Idag har jag stringtrosor på mig och det betyder bara en sak: det är dags att tvätta.
Jag är förjädra dålig på att boka tvättid. Ja, vi har ju inte sådan lyx att vi har tvättmaskin i lägenheten, vi tvättar i husets tvättstuga. Och jag glömmer alltid att boka tvättid tills jag absolut inte har några underkläder kvar. Och måste använda stringtrosor jag köpte för många år sedan. När jag var yngre var det bara stringtrosor som gällde. Alla hade det. Under hela högstadiet och delar av gymnasiet. Det var liksom en big deal. När Linnea hade det första gången började hela skolan skvallra. Hon var inte en sån en trodde skulle bära string. String var ett statement. När jag skulle köpa det första gången stod jag med Petra och nån till inne på Åhléns underklädesavdelning och våndades. Vi ville så gärna ha ett par string, men vågade inte gå fram till kassan och betala. Det var så pinsamt. Men vi gjorde det till slut och var så stolta.
Jag minns exakt när jag började sluta med stringtrosor. Det var när jag sett Crazy/Beautiful första gången och Kirsten Dunst var så himla snygg i boxertrosor. Och det vill jag också vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar