Bossypants

Jag vet inte vad som hänt med mig, men jag har blivit sämst på att läsa klart böcker. Högen av halvlästa böcker på mitt sängbord bara växer. Högst upp i högen lägger jag Moranthology och plockar upp Bossypant av Tina Fey istället. Direkt när jag öppnade den visste jag att jag skulle kunna läsa ut den i alla fall, för det är väldigt stor text och det brukar alltid betyda att det bort snabbt att läsa. Och jag hade rätt (nästan rätt i alla fall) jag har redan kommit halvvägs och det är betydligt länge än vad jag kommit i många andra böcker (den växande högen, ni vet).

Bossypants är en lättläst och rolig bok. Den handlar om Tina Fey helt enkelt, om hennes liv och saker hon varit med om. Bara där är den ju lätt att gilla, jag är nämligen mycket förtjust i Fey. Jag vill läsa fler och fler anekdoter om pappan och barndomen och tonårstiden och Chigaco och Second City och teater och stand up och Amy Poheler och improvisation och det där ärret som hon har i ansiktet. Tina Fey är intressant helt enkelt och jag vill läsa mer om henne hela tiden.

Förövrigt älskar jag framsidan av boken. Den är så bisarr och jag kan inte hålla mig från att titta på de där enorma, håriga armarna.