Den sista juli

Idag känner jag mig lite tom på ord. Jag har liksom inte så mycket att meddela. Jag har inte gjort speciellt mycket den senaste tiden. Jag har inte gjort speciellt mycket idag. Jag har inte ens tänkt särskilt mycket idag. Jag har gått upp, ätit en sen frukost, tittat på en massa avsnitt av Top Model England, jag ska jobba hela eftermiddagen/kvällen och så ska jag köpa en kaka att bjuda på till fikat på jobbet. Idag blir det inte så mycket mer än så.

Stone

Jag har inte bara köpt ett orm-halsband, i veckan köpte jag även ett halsband med en ljust, ljust rosa sten. Cubus hade rea på nästan allt, och rea-älskare som jag är, slog jag självklart till. Himla fint, tycker jag. Och rosa är kanske min bästa färg, det är en färg jag alltid blir glad av.

Published with Blogger-droid v1.7.2

The History of Love

Jag har börjat på en ny bok. The History of Love heter den. Skriven av Nicole Krauss och jag vet ingenting om vare sig författare eller bok. Men titeln tyder ju på att det borde vara en bra bok. Helt okej, i alla fall. Jag har bara läst drygt 60 sidor, men den verkar lovande. Det skulle vara ännu bättre om jag kunde sluta somna när jag är mitt på en sida bara, men jag är nästan för trött för att läsa på kvällarna. Jag får bli en dagläsare helt enkelt. Som jag var när jag var liten. Då kunde jag ligga hela dagarna med en bok och bara läsa, läsa, läsa.

We could have had it all

Ameh, hur bra är inte den här låten egentligen? Den gör det värt att lyssna på Rix FM hela dagarna på jobbet. För jag vet att de spelar den här låten flera, flera gånger per dag. Den är ju verkligen hur bra som helst. Mest tänker jag på Chuck och Blair. Och hur de skulle kunna ha allt. På hur himla fina de är ihop.

A fall in love

Någon har tagit med sig H&Ms höstkatalog till jobbet. Självklart tog jag chansen att bläddra lite på rasten. Ganska dumt egentligen, för nu längtar jag som tusan till hösten. Kyliga vindar, krispiga dagar och mörka kvällar. Hösten har alltid varit min bästa årstid. Och höstmodet är ju verkligen den snyggaste säsongen på året.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Veckan ur min mobiltelefon

Måndagsmiddag med lasagne och rödvin.

90-tals-trasiga jeans, även fast det är smältvarmt ute.

Tisdagsfrukost med salami-och briemörgås.

Jag reafyndade ett nytt halsband! En slingrande orm.

När det är molnväder är det okej att sitta inne och kolla på serier.

Morfars mobiltelefon.

Jag i en spegel på Stadium. Kanske den tråkigaste affären jag vet.

Mat på Max. Kanske den bästa snabbmaten jag vet.

Och på chefen som sa att dom inte hade råd med fläktar Kyss mig där bak, sa Hanna

Idag har jag genomlevt en sådan där svettindränkt dag på jobbet igen. Som tur var gick den ganska fort. Sedan for jag till Norrköping, såg en älg när jag var påväg tillbaka till Nyköping och efter det inmundigade jag en Lyxshake med smak av banana split på Max. Helt klart en godkänd dag, när all kommer omkring. Och ikväll ska jag sova hos min kille! Och imorgon har jag sovmorgon! Sovmorgon är det bästa sättet att påbörja en helg. Även om jag ska jobba hela helgen så behöver jag i alla fall inte gå upp tidigt en enda dag. Det känns ganska fantastiskt.

Tisdagshäng

Igår var det sådär smältvarmt ute (och inne!). Så varmt och fuktigt och kvalmigt att man helst inte vill göra nåt alls, förutom att stå i duschen och svalka sig. Jag och min kille satt inomhus, åt pasta, var trötta och tittade på How I Met Your Mother. Det fanns liksom inte ork till annat. Men precis då hörde Adam av sig och frågade om vi ville komma och dricka vin och grilla. Det ville vi ju såklart. Grilla innebär ju att sitta utomhus och det var precis vad vi mäktade med.

Eld är alltid ganska häftigt:

Efter grillat kommer matkoma:

Björkis gillar vin i plastglas, han är classy han:

Efter maten spelade vi bästa spelet, Med andra ord
(Jag och Persson var helt klart bäst!):

Och det var den tisdagen.

