En liten lista om 2014

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Jag började använda menskopp, jag blev färdig undersköterska, jag bodde ett år i mitt egna radhus, jag började plugga till sjuksköterska, jag började cykla till skolan i en annan stad (över en mil!). 

Har du några nyårslöften?

Ja, det har jag. Det har jag alla år och jag brukar inte kalla dem löften utan mer mål, eller något sådant, men de handlar alla om att säga ja mer, att våga mer, att prova nya saker och att inte vara rädd. Att bli modigare, helt enkelt.



Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nä, ingen av mina vänner fick barn. Mina vänner är överlag ganska dåliga på att föröka sig. 

Vilka länder besökte du?
Inga länder förutom gamla Sverige. Där jag var hela tiden. 

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas?
1 september kanske, när sjuksköterskeutbildningen startade. Annars har det här året inte varit når alldeles särskilt speciellt datum år. Inget sådär jättespecifikt har skett. 

Vad var din största framgång 2014?
Alla de gånger jag gjorde saker jag inte trodde jag skulle våga innan. Alla gånger jag ville ånga mig, säga nej, ställa in på grund av nervositet men ändå gjorde det. Alla de gångerna är mina bästa framgångar. 

Största misstaget?
Jag har nog inte gjort något särskilt stort misstag. Jag tycker inte om att se på saker som misstag ändå. Det är inget bra att ångra sig, att se tillbaka och tycka att saker och ting är misstag.

Bästa köpet?
Tekniskt sett var det väl inget köp, utan en present, men det var väldigt najs med en ny dator. Jag älskar min dator och att hänga på internet så det är nog den jag använt mest. Annars köpte jag och Daniel en bil idag vilket är fett ballt och första gången för oss och det kommer nog visa sig vara en himla bra och praktiskt köp.

Vad spenderade du mest pengar på?
Enskild grej: att renovera badrummet! Det var snordyrt. Och bilen! Annars typ mat. Älskar mat. Och kläder!

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att komma in på utbildningen och liksom hitta en riktigt på livet. Nu vet jag vad jag verkligen vill göra. Det känns så himla, himla rätt och det är en ganska fantastisk känsla. 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2014?
Ganska många, så pass på, det blir en lång lista. Dessa alldeles fantastiska kvinnor kommer påminna mig om 2014: 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag är ofta ganska glad, tror jag, och det var jag i år med.

Vad önskar du att du gjort mer?
Som alltid: VÅGAT MER. Jag kan bli skitförbannad på mig själv för att jag är en mesig liten mespropp. Jag vill egentligen så himla mycket och jag vill stå på mig och stå upp för mig och jag vill verkligen våga. Våga säger saker handlar det oftast om. Göra mig röst hörd. Prata lite jävla mer. Men jag är mesig. Det kanske kommer 2015?

Favoritprogram på TV?
Sherlock och My Mad Fat Diary. Och sen kollar jag ju på ca tusen serier till, men dessa två är ganska magiska och väldigt 2014. Sherlock för att jag har sett alla avsnitten kanske 10 gånger. Jag har aktivt tittat på alla massvis med gånger och så har jag satt på de, i tur och ordning, när jag ska sova. My Mat Fat Diary upptäckte jag i år via tips på Instagram och den serien är helt sjukt bra. Huvudpersonen Rae är helt jäkla underbar och Finn är ju bara så himla dreamy.

Vad gjorde du på din födelsedag 2014?
Jag firade här hemma med kalas och festligheter. Det blev pizzaparty och marängsviss till efterrätt. Mycket vuxet och moget. Jag fick fantastiska presenter, till exempel ett par knallrosa springskor.  

Hur skulle du beskriva din stil år 2014?
Typ som vanligt, men i slutet av året svartare, mjukare och med mer magtröjor!

Jag skrev en sån här lista tidigare år också, här är 2013, 2012 och 2011.

Kommunister i lustiga huset

Alternativ rubrik: Shark Week.



Stört ändå att en är så van att ha mens att när en vaknar upp i en pool av blod så ba äh, inte nu igen. Istället för att typ få panik och tro att döden är nära. En icke-mensande person lär ju bli skräckslagen om det sker, men en mensande person tänker bara på hur störigt det är att behöva tvätta lakanen IGEN.

