Tänk att det redan är dags för lucka 23 i julkalendern. Va fort tiden går. Fast december är väl en typisk snabb-månad. Allt går fort, för det är så mycket som ska hända.
I alla fall. Ensam. Ensamhet. Vilket läskigt ord det är ändå, tycker jag. Jag har ofta känt mig ensam. Alltså ensam på ett negativt sätt. Själv tycker jag om att vara och att vara själv ibland ser jag bara som en tillgång. Men jag avskyr att känna mig ensam. Och ensam betyder ofta för mig: utanför. Jag är på nåt sätt så van att känna mig utanför och jag hatar verkligen den känslan. Egentligen borde jag ju bara strunta i den känslan och tänka att jag vill inte vara med någon som inte vill vara med mig. Men så lätt är det ju inte. Ensam är ofta lika med utanför, för mig. Jag kan känna mig jätteensam när jag ser att någon eller några av mina kompisar gör något roligt tillsammans och jag inte är med. Jag inte blev inbjuden eller frågad. Det kan handla om jättesmå saker, men det där lilla ensamhetssticket i bröstet känns. Även fast det bara är litet kan det bränna rejält.
Ensamhet är så fult på nåt sätt. Så smutsigt och kladdigt och sorgligt och ledsamt. Jag arbetar inom äldreomsorgen och ser ensamma människor varje dag och är så tacksam för att jag faktiskt inte är helt ensam. Även i de jobbigaste ensamhetskänslorna så har jag alltid min lilla familj, Daniel och Blixten. Men med kompisar, där har jag det mycket svårare. Det har jag alltid haft.
(Det här var lucka 23 i Emilys julkalender)
1 kommentar:
<3
Skicka en kommentar