Den här luckan var inte så svår. Jag har nämligen saknat min mamma i år. I alla fall det sista halvåret. Mamma är ju den härliga donnan till höger på bilden, och hon är absolut bäst. Även om vi inte alls är lika. Vi är två pusselbitar som är olika, men som ändå passar ihop.
Bilden är ifrån juli i år när vi åkte på Göta kanal med mormor och morfar och mammas bröder och mina kusiner och så där. Det var en toppendag som avslutades hemma hos mig med middag på altanen.
Min mamma gick klart sin utbildning tidigt i våras och bestämde sig då för att genomföra sin dröm: att flytta till Thailand och jobba som lärare! Så det gjorde hon. I augusti for hon över halva jordklotet och jag har inte träffat henne sedan dess. Annars brukar vi träffas allra minst en gång i veckan och nu har det gått massor av veckor utan att jag fått träffa henne. Skype är liksom inte samma sak som verkligheten.
Lika ofta som jag tänker jävla mamma som ska bo så himla långt bort och bara lämna alla här, lika ofta tänker jag att fan vad ballt gjort av henne att uppfylla en dröm. En riktig dröm som hon kämpade med och gjorde till verklighet. Vilken förebild! Ett sådant liv vill jag också ha. Hon hoppade på en högskoleutbildning efter 50 år fyllda och gjorde klart de åren och klarade allt med skolan och sedan hittade drömjobbet på en skola i Thailand, landet som hon har semestrat i och älskat så länge, och vågade chansa och söka och fick jobbet. Ganska häftigt ändå!
(Det här var den elfte luckan i Emily Dahls julkalender. Tidigare öppnade luckor hittas här.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar