fredag 5 december 2014

Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit


Den här bilden tog min kompis David på mig i somras. Alltså, han lånade mig kamera som jag hade med mig och gick runt och knäppte några kort. Vi var ett gäng som var ute och badade en kväll och vi hittade bästa badklippan med sol hela kvällen. Klockan är typ 20.30 på bilden och hur underbart är inte det? Det var jättevarmt i vattnet, minns jag och vi hoppade från klipporna och ville liksom aldrig gå upp ur vattnet. Även fast jag gillar vinter, så är det inte mycket som slår varma, ljusa sommarkvällar.

Det finns inte särskilt många bilder på mig alls som någon annan tagit. Vilket ju känns lite sorgligt. Jag är inte en sån som fastnar på bild. Ibland kan jag nästan bli lite avis när jag tänker på att jag alltid har med mig kameran, jag fotar, jag instagrammar. Men själv får jag aldrig vara med på kort. Men samtidigt håller jag mig alltid undan när en kamera åker fram. Både för att jag är rädd för att bli ful, men också för att jag aldrig tror att de vill ha med mig på bild. Och det blir ju så himla fel. Jag älskar ju att vara med på kort egentligen!


Jag bryter mot reglerna och lägger upp en bonusbild idag också:


Det här är ett typexempel på en bild på mig som någon annan tagit (den är från samma kväll), som jag tycker är så FUL. Jag ser så mjuk och oformlig ut. Som en barbapappa i ansiktet. Jag har alltid drömt om skarpa kindben, men det kommer aldrig bli verklighet. Men nu börjar jag tänka att det är ganska okej att se ut så här också.

(Det här var lucka nummer fem i Emily Dahls julkalender. De tidigare luckorna hittas här.)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är precis likadan. Är nästan aldrig med på kort men mår lite dåligt när en annan kamera kommer fram. Det är ju väldigt trist när man går igenom sina bilder sen och ser att det nästan inte finns några bilder på en alls. Förutom i telefonen då, tack och lov för selfies!

Kajsa sa...

popfroken: Ja verkligen tack och lov för selfies. Där frodas jag. Har en miljon selfies på mig. Men ska bli bättre på att våga synas framför kameran även när jag själv inte har kontrollen över bilden.