Mitt i veckan dvs onsdag

Idag var det varmt, svettigt och kliddigt hela dagen på jobbet. Efter jobbet fikade jag hos mormor och morfar i ett par timmar. Så det jämnar ut sig kan man säga. En dålig grej (svett-jobb) och en bra (balkongfika). Och så köpte jag rosa hörlurar. Så i slutändan är det en ganska bra dag ändå.

Slarvmaja

Ibland kan jag bli sur på mig själv för att jag är så slarvig. Jag är en riktig spillare. Jag spiller på mina kläder och jag spiller på golv och på bord. Jag tappar saker och välter grejer och har ut saker. Sådant händer mig ganska ofta. Allra tristast är ju att spilla på kläderna såklart. Att spilla rödvin eller tomatsås. På en krispigt vit t-shirt. Men å andra sidan är det ganska trist att aldrig klä mig i mina bästa kläder för att jag är rädd för att spilla. Så tråkigt att aldrig dricka rödvin eller äta tomatsås. Jag gillar ju rödvin och jag älskar tomatsås. Och såklart vill jag ju bära mina finaste kläder. Jag får väl helt enkelt bara acceptera vem jag är. Annars blir ju livet på tok för tråkigt och trist.

I wake up in my make-up

Jag älskar smink. Jag läser sminkbloggar och kollar på sminkvideos på YouTube. Det är helt klart något av det bästa som finns. Jag kan vakna en dag och titta mig i spegeln och tycka att jag ser himla trist ut. Ha en riktig ful-dag, helt enkelt. Och sedan tar jag fram min sminkväska. Fylld med smink som det har tagit år att hitta. Att hitta rätt. Vilket puder passar mig bäst? Vilken mascara? Vilket rouge? Efter års letande känns det faktiskt som om jag har en ganska bra samling. Och sedan börjar jag sminka mig. Fixa till mig. Och efter tio minuter ser jag ganska bra ut. Himla bra. Snygg. Och helt ärligt, det är klart att man får bättre självförtroende när man tycker att man ser snygg ut. Det är därför jag älskar smink. Det är en anledning. Det är klart att the dream vore att jag rullade ur sängen och tyckte att jag såg smashing ut direkt. Men där är jag inte än. Och så länge duger smink bra. Den andra anledningen till att jag älskar smink är hur jag kan förändra mitt utseende med hjälp av det. Hur jag kan se helt annorlunda ut, om jag vill. Det är både roligt och spännande. Jag kan bli en annan människa. En människa med mustiga, mörka ögonbryn till exempel. Den människan önskar jag ofta att jag var, för det är så himla snyggt med markerade ögonbryn.

Men då får man räkna med rödljusen vid korsningen

I Malmö hittade jag en blus på rean. Det är inte ofta jag köper blusar, ska jag säga, men den här var bara så himla fin. Och alldeles mjuk. Den är ljust äggskalsfärgad och har hålmönstrade broderier både på framsidan och i ryggen. Jag tror vi kommer att trivas bra ihop, jag och min blus. På varma sommardagar med bara en bh under och på kyliga höstkvällar med en kofta över.

Det här med att åka tåg alltså

I går kväll kom jag och Daniel tillbaka till Oxelösund igen. Eller egentligen igår natt. För det har ju varit lite problem i tågtrafiken. Det känns som att det alltid blir problem med tågtrafiken. Det går aldrig bra att åka tåg. Och dyrt är det. Men i vart fall så hände det igen, samma sak som hände i julas. Vi blev dumpade av SJ. I Nässjö denna gång. Fördelarna var ju att den här gången var det inte mitt i vintern och vi behövde inte vänta ute. Men gud så trist det är att inte veta när och hur man ska komma hem. Efter mycket om och men, och bussar som vi inte fick plats på, fick vi åka taxi. Från Nässjö. Till Oxelösund. Via Linköping och någonstans ute på landet utanför Söderköping. Det tog ganska så lång tid om vi säger så. Och han som skulle till Söderköping pratade non-stop. jag försökte sova för att undvika att kräkas pga Småländska och Östergötska små, kringelkrokiga skogsvägar. Finns inget värre än skogsvägar när man har lätt till åksjuka. Tacka vet jag E4:an.

Samtidigt som flaggorna på torget vajar på halv stång

Jag har en himla fin, ledig helg i Malmö just nu, även om det regnat exakt hela tiden. Imorgon går tåget tillbaka och tills dess ska jag bara njuta (även fast nyheterna den här helgen har varit så hemska att jag egentligen bara vill gråta).

