"Men nu får ni väl ge er!"

Ibland (ganska ofta faktiskt) läser jag så himla bra grejer på nätet. Igår var en sådan gång. Jessie/Nippertippa skrev ett sånt himla bra inlägg om kropp och socker och julgodis och att "unna sig". Hon var trött på skiten! Trött på att behöva ursäkta sitt ätande.

Så här skrev hon:

Så tänker jag att den där hälsohetsen, den finns överallt. Socker är tydligen det värsta som finns och du antas i princip hata dig själv om du frivilligt stoppar i dig något sockrigt. Folk gör grönkålschips till fredagsmyset, någon pärlar armband med texten fuck sugar, Underbara Clara äter några kolor under andakt en lördagskväll, folk tycker att det är en bra idé att äta fem dagar i veckan och fasta de resterande två, stark är det nya smal, det går tydligen inte att träna utan att lägga upp bildbevis på sociala medier, folk som slutar äta godis under ett år eller går ner några kilo i vikt anses vara duktiga, folk lägger upp fikabilder med förklaringar som unnar mig eller det är ju helg och så vidare… Ja, jag orkar inte rabbla upp fler exempel nu. För jag är så himla less på skiten, vill bara ställa mig upp och skrika MEN NU FÅR NI VÄL GE ER. Det ska vara gött att leva, annars kan det kvitta. 

Och jag håller så himla mycket med hennes kloka ord. Jag var tvungen att skriva en kommentar hos henne. Jag kände ju igen mig så mycket. Kommentaren gick så här: 

"Jag är alltid den som tar mest, tar mer, tar en gång till. Dricker Cola när de andra tar Loka. Som gärna äter en pizza och sen godis efteråt. På en tisdag. Om jag vill. Det skulle aldrig falla mig in att *unna mig* eller be om ursäkt. Min kropp är min och den mår bra, både fysiskt och psykiskt, och jag och bara jag bestämmer vad jag ska göra med den. Ingen ska skamma mig för mitt (faktiskt väldigt normala och sunda) matbeteende. Även om jag inte är i sk ”perfekt form” eller tränar på gym. Det finns många sätt att må bra på och grönkålschips och att hetsspringa på löpband för att tappa ”de sista kilona” låter faktiskt inte så sunt i mina öron. Även fast alla andra verkar hävda motsatsen."

Jag är så otroligt trött på den här jävla hälsotrenden som är precis överallt. Den är allt annat än hälsosam. Varannan lunchrast i skolan sitter någon och pratar att den vill gå ner i vikt, borde träna mer, oftare, äta nyttigare, äta mindre. Det är så ledsamt att höra. Jag vill säga att de borde gilla sig själva, sin kropp, lite mer som den är. Tänka på vad den gjort, vad den åstadkommit. Kroppar är ganska fantastiska. 

Jag vill att julen som kommer nu, med ledighet och allt vad det innebär, ska vara en möjlighet till vila och återhämtning och skojigheter och umgänge och massa god mat. Jag vill INTE mötas av sådana här rubriker, som hos Aftonbladet: 

"Så många kalorier innehåller julbordet" :( Fan vad deppigt att läsa. Som att det är det viktigaste. Det vi måste bli påminda om. Inte tänka på att äta gott. Mat som vi kanske inte äter så ofta. "Svårt att stå emot frestelse?" Allt blir så negativt laddat. Mat blir farligt. Vanlig, god mat blir till något farligt. Något vi ska undvika. Fattar ni vad sjukt? Socker blir en dödsfälla. Kolhydrater något att undvika till varje pris. En ska gå på gymmet och "betala av" allt en ätit under julen. 

Jag vägrar ha det såhär! Jag vägrar skämmas för att jag äter. Vägrar låta andra bestämma vad som anses som hälsosamt. Oftare blir det "hälsosamt". Himla tveksam hälsosamhet det där. Jag säger: Ät vad du vill och må bra! Tyck om dig själv. Tyck om din kropp. Vilken storlek den än har. Hur mycket socker du än äter. Att må bra i själen, det är sunt! 

Mat är gott och nyttigt! Mat är bra och livsviktigt. Det blir helt galet osunt att prata om mat som kalorier och om kalorier som något att undvika. Guess what, vi behöver kalorier i kroppen för att överleva.