gå från att känna sig snygg och glad till totalt bortgjord på mindre än en minut.

Jag kan med säkerhet säga att jag inte kommer gå den vägen på en lång, lång tid.