Vi som har mens får tidigt lära oss en mens ska döljas, inte synas, vara hemligt. Skolsyster säger det, sex och samlevnadslektionerna nämner knappt mens, hemma är det pinsamt, reklamen vill definitivt få oss att dölja, att skämmas. En ska inte prata om det, det är fult och ofräsch och lite äckligt. Givetvis är ju detta döljande helt sjukt och alldeles åt skogen felaktigt. Vilket skitsamhälle vi lever i som menar att det ska vara så. Snacka om att patriarkatet hela tiden, på alla små sätt, sabbar och fuckar upp för typ halva befolkningen. Hela tiden! I unga år, dessutom. Helt galet!

Jag har länge varit exakt så. Gjort allt för att inte visa när jag har mens. Inte pratat om det. Inte sagt att jag har mensvärk, även fast det gör SÅ JÄVLA ONT. Jag vägrar fortsätta med det. Jag hymlar inte med bindor längre. Jag låter menskoppen stå framme i badrummet. Jag skriver om det på internet. Jag pratar om det. Jag har dolt mens så länge att nu känner jag att det går inte längre. Jag bara måste prata om det. Måste vara övertydlig. Orden kommer av sig själv.

Så sjukt att en ska behöva dölja det också, för det är fan inte lätt att dölja. När en vaknar upp med varmt, nytt, färskt blod som rinner längst låren. Det är inte lätt att dölja, det är svårt. En måste vara värsta spionen för att dölja det på ett snyggt sätt om en bor med folk. Typ sin familj, som de flesta unga bor med. Eller en vän eller partner när en blir äldre. Det är inte lätt att dölja blodiga lakan. Eller när en nyser och det kommer ett vattenfall av blod ur fittan. Plus att det är en jäkligt konstig känsla. En känsla av att liksom läcka. Att det inre kommer ut. Weird.

Nu för tiden tycker jag att det finns nån power i nedblodade trosor. I att inte smussla med dom. Att lägga dom längst upp i tvätthögen. Det är ju inte med flit dom är blodiga och det är ju jävligt naturligt. Jag vill avdramatisera mens. Jag vill inte att unga i framtiden ska få megapanik och döskam av en liten mensfläck i byxorna i högstadiet och känns sig tvungna att skolka och cykla hem och byta byxor och ljuga för alla varför en åkte hem och fortsätta den lögnen flera år senare när kompisar undrar varför den som aldrig skolkade annars gjorde det just den dagen (true story). En fläck på byxan är en fläck på byxan och borde inte vara värre än en vinfläck/tuschpennefläck/köttfärsåsfläck.

I vanliga fall ska blodet vara inne i kroppen och det är något fel, och kanske till och med farligt, om blodet är utanför. En blodfläck brukar betyda att nåt läskigt skett. Men när en har mens blir blod utanför kroppen något helt normalt och vanligt och naturligt och blod som rinner längst benen när en duschar och sakta rinner ner i avloppet blir inget fel eller konstigt utan nåt som bara är. Ingenting att ringa akuten för. Börjar en avdramatisera mens lite kan det till och med bli ballt. Det är egentligen ganska surrealistiskt att blöda så mycket och länge. Det ska vara så himla naturligt och fint och "kvinnligt", men så ska en aldrig prata om det eller visa det. Det får aldrig synas. Inte konstigt om det börjar snurra i skallen för många.

Avdramatisera mens, säger jag. Skoja om det. Och förstå att det inte alls är roligt ibland. Dölj det inte. Gör det till vad det är. Något ganska störigt som kan göra sjukt ont, som händer varje månad, som är besvärligt och gör jobbiga grejer med kroppen, men som inte går att göra något åt. Som kommer att fortsätta hända och som egentligen betyder, som min skolsyster sade i mellanstadiet, att "kroppen mår bra och allt står rätt till".

En nyårssammanfattning: 2004 - 2013!

Hej! Och välkomna till världens längsta och mest nostalgiska inlägg om nyår någonsin.

