Årets julafton var himla fin, om än lite stressad. Men det brukar de vara, julaftnar. Vi började hemma hos min pappa för att äta lunch. Blixten var tjusigt klädd och klappar öppnades.
Grabbarna gillade sina klappar och Blixten var en rebell som satt på bordet. Jag gillade min klapp också, såklart. Det var Swedish Grace-porslin, precis som jag önskat mig.
Sedan tog min lillebror kameran och jag blev blåtonad. Men det är okej. Jag hade på mig en paljettkofta och då är det inte mycket som kan gå fel. Paljetter gör allt liksom bättre.
Klockan halv två for pappa till jobbet och jag, Daniel, Gustav och Blixten pulsade genom snön hem till mamma och Göran. Där väntade fika, sällskapsspel, Kalle Anka och julklappsöppning. Hundarna fick julklappar de med. Ett grisöra var. Blixten sprang och gömde undan sitt och stal sedan Willes. Inte helt schysst. Men Wille är lite av en pushover så han sade inget om det.
När eftermiddagen började närma sig kväll gick jag, Daniel och Blixten vidare till Daniels föräldrar. Där stod en gran och var tjusig.
Glögg dracks och middag väntade. Julmiddagen är en av årets bästa middagar helt klart, så jag var peppad. Och hungrig.
Strax innan nio någon gång cyklade vi hem, med julklappar i hela cykelkorgen, och Daniel for till jobbet. Jag och Blixten var alldeles slut och gick och lade oss och sov till ända till förmiddagen på juldagen. Att träffa familjen alltså. Trivsamt och tröttsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar