En vecka sedan

För en vecka sedan såg vi ut såhär. Finklädda och på väg till julaftonsfriande.

Idag är det lite mer hektiskt. Det blir lätt så när en har nyårsfest. Mat ska lagas, bord ska flyttas, ballonger ska blåsas och jag ska bli mitt allra tjusigaste jag. Och det tar ganska lång tid, vill jag lova. 

2012: Januari till Mars

Nu lider året mot sitt slut och då är det ju helt klart dags att titta tillbaka på vad 2012 var för år egentligen. Det känns som ett väldigt långt år, jag minns knappt hur det var i början av året. Det blir i etapper annars blir det så himlans mycket. Januari till mars kommer här:

Januari
2012 började med en nyårsfest hemma hos oss. Vi var en massa folk och hade knytis. Sverker och Stina hade kommit upp från Malmö och sov hos oss, David sov också över och den första januari började traditionsenligt med bakispizza och Trollkarlen från Oz. Ett mycket bra sätt att börja ett år.
I januari tittade jag mycket på Dawson's Creek, jag fick sjätte säsongen i julklapp och ägnade januari att titta klart på den underbara serien. Jag lagade en massa italiensk mat och vi bjöd hem Daniels föräldrar på italiensk afton. Jag började plugga. Jag läste en kurs i engelska och mina dagar bestod av litteraturanalys och lingvistik. Det var så himla roligt, jag älskar att plugga och då allra särskilt engelska, mitt bästa ämne. I ett par veckor i januari var vi hundvakt åt Wille för mamma och Göran var i Thailand. Så vi hade två hundar att gosa med och gå långa promenader med. Så det blev många skogspromenader med hundarna. Ibland tog vi med oss te i en termos och smörgåsar och så åt vi frukost i skogen. Jag fick vårlängtan direkt i januari och tyckte att månaden gick alldeles för långsamt. Jag läste massor av böcker i och med att jag läste både till skolan och för skojs skull. Efterlängtade The Fault In Our Stars kom äntligen ut och den sträckläste jag såklart. Januari avslutades med en spagetti alla vongole-middag hemma hos min pappa.

Februari
I februari hände det inte så mycket. Känns det som. Det var fortfarande väldigt mycket snö ute och himla kallt. Jag möblerade om i vardagsrummet och det blev så jädrans mycket bättre. Jag köpte glittriga nagellack, åt våfflor och vi hade besök av David en helg. Jag gick ut och åt med Jessica och Erika och hade på mig nya jeans som jag kände mig himla snygg i. Jag pluggade en massa. Läste Tracks av Louise Erdrich, Jane Eyre av Charlotte Brontë och böcker om engelsk grammatik. Jag kapade av håret ända till örsnibbarna. Jag tyckte det blev lite för kort, men trivdes som fisken i vattnet när det växt ut lite. Jag åkte till Stockholm alldeles ensam för att gå på  Jennys födelsedagskalas och träffade Elin. Det var en stor grej för mig eftersom jag är rädd för Stockholm och tycker det är jobbigt att göra saker ensam. Men jag gjorde det och det var superskoj. I februari tittade jag på en massa film och vi hade dagsbesök av Björn. Jag åt semlor, längtade ännu mer efter vår, jag tog in tulpaner och blev glad av att se Prins Daniel meddela att hans dotter var född. Jag tittade på Oscarsgalan ensam och det var himla svårt att hålla mig vaken. Sedan blev det bokrea och jag köpte två böcker som jag fortfarande inte läst.

Mars
När mars kom smälte snön bort och livet blev vårigare än nånsin. Jag bar randiga klänningar och prickiga kjolar mest hela tiden. Och så köpte jag en megasöt blus med Peter Pan-krage och små kaniner. Den är fortfarande en favorit. Jag tittade mycket på film, bland annat så såg jag Carnage och Hugo, där den förstnämnda var den var bästa. Jag köpte en blommig vårduk för att få in våren i lägenheten också, och en massa tulpaner. Vi var på middag hos Daniels föräldrar och vi var på 50 års-kalas för hans morbror. Björn och Maja kom till hem till oss och vi fick träffa deras fina hund Juno för första gången. Hon och Blixten blev BFFs direkt. I mars blev jag  förälskad i pastellfärger och en dag åt vi tacotårta till middag. Jag hårdpluggade inför en tenta, skrev den och fick A, vilket gjorde mig mycket glad såklart. Sedan blev det så varmt att jag och Blixten kunde sitta och dricka kaffe och sola på balkongen. Det är vårigt om nåt. Sedan började jag jobba heltid och skriva C-uppsats samtidigt. Jag tittade på Firefly för första gången och månaden slutade med att vi förlovade oss.

Äre nån gång en ska glittra så äre på nyår

Imorgon är det nyårsafton! Jippi! Jag älskar nyår. Jag älskar att kalasa och träffa vänner, jag älskar att äta god mat och se fyrverkerier, jag älskar nystarten med det nya året och jag älskar tjusiga klänningar.
Förra året hade jag på mig en hellång blekrosa, gudinneliknande klänning med plisserad kjol och en känsla av 70-tal över sig. Den var himla fin, men i år kommer jag att satsa mer på glitter och paljetter. More is more på nyårsafton. Glittrigt smink, glittriga naglar och glittriga kläder. Jag går all in. Hade jag en klänning helt i guld eller regnbågspaljetter så skulle de helt klart åka på. Nu har jag tyvärr inte det (note to self: måste införskaffa till nästa år), så det blir något annat glittrigt.

