Blixten. Så klart. Denna lilla varelse är så fantastiskt att det inte går att förklara. Alla som har en fin, liten hund vet nog vad jag menar. Djur alltså. Så himla bäst.
Att en hund kan ha en sådan personlighet, vara så rolig och duktig och snäll. Det visste jag inte förrän jag skaffade hund. Nu älskar jag alla hundar. De är så himla fina.
Blixten är så duktig på så mycket. Han kan en massa tricks och han kan uppföra sig. Men mest är han så himla söt. Och så gosig. Det finns inget bättre än en liten hundnos som trycker sig mot ens kropp för han vill ju så gärna komma in under täcker och vara nära, nära. Ingen blir så glad som han blir när jag kommer hem eller när jag föreslår att vi ska gå ut. Ingen har sådan energi som han. Eller kan vara så trött som han. Ingen är så rolig som han. Eller så knäpp. Jag har aldrig skrattat så mycket med någon som jag har åt honom. Det finns ingen som tycker det är en så bra idé att titta på Grey's Anatomy som han; och sedan somna med huvudet vilat mot mitt lår, som en kudde.
Min lilla Blixt. Åh, vad jag älskar honom.
1 kommentar:
söt voffen!
Skicka en kommentar