Den där koppen kaffe, alltså. Den tillhörande frukosten. Det var i början av mars i år och det hade just blivit vår och jag var lycklig över att ha en egen liten trädgård att hänga i. Jag satt bland tulpanknoppar och krokusar i en solfläck och njöt på det lilla trappsteget till sovrumsdörren. Det var så underligt och underbart att ha ett stort radhus, en trädgård, som var (är!) min att göra vad jag vill med. Äta frukost i solen. Sitta med min kaffekopp och titta när min man rensar i rabatter och planterar och planerar för vår och sommar.
Frukostarna smakade så himla gott på det där trappsteget. Det var alldeles kyligt ute, men varmt där solen låg på. Vilket bara var i ett hörn av trädgården och där satt både jag och Blixten och hängde. Helgen efter ringde jag mamma och hon kom och hängde i solen med mig. Fikade, åt lunch där ute. Vårnjöt.
(Det här var den andra luckan i Emily Dahls julkalender. Lucka nummer 1 hittas här.)
2 kommentarer:
DEN DÄR KOPPEN ALLTSÅ!!! Även om vi inte har en trädgård så längtar jag efter den där koppen med hela kroppen.
Christin: Så himla mysigt var det! :)
Skicka en kommentar