(På en klippa på Femöre i augusti)
Jag bor ju i en av de bästa städerna som finns, nämligen den fina, lilla pärlan Oxelösund. Staden ligger precis vid havet, det tar runt 10 minuter att cykla till havet var man än är. Det bor lite mer än 10.000 personer här och tydligen, om man ska gå efter rubriken i dagens Södermanlands Nyheter, väldigt många av dem är så kallade unga mammor. Om det säger nåt om staden vet jag inte, men det finns helt klart mycket småbarn här, det räcker att gå ner på centrum för att fatta det. Ganska mysigt tycker jag.
Jag flyttade tillbaka hit för ett par månader sedan för att jag saknade staden så mycket. Det är inte så många som förstår ett sådant beslut. Många anser att när man tagit sig ur lilla hemstaden ska man hålla sig borta för alltid, det är ju det "coola" att göra. Det vet alla. Men inte jag. Jag är väl helt enkelt inte så cool. Men jag gillar småstaden helt enkelt. Jag ser potentialen och möjligheterna. Jag ser stränderna och havet och skogarna och promenadstråken och närheten till allt och familjen och tryggheten och ljuvligheten att bo på ett ställe där "alla känner alla". Fast inte jag, inte egentligen. Jag känner inte så många alls. Men visst träffar man pappan till Johan (som man gick i samma klass som i sjuan) på stan. Och han hälsar. Och jag hälsar tillbaka. Men jag tycker det är ganska så trevligt. I en liten stad är jag helt klart en fisk i en liten damm. Men jag gillar min lilla damm. Det är rätt så fin.
Oxelösund är otroligt vackert på sommaren (vilken stad är inte det?) men jag gillar verkligen att bo här på vintern också. Speciellt när det är som förra vintern och snön ligger i drivor och det blir mörkt vid tre och det är alldeles tyst och tomt i staden. Jag kan gå en lång promenad utan att träffa någon. Jag gillar det. Jag är väl inte så överdrivet social av mig (även om jag blir "tvingad" till att vara det nu när jag har hund, hundmänniskor är väldigt snackiga).
Något som saknas i den här staden är människor med positiva attityder och ljusa framtidsutsikter. Ibland blir jag ganska ledsen när jag hör hur negativa många personer här i staden kan vara. Flytta härifrån då, om det inte passar, tänker jag. Det här är ju den finaste staden jag vet.
(I Peterslund på nyårsafton förra året)
(På Kattberget i somras)
(Vid Danvik i april)
3 kommentarer:
Vad fint du berättar om din stad! Jag har aldrig varit i Oxelösund men det verkar vara ett fint litet ställe! Jag förstår varför du flyttade tillbaka. Och jag känner igen. Jag skulle helt klart gärna flytta tillbaka till min hemstad, kanske inte nu men om några år. Sen om det blir så är en annan sak (min sambo kommer från en annan stad). Jag kommer från Gävle och även om det bor 10 gånger mer människor där än i Oxelösund känner jag igen det där med negativa attityder hos unga människor. Jag tycker det är så tråkigt! Min sambo kommer från Halmstad och varenda en som jag träffat på därifrån älskar sin stad och är väldigt "lokalpatriotiska". Nu är iofs Halmstad väldigt fint och dessutom en turiststad, men inte kan det väl vara så att Halmstad är det enda bra stället? Jag tycker det finns fina saker överallt, det gäller bara att se dom. Synd att så många unga inte resonerar så alls.. :/
Åh, vilken jättemysig kalender! (Jag kanske till och med vågar mig på att tjuva den) Och riktigt bra reklam för din älskade hemstad, blir ju sugen då att fara dit!
Kul att läsa, jag är lite likadan. Och då har jag flyttat till världens alla hörn och tillbaka igen. Jag vill bo kvar i Umeå, för det är visst staden för mig. Jag älskar den.
Skicka en kommentar