Jag älskar nyårsafton! Och nu börjar årets afton närma sig. Jag är sjukt peppad. Det är något magiskt med nyårsafton. Det är mörkt och kallt och snö och glitter och fir och glädje och sen natt och champagne och det känns som allt kan hända.

På onsdag ska jag fira med ett ganska fantastiskt gäng (Daniel, Johan, David, Adam och Björn. Några saknas i år, så som Hallberg och Björkis) som jag firat himla många nyår tillsammans med. Ända sedan 2004 faktiskt! Det blir tioårsjubileum i år. Alla har ju inte varit med exakt alla år såklart, men de flesta har det. Vilket är ganska otroligt, med också underbart!

2004 såg det ut så här:

Vi var 18 år och officiellt vuxna, men när jag tittar på bilderna ser vi så himla små ut. Daniel och Björkis var nyårspeppade. (Och SÅ HIMLA UNGA!)

Hallberg drack Smirnoff Ice som var lite nytt och ballt då.

Vi var hemma hos Adam, där det var storkalas. Typ varenda unge i stan var där.

Jag var ju där, såklart. Hade dock inte riktigt perfektat selfien än. Kameran var heller inte av bästa kvaliteten. Men jag tror jag kan ha fått den i julklapp det här året? Jag var i alla fall sjukt peppad på att fota och har massvis med bilder från den här kvällen. Som jag sedan lade upp på Lunarstorm.

Ungefär alla rökte cigaretter när vi var 18 och vi kände oss balla. En fick röka ute på lokal också och cigaretter såldes i små 10-pack.

Så himla kul att jag fortfarande är vänner med alla de här männen (pojkarna!) och att jag idag bor med en av dem. Livet, asså!

Här minns jag att jag satt på golvet i "datorrummet" tillsammans med Adam och Rickard och valde musik i tjockdatorn.

Förbered er på många bilder på Hallberg, för han är lite av en linslus. Han och jag har även genom året blivit lite av experter på dubbelselfien.

2005 var vi hemma hos Hallberg och härjade:

Det var mest ölfest och inte så mycket middag att tala om. Men kameran verkar ha blivit bättre? Jag var i alla fall peppad och glad. Och verkar obrydd om att de slåss med svärd i bakgrunden.

Vi umgicks icke med konstiga, svarta spökmänniskor. Jag svartade ut de som inte är tillfrågade. (För ibland festade vi ju med fler människor än bara de som är kärnan i gänget idag. Tänk va, att andra fick vara med ibland? Vi är mycket mer slutna nu för tiden.)

Här är i alla fall Johan och Adam och Björn och Björkis. Ihop med med spökmänniskorna.

Vi spelade kort och åt chips och jag hade en awkward liten frisyr. Så som det var 2005.

Hallberg och David var unga och tjusiga!

Jag och Hallberg: dubbelselfie! (Kommer komma många såna här.)

Gitarren åkte fram. Och bandyscarfen.

Älskar den här bilden nedanför! Johan är så himla söt och glad och Björn är så himla besvärad.

2006 var ett år som sjukt nog slutade med slagsmål! (Eller tekniskt sett började väl januari 2007 med det) Men mer om det sedan. Vid nyårsafton 2006 hade jag hunnit bli tillsammans med Daniel och vi + gänget firade hemma i min mammas hus.

Jag fick en pälsmössa av Johan och rökte cigarr (!?). Och jag hade nyligen gjort en avfärgning på mörkbrunt hår, så det var alldeles röd/orange/blont.

Johan var snygg i 80-talsblå ögonskugga och sitt långa hår.

Peppen var stor hos alla, förutom David, som verkade ha svårt att hålla ögonen öppna. Det är okej, nyårsafton är en lång natt.

Men det vände! David blev crazypeppad igen! Wohoo!

Mammas hund Wille var där och han är inte förtjust i nyår med alla raketer. Björkis lekte dog whisperer och försökte locka med chips. Det gick sisådär.

Adam verkar köra samma halsduk som året innan (?) och uppskattade skumpan.