Hade jag fått välja helt fritt hade det blivit någon av de här klänningarna. Nu får jag ju tyvärr inte det så det får bli nåt ur min egen garderob. Men en tjej får la drömma.
Paljettklänningar i all ära, men den lilla svarta är inte helt fel heller. Den med mer tyg på en axel ser himla tjusig ut. 

 Klänningen med en magisk himmel tryckt på är ju helt fantastisk. Dock har jag lite svårt med baraxlat, men den kjolen skulle göra det helt värt det. En hellång, tajt klänning med långa ärmar och cerisa paljetter känns så himla jag. Annars är ju den med beige bakgrund och svart över så himla fin. Jag älskar kombinationen beige och svart. Det har jag alltid gjort. Det känns så stiligt på nåt sätt.

(Klänningarna i första kollaget kommer från Nelly och i det andra från ModCloth.)

Repeat Offender

Idag gjorde jag något som jag alltid gör när jag har köpt nåt nytt. Jag bär klädesplagget i flera dagar i rad för att jag är så himla förtjust i det. Det har jag gjort idag, med tröjan med silverärmar.

Som en underbart fin rustning är den och jag vill ha på mig den varje dag. Men jag håller mig till två i rad. Det får räcka. Annars tror ju folk att en är konstig.
Idag bar jag den tillsammans med en typ vadlång kjol med hålspets. Spetsen syns inte på långt håll (vilket bådar gott inför sommaranvändning) men när en kommer nära så blir den synlig, den tjusiga spetsen.

Blixten låg mest och sov i bakgrunden. 

En mellandag

I torsdags, den första mellandagen, var jag, Daniel och Johan först och shoppade bort julklappspengarna i Nyköping. Vi blev några klädesplagg och lite porslin rikare. På kvällen kom Johan hem till oss för att äta middag. Det blev rotfrukter i ugn tillsammans med viltkött.

Blixten fick dock bara torrfoder. Han är lite ätstörd och tar en bit foder i taget och går bort till mattan i hallen och tuggar maten där. Sedan går han tillbaka och tar en ny bit och så vidare, tills han är mätt. Det hela tar ganska lång tid. 

Sedan fick han gosa med Johan i soffan. 

Glee var på tv. Det var killarna som tvingade oss att titta på Glee. Okej, det var jag. Som tvingade dem. Sedan ville jag titta på en dokumentär om vad porrskådisar gör efter att porrkarriären tagit slut. Då var det minsann ingen som protesterade. Eller okej, det gjorde dem.

Mat var dovhjort och älg och ugnsrotfrukter. Mycket gott. 

Till efterrätt blev det glass i vår nya lilla, gulliga glassmaskin som vi fick i julklapp. Glassen blev megagod så nu är jag helt hooked på att göra egen glass. 

Kvinnor i mina drömmar

I natt har jag haft en sån därn konstig drömnatt igen. Och nu kan jag knappt skilja verklighet från dröm. Jag minns två av drömmarna. De är så otroligt verkliga att jag nästan tror att det inte alls var en dröm utan att det skett. Och så tänker jag att det är sanndrömmar och att jag kanske inte borde prata högt om dem.

I den första drömmen läste jag i min lokaltidning att hela Karins Konstgrepp bara var en konstprojekt. Karin var inte alls en kvinna med en underbar hårman och en förkärlek till paljettbeströdda 80-talskoftor, hon var egentligen en man som bara spelade den här fantastiska kvinnan. Eller hon var en blandning av konstprojekt och det faktum att hon tydligen föddes i en manlig kropp. Drömmar är inte helt logiska. I vart fall så var alla bilder på hennes karl egentligen bilder på henne själv. Och hon hade inga katter, de var sydda av henne och placerade i olika poser.
Det hela var mycket underligt, men så är det i drömmar ibland. Det var sorgligt också, om jag minns rätt. Men nu vet jag inte riktigt hur. Men sorgligt, det var det. Och nu när jag har vaknat och tänker tillbaka på det så tänker jag att oj, det kanske faktiskt är så här. Jag borde kanske inte avslöja det?

I min andra dröm så umgicks jag med en vän till en vän. Sådant är så konstigt. När det är verkligen människor som faktiskt finns som jag drömmer om. När det gäller kändisar då vet jag ju att det inte är sanning och att det inte har hänt. Drömmer jag att jag slåss mot zombies tillsammans med Geroge Clooney så är det nog inte sant. Det förstår till och med jag när jag vaknat. Men att drömma om verkliga människor som finns i min närhet på ett eller annat sätt. Människor som jag inte umgås med, men som jag skulle kunna, om jag ville. Det är creepy. Jag har berättat tidigare om Erik som jag drömde om en natt i gymnasiet. Dagen efter var jag helförvirrad. Lite samma känner jag nu. Det känns som att jag känner den här människan jag drömde om i natt. Men det gör jag inte. Fatta själv vad pinsamt det kan bli om jag kontaktar den här personen och bara hejhej, hur är lägen. Och hon ba vi känner ju inte varann alls, du är konstig. Så. Jobbig. Situation. Så nu får jag liksom bita mig i läppen och hålla igen och påminna mig själv om att nej, det var bara en dröm. Vi känner inte varandra och har definitivt inte hittat en övergiven stuga vid en bäck där mystiska saker sker.

