Upp som en sol, ned som en pannkaka

Jag är en ganska klantig människa. Och jag är ofta drabbad av otur, vilket kan leda till att det vid tillfällen kan vara ganska farligt att vara jag. Som igår till exempel. Jag var på väg, på cykel, hem till min moder för att äta middag. Jag åkte samma väg som jag alltid brukar åka. Jag genade över en stig, precis som jag alltid brukar. Men av någon anledning så är stigen liksom guppigare än den brukar vara. Ja, faktum är att det var som att cykla i en puckelpist. Detta var självklart ingenting som jag klarade av, utan jag kraschade. Cykelkorgen flög av cykeln och i den låg min väska. Som var öppen. Resultat: alla mina grejer hamnade på marken. Eller inte på marken direkt. I en myrstack. Det var myrkaos. Myror precis över allt. I min väska. I min plånbok. Kanske i min mobil (fast vid närmare eftertanke verkar just det lite otroligt). Min första tanke var; Hoppas ingen såg det! Fast det var ju inte direkt den första gången som jag ramlade in public, om jag säger så.