Det där slagsmålet jag nämnde tidigare, det har jag ju inga bilder på. Såklart. För ändå om en kan skoja om sådant en massa år senare, så är det skitläskigt i stunden och bråk och slagsmål är något av det obehagligaste jag vet. Men det kom i alla fall fram ett gäng idioter till män och skulle mucka och var rasistiska och allmänt jävliga och det spårade ut. Även om det inte var något jätteallvarligt så tycker jag det är skitläskigt när smockor hänger i luften och folk hamnar på marken. Men det var bara en liten dipp det nyåret. De var idioter och vi var bäst.


2007 är nyåret som skulle kunna kallas Alltings Början. Det här året hade vi världens mest uppstyrda nyår och det här året skapades de flesta av våra nuvarande traditioner.

2007 började nyårsafton med lunch hemma i min mammas hus. Det var korv med bröd och whiskey. Och nånting med ett strykjärn runt halsen. Mycket regler och väldigt uppstyrt.

(Kolla, Johan har klippt sig!)

Sedan följde fler stationer, med mer alkohol och mer mat och på kvällen var det middag i Johans föräldrars hus. Det var hummersoppa till förrätt och Adam njöt. Och drack blå vätska till.

Johan var tjusig i förkläde och ansvarade för någonting i köket.

Vi dukade bordet och jag minns att vi kände oss vuxna, liksom på riktigt.

Det här var även det året då vi dukade åt M W och väntade och trodde han skulle komma, sen visade det sig att ingen hade bjudit in honom. Alla trodde liksom att någon annan gjort det, så det blev aldrig gjort. Nu för tiden är det givetvis tradition att duka åt M W, och ha den platsen stå tom. Även traditionen med Tyska Dansen föddes det här året.

Jag var brunhårig och klädd i glittrig klänning.

Johan höll nyårstal, vilket även det är tradition nu för tiden.

Jag och Daniel skålade in det nya året och jag tycker faktiskt att min hatt är lite tjusigare än hans.

2008  aka "det glömda året". Jag hittar bara två bilder ifrån det nyåret, varav en är en värdekass bild på bestick (?). Men jag misstänker att det var året då jag var jätteförkyld och gick hem tidigt och sov pga ren utmattning. Om det stämmer så var detta även nyåret då det lektes någon form av lek efter jag gått hem och massor av juicey skvaller och information kom fram SOM JAG INTE FICK VETA FÖRRÄN ETT HALVÅR SENARE!!!! Jag är fortfarande mycket upprörd över detta. Jag hatar att vara den enda som inte vet något som alla andra vet. Jag känner mig som en sån himla jubelidiot då.

2009 började nyårsafton på dagen hemma hos Hallberg. Vi drack öl och tävlade i "Med andra ord", typ det roligaste spelet nånsin. Och jag hade långt, blont hår igen!

Sedan gick vi hem till min mammas hus och fortsatte spelandet där, med "Absolut överens". Vår nyårstradition har varit att gå runt till flera olika hus, hela dagen, och göra massa roliga grejer, för att sedan äta middag vid slutstationen. Detta år var slutstationen Davids mammas hus.

Jag och Hallberg: dubbelselfie.

Väl hos Davids mamma stod granen klädd och vinet flödade.

Jag hade bytt om till ett svart fodral.

Lekarna fortsatte och Adam var Drottningen av England. Men det visste han inte själv.

Gitarren åkte fram, och panik utbröt en kort tid då elden var lös. Men den situationen fixade sig snabbt och kalaset kunde fortsätta.

Festligheterna var på så hög nivå att till och med Adam rökte!

Vid tolvslaget var det snöigt som tusan och fullkomligt iskallt. Men det ska vara lite kallt på nyår. Röda, kalla kinder hör liksom till.

2010 började nyårsafton med rundpingis hemma i Björkis mammas och pappas kök. Köksbordet fick vara pingisbord och vhskasetter var nät. Vi sprang tills vi var svettiga och det var alldeles fantastiskt med nyårspingis.

Själva middagen intogs i Daniels föräldrars hus. Masker och hattar var grejen det här året och stämningen var på topp!

Det här året var gruppbildens år och jag tror jag har hur många som helst från detta nyår. Vi var 10 stycken som firade nyår ihop: Hallberg (Johan), Björkis (Johan), Shara, David, Sara, Jennifer, Johan, jag, Daniel och Sarah. Tre Johan och tre Saror. Helt normalt.

