Jag älskar den här fina vårtiden. De här bilderna knäppte jag på morgonpromenaden med Blixten. Så himla fint. Vårtiden med blommande träd och gröna skogar får mig såklart att längta till sommaren. Tills det blir lite, lite varmare och tills jag kan bada. Fast i mitt huvud tänker jag ofta på sommaren väldigt Astrid Lindgrenskt. Speciellt när jag ser gröna vårbjörkar och blå himmel. Jag tänker att i sommar då ska jag och Daniel ta med barnen (vilka barn kan man ju undra?!) på picknick och vi ska såklart ro till picknickstället i en eka och jag och flickorna har på oss vita, hellånga klänningar och antagligen hatt. Det kanske är min födelsedag, även fast jag fyller i oktober. Vi sitter i gräset med våra picknickkorgar och tjusiga filtar och smörgåsar och helt plötsligt kommer det en grupp tjurar och vi blir rädda och måste klättra upp i ett träd och där blir vi fast halva dagen. Varför tänker jag att sommaren ska vara som sommaren på Junibacken? Det kommer ju givetvis aldrig hända. Men ändå så fantiserar jag om långa, vita klänningar och hattar och picknickkorgar och ekor. Snacka om att vara filmförstörd.
(Fast det finns ju redan en Kajsa på Junibacken, för Madickens mamma heter ju så. Och, nu kanske jag missminner mig helt, men döper de inte det nya lilla barnet till Kajsa också?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar