Det var min svägerska Emelies och hennes kille Pontus lilla dotter Alice som skulle döpas. Det hela skedde i Vrena, där Pontus kommer ifrån. Dopfikat hölls i hans föräldrars lummiga trädgård.
Dagen startade himla fint med syrener på borden och sol på himmelen. Förhållandevis varmt var det också, jag var barbent och tyckte det kändes som sommar.
Alice morbror Robin och flickvännen My var givetvis på plats. Ungdomarna hjälpte till att dekorera och hänga ballonger. Själv hjälpte jag till genom att dokumentera.
Jag var klädd i ljuva pastellfärger.
När allt var förberett bar det av till Vrena kyrka där själva dopet skulle ske. Innertaket var fantastiskt fint.
Alla ville fota ceremonin. Här har Alice morfar kameran i högsta hugg.
Som sig bär sjöngs det psalmer och bads böner.
Min tjusiga man blev fadder till Alice och han gjorde ett himla bra jobb i kyrkan om jag får säga det själv. Jag var stolt, såklart.
Daniel är ju inte särskilt troende (inte över huvud taget faktiskt) så allt Jesussnack blev nästan lite mycket ibland. Men han höll god min.
Alice farmor var stolt och glad hon med. Det finns inte mycket annat att vara vid såna här tillfällen.
Det var mycket folk i kyrkan och alla ville ju fota lilla familjen.
Daniel studerade Fadderbrevet. Vad hade han gett sig in på egentligen? Men allt såg bra ut.
Efter ceremonin var alla glada och sugna på dopkaffe.
Lilla Alice bar en dopklänning som gått i generationer. Namnen på alla som döpts i den är broderade på det skira tyget. "Alice 2013" är det senaste tillskottet.
Det blev dopfika i mängder och än så länge höll sig vädret ganska stabilt.
Huvudpersonens mamma och pappa öppnade presenter. Alice fick, bland annat, en liten burk till sin första tand.
När dopfikat var slut åkte gästerna hem. Alla utom den närmsta familjen. Vi skulle nämligen ha grillkväll. Men då kom det. Regnet. Det bara vräkte ned.
Tonåringarna tog tillfället i akt till ett hångel.
Jag tyckte att det kunde sluta regna någon gång. Jag ville vara ute i trägården och jag vill grilla och jag ville definitivt inte frysa. Men tji fick jag.
Men efter någon timme, eller två, så lättade det. Lite i alla fall. Vi passade på att ta en massa grupp- och familjefoton. Här är Daniel och hans syskon med respektive och barn. Det här var dock typ försök tio till ett seriöst gruppfoto så vissa hade tappat intresset lite. (Och egentligen var ju alla mer finklädda men i och med regnet så åkte tjusiga klänningar av och jeans, tröjor och jackor på. Vissa höll dock stilen hela kvällen).
Och jag hade en boll på huvudet.
Och det var den dagen. Det blev en lång, regnig dag till slut, men den var himla fin. Nu är lilla Alice en del i den kristna kyrkans gemenskap. Härliga tider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar