You are gorgeous!

Jag avslutar den här söndagen i mina allra peppigaste trosor. You are gorgeous är väl nåt vi alla borde påminna oss själv om lite oftare. Inte you look gorgeous. Utan are. Flytta fokus från utseende. Alla utseenden är okej och bör få finnas och synas. Alla kroppar i alla former och storlekar är bra och fina och dugliga.

You are gorgeous. Jag är fantastiskt och underbar och ursnygg och härlig. Faktiskt. Hur larvigt det än låter. Det är så lätt att säga och tänka elaka saker om sig själv, men så himla mycket svårare att vara lite snäll. Lite snäll och vänlig och omtänksam mot sig själv. Jag kan vara så jäkla elak mot mig. Jag tänker ofta hårda ord mot mig, mycket hårdare än mot någon annan. Jag dömer mig själv hårdast och jag har högst krav på mig. Alla andra kan vara lite okej, medan jag måste vara perfekt. Så himla dumma tankar. Perfekt är skit. Perfekt finns inte. Ska jag gå runt och tänka att jag ska vara perfekt kan jag lika gärna ge upp direkt, för det kommer jag aldrig vara. Att vara okej, att göra det bästa en kan, det är något att satsa på.

Jag är så trött på alla krav på hur en ska se ut. Trött på alla idiotiska ideal. Trött på att en kvinna förväntas vara snygg hela tiden. Snygg och tillfixad och sminkad och rakad och noppad. Det tar så mycket tid och energi att göra sådant för någon annan än sig själv. Jag har ingen lust att slösa någon mer energi. Så jag påminner mig om att jag är gorgeous ändå. Hur jag än ser ut just den dagen, tiden, just då. Påminner mig om att jag är okej och bra även fast jag är ful och långt ifrån perfekt i det jag gör. Jag behöver inte prestera en massa för att duga. Inte någonting, faktiskt. Jag behöver inte vara idealsnygg för att duga. Det kommer jag aldrig vara. Aldrig perfekt. Bara okej, bara jag, bara medelmåttig, bara lagom, bara jag. Och det duger alldeles utmärkt.