I Linköping var det snöigt. Minst sagt. Men jag gillar't. Snö är det bästa med vintern. Och det sämsta. När tåg inte går och vägar inte är plogade. Men ändå. Så jädrans fint.
Jag var klädd i mössa, stor halsduk och stjärnörhängen.
Blixten var så himla duktig på att åka tåg, precis som förra gången, och han var svinpeppad på att träffa Juno.
Juno var ganska peppad hon med. Vi med. Vi fick ju träffa våran bäst Björn.
Sen blev det kväll fort, men vi trotsade mörkret och gick ut och lekte med hundarna. De gillade snön liter mer än vad vi gjorde.
Suddiga springhundar.
Jag var välklädd. Samt iskall. Min ena sko hade tappat kontakten med sulan. Det var bara ett öppet hål. Exakt all snö kom i till min fot.
Efter ett tag gav vi människor upp och gick hemåt. Hundarna tog vi med.
Hemma hos bästa Björn vankades det glögg och julmys.
Blixten och Juno var mest en suddig hög hela tiden.
Glöggmys är ett av de bästa mysen.
Jag var också suddig. Och varm. Och trött.
Men jag härdade ut. För sen kom vinet fram!
Och matlagning stod på schemat. Jag hade bestämt maten. Hamburgare skulle det bli. Så himla gott.
Karlarna lagade mat och jag drack vin. Som det ska vara. Och ofta är.
Hundarna blev väldigt intresserade när hamburgarna skulle stekas.
Dagen efter var det snöigt. Igen.
Och vi gick promenad med hundarna.
Hundarna brydde sig inte alls om snön.
Trots snön var grabbarna peppade! Och jag med! Vi var ju tuffaste gänget.
På eftermiddagen i torsdag åkte vi hem. Det gick bra, trots inställt tåg.
1 kommentar:
myspys! :)
Skicka en kommentar