Jag är en sådan där som inte har en "riktig" bästis. Riktig som i allra, allra bästa tjejkompis som man träffar varje dag och gör allt ihop med. En sådan har jag inte. Men det är heller ingenting jag saknar. För jag har ju en Daniel. Och det är bättre än det mesta faktiskt.
Det finns ju en viss töntighet i att säga att ens bästa vän är ens pojkvän. Men det är ju sant. Han är den personen som känner mig bäst. Som sett precis alla sidor av mig, och ändå fortsätter att gilla mig. Helt otroligt, egentligen. Han är den som får mig att bli glad när jag är ledsen, får mig att skratta när jag har det tråkigt. Han är den jag kan berätta allt för och som förstår mig bäst av alla.
Vi är himla lika på många sätt och väldigt olika på andra. Vi gillar olika maträtter, men samma TV-serier. Han gillar chips och jag gillar smågodis, men vi båda älskar julmust. Han är min bästa vän helt enkelt. Min person. Som är fin på alla sätt och vis (sånt här är ju faktiskt väldigt svårt att förklara i några få ord).
Och jag älskar att jag får möjligheten att bo tillsammans med min bästis. Det är fantastiskt att få bo ihop med någon som är så roligt. Som gör vardagen till fest. Han är någon att dela livet med.
3 kommentarer:
Awww lovely pictures :) love is in the air!!
Happy weekend!
xxx
Tackar!
Åhh vad härligt! :D
Skicka en kommentar