1. When did you start putting on makeup?

Smink var en big deal när jag var ung. När jag gick i mellanstadiet var det inte många tjejer som sminkade sig. De som gjorde det visste man exakt vilka de var. Och man trodde att man visste hur de var. Antagligen hade alla helt fel om de tjejerna, men det spelade ingen roll just då. Det alla trodde blev liksom sanning. Jag har länge lekt med smink. Sminkat mig hemma, på mitt flickrum, men inte vågat gå ut så. Första gången jag bar smink i skolan var nog i slutet på sexan eller i början på sjuan. Jag och två tjejer till hade lovat varandra att vi skulle ha på oss mascara i skolan följande dag. Ingen av oss vågade göra det ensam, men tillsammans kändes det okej. En sådan stor grej var smink. I högstadiet, efter de där första gångerna, bar jag mycket smink. Framför allt i sjuan och åttan. Jag hade foundation och puder och mascara och läppstift och ögonskugga (helst i silver!). Smink kändes väldigt viktigt och vuxet. I högstadiet var vuxenhet väldigt viktigt. Smink och mens och stringtrosor bar otrolig vikt. Sedan kom nian och då slutade jag helt att bära smink. Var alltid sminkfri i skolan. Nu kan jag knappt minnas hur eller varför denna förändring skedde, men jag vet att det var så det var. Så skönt ändå. Att jag vågade bara strunta i det.