Jag drömmer ofta om kändisar eller bloggare eller folk som jag hör berättas om. När jag är helt inne i en serie så drömmer jag nästan alltid om människor och karaktärer därifrån. Blandat med faktiska vänner och familj. Det hela är mycket rörigt. Och mycket verkligt.

The thing is... I would like to feel you inside of me.

Många år sedan jag såg den första gången, älskar jag fortfarande den här lappen som någon hittade vid en tunnelbanestation i New York.

Den är så barnslig och sexig och överraskande på samma gång.Vem skrev den? Vem tappade den? Fick mottagaren läsa den eller tappades den innan? Fick lappskrivaren känna mottagaren i sig? Så många frågor och så få svar.

(Lappen kommer från Found Magazine.)

Och vinnaren är... Kobran!

Jag har ju, som bekant, deltagit i Emily Dahls julkalender nu i december (det gjorde jag förra året också). Hon hade hittat på många kluriga luckor/rubriker och det var jättekul att skriva och hitta bilder till dem. Jag älskar ju att följa med i listor och utmaningar och liknande, så det var skoj att ha en lucka varje dag fram till julafton. Jag hoppas hon gör en ny till nästa år. Fast det är ju så långt dit att det ska en väl inte ens tänka på.

I vart fall så avslutades julkalendern med en tävling. Och jag vann!

 (Klippt från Emilys blogg.)

Så kul, jag som aldrig brukar vinna. Visserligen så skrapade jag fram 60 kronor på Triss för någon dag sedan, så det kanske är min turvecka?

Jag tycker såklart att ni ska läsa det lite deppiga inlägget om mina framtidsdrömmar. Förhoppningsvis skriver jag ett nytt om några månader eller ett år eller så och då är det lite peppigare. Då har jag kanske fått struktur på livet. PÅ vad jag vill och vad jag önskar och vad jag hoppas och vad jag kan. Förhoppningsvis.

Med axlar i silver

Tröjan jag bär idag har de mest paljettiga axlarna jag nånsin sett. Jag älskar den, så klart. Allt blir bättre med paljetter. Den här tröjan är perfekt uppvärmning inför nyårsafton. Då passar ju glitter och paljetter bättre än nånsin, men jag tycker att det passar ungefär varje dag.

Annandagsspelkväll!

På annandagen, efter att vi vart runt och fikat och ätit middag med släkt, så mötte jag och Daniel upp Persson och gick på snöiga skogsstigar hem till Hallberg. Eller ja, hem till hans föräldrar. Ida var där också och vi hade en "spela spel och dricka vin"-kväll.

Vi spelade Bezzerwizzer och det ganska så svårt. Ibland. Vissa frågor var jättelätta och resten var dösvåra. Förutom för vissa bezzerwizzar.

Vi fuskköra lite, utan spelplan för det är ju egentligen bara frågorna som är roliga. "Arkitektur" kändes helt klart som den svåraste kategorin.

Ida och Daniel tittar kärleksfullt på Hallberg och Persson. 

Blixten var ju också med såklart. Ida har också en busig liten hund, men de två kunde liksom inte hålla sig från att bråka, så de fick vara separerade mest hela tiden. Blixten tog tillfällena i akt att vila under bordet. 

Och i mitt knä.

Som sagt, svåra frågor. Ibland klarade inte bezzerwizzarna heller. Besvikelsen var enorm. Men han vann ändå.

När hundarna släpptes lösa blev det liv i luckan. Blixten var mest rädd hela tiden. Han är inte van att hundar är så framåt. 

Ute, tänkte vi, där går det nog bättre. Så vi tog ut hundarna på en prommis och släppte dem lösa i snön. Där kunde de leka fritt utan att ha en massa jobbiga möbler i vägen.  Daniel kastade snöbollar som hundarna fångade och blev besvikna för när de väl fångade dem så var det ju inga bollar längre, bara snö.

Och det var den annandagen. Himla bra dag, ändå. Den minst viktiga av julens alla dagar, men ack så trevlig.

En mellandagsreashoppingoutfit (långt ord!)

Så här såg jag ut idag när jag for in till Nyköping med Daniel och Persson och mellandagsreashoppade. Jag har på mig en skjorta i en pastellig, mintgrön färg. I stan hittade jag en halsduk i samma nyans på rea. Den blev min, såklart. Jag har tydligen fått dille på den färgen.

En t-shirt hittade jag på rean också. Men paljetter. Jag och paljetter, alltså. En kärleksaffär som aldrig tar slut.