Det var helt galet mycket snö och vid tolvslaget pulsade vi ner mot fältet för att titta på raketer.

2011 hade jag och Daniel flyttat tillbaka till stan och det nyåret var det första i vår lägenhet. Jag var kortklippt och platinablond och bar ljusrosa långklänning.

Det här var första, och enda, året vi kört knytkalas och buffé. Det var himla lyckat och alla hade med sig massor av god mat.

Och det här var första året med Blixten! Han var bara en liten valp sitt första nyår och vi visste inte alls hur han skulle reagera.

Han hade sin kompis Wille där, som alltid är livrädd på nyår, och Blixten fick agera skydd och tröst åt sin stora kompis.

David var rejält i gasen!

Det här nyåret var extra speciellt och bra för Sverker och Stina var här och hälsade på och firade med oss!

Gitarren!

Och Jägern!

2012 och andra, och sista, nyåret i den lägenheten. Jag och David blåste ballonger och girlanger och pyntade lägenheten. David hanterade humrar och lagade soppa.

Tydligen åts det kyckling och alla hjälpte till att förbereda. Som det ska vara. Vi är alla alltid med och hjälper till på olika sätt. Alla är värdar, så att säga och lika ansvariga för matlagning och så vidare. Även om jag själv brukar ta på mig att duka för att undvika att laga mat.

Blixten var ett år större och ett år modigare! Fast han ser fortfarande ut som en liten plutt.

Adam och David matchade varandra i randigt.

Jag körde paljetter och rosa. Paljetter passar extremt bra på nyår, typ som om dom är gjorda för det.

Maten fick gott omdöme. En av gästerna hävdade att det var det godaste hen ätit någonsin.

Vi lekte lekar, som sig bör. David var Mats Sundin och Daniel var Markus Näslund. Jag skulle tro att David kunde gissa vem han var, men att Daniel inte kunde det. Markus Näslund känns som en svår person att gissa sig fram till.

Det här är kanske det enda året då Tyska Dansen hamnat på bild!! Det är en tradition att David ska dansa tyska dansen för oss. Han ska först vägra, inte vilja, men sen ska han göra't. Med bravur. Precis enligt traditionen.

Hälften av gänget gick ut och tittade på raketer och fyrverkerier vid tolvslaget, men jag och Daniel och några till stannade på balkongen. Där såg vi massvis och var nära Blixten.

När timmarna blev mindre fick vi för oss att gå ut och fästa tomtebloss vid små helikoptrar och flyga med. Det gick toppen och blev jättefint, även om de flög mycket högre och längre än vad vi trodde de skulle göra.

2013, alltså förra året, började nyårsafton med en promenad på Femöre. Det var helt sjukt fint och alldeles snöfritt och såg ut som vår.

Vi drack kaffe och glömde termosen i skogen.

Jag och Daniel hade precis flyttat in i radhuset, så det var lite tomt på möbler.

Jag bar en lång spetsklänning och kände mig läcker.

Blixten hade fått en leksakskorv i julklapp och var nöjd med att inte bo i ett lyhört lägenhetshus på nyårsafton.

Eftersom jag och Daniel flyttat till större, så var det inga problem med att få plats med långbord. Det kändes lyxigt att ha en massa plats över.

Så mycket plats att vi kunde köra charader utan att behöva flytta på en enda möbel.

Vid tre på morgonen fick Daniel nog av kameran och det var det sista jag fotade.

Puh!! Det var alla nyårsaftnar från 2004 till 2013. Hela tio stycken!

Nu är det bara några dagar kvar till årets nyårsafton och vi ska vara hemma hos mig och Daniel i år igen. Det kommer finnas lite mer möbler än förra året, men annars kommer det mesta följa traditionen. Promenad på Femöre och glömma termosen, som är ny tradition och alla de gamla som Tyska Dansen, duka åt M W, jag som undviker att laga mat. Björkis har varit med på i princip alla nyårsfiranden, så honom kommer vi att sakna i år när han ska jobba istället :(

Men, jag är superpeppad på nyår!