Se det från den ljusa sidan

Det är en konstig känsla att inte ha en fast punkt i tillvaron. Att inte ha ett hem. Hemma hos mamma eller pappa känns ju inte som ett hem längre. Nog finns tryggheten där, men det är inget som är mitt. Mina saker finns inte där. Inte mina kläder eller min säng. Mina saker finns i lägenheten i Malmö. Men den lägenheten har aldrig känts permanent. Den har alltid varit ett tillfälligt boende. Även om vi skulle bli kvar i Malmö, skulle det nog inte varit i den här lägenheten. Och i Oxelösund, som är så mycket hemma på alla sätt, har vi ingen lägenhet. Bo hos föräldrarna är inte så himla kul när man är snart 25. Det har man liksom gjort, så att säga.
Och nu är vi mittemellan. Jag vet faktiskt inte var vi kommer att bo i höst. Eller vad jag kommer att göra. Man kan ju få magsår för mindre. Eller så ser man det som ett äventyr.

Resa bort, resa hem

Imorse tog jag och min kille tåget hem till lägenheten i Malmö. Jag har inte varit där sedan första maj, men åh, vad jag har längtat. Det är ju min lägenhet. Det är hemma liksom. Vi åkte direkt efter att jag gått av natt-skiftet, så jag var ganska så himla trött. Och vilken natt det var på jobbet, nåt av det galnaste väder jag sett. Det var blixtstormar precis hela natten. Åskan bullrande, regnet vräkte ned och var femte minut så lystes hela himmelen upp av enorma blixtar. Väder kan vara fantastisk spännande. Tyvärr så slog åskan ut alla maskiner på jobbet, så så mycket arbetat blev det inte. Jag minns knappt nåt av själva tågåkandet idag, för jag sov mest hela tiden. Och tur är väl det. Annars hade jag kraschat för länge sen.

Published with Blogger-droid v1.7.2

You're all cold at heart

- Well come home with me. It's safe. Let me look after you.
- I don't need looking after.
- Everyone needs looking after.
- I'm not your revenge fuck.
- I'll pay you.
- I don't need your money.
- You have my money.
- Thank you.
- "Thank you." "Thank you." Is that some kind of rule?
- Just being polite.
- Get a lot of grown men crying their guts out here?
- Occupational hazard.
- Have you ever desired a customer?
- Yes.
- Well put me out of my misery. Do you desire me, because I'm being pretty fucking honest about my feelings for you?
- Your "feelings?"
- Whatever.
- No, I don't desire you.
- Thank you. Thank you sincerely for your honesty... You think you haven't given anything of yourselves. You think because you don't love us, or like us, or desire us, you think you've won.
- It's not a war.
- If I asked you to strip right now, would you?
- Of course. You want me to?
- No. Alice, tell me something true.
- Lying's the most fun a girl can have without taking her clothes off, but it's better if you do.
- You're cold. You're all cold at heart.

We accept the love we think we deserve

Nu, efter en evighet, eller i alla fall flera månader, är jag äntligen klar med Fågeln som vrider upp världen. Det har nog aldrig tagit mig så lång tid att läsa ut en bok. Och det konstiga är att jag gillade den hela tiden. Den blev aldrig tråkig, utan var alltid spännande och intressant. Nu när jag är klar känns det lite tomt. Men bara lite. Jag har ju en ny bok att läsa, nämligen The perks of being a wallflower. Jag har snart hunnit halvvägs och jag måste säga att jag gillar den. Dock känns det som om jag har läst den tidigare. Den är ingen revolutionerande story direkt, en lite quirky ung kille som försöker passa in, och sedan händer det en massa grejer på vägen. Men jag gillar ju den här typen av böcker, så jag klagar inte.

Blonde ambition

I våras färgade jag mitt hår rött (egentligen tonade jag det, men mitt hår var så ljust innan så det satte sig som berget, så det var samma sak som en permanentfärgning). Jag var nog uttråkad när färgningen skedde och jag hade aldrig innan varit riktigt orangeröd i håret så jag ville gärna prova. Och det fanns ju så många snygga rödisar, typ Joan i Mad Men eller Florence Welch (henne fastnade jag för när jag såg henne på röda mattan på Oscarsgalan i våras). Alltså, jag färgade håret. Jag blev supernöjd och kände mig dösnygg. Jag gillade verkligen att ha rött hår. Dock gillade jag inte utväxten. Som kommer som ett brev på posten. Speciellt om man är blond under det färgade håret så blir utväxten så synlig. Så ful. Jag färgade om ett par gånger, men sedan orkade jag inte mer. Ljus utväxt är ungefär det fulaste jag vet. I början av sommaren fick det vara nog. Då hade det solblekts ett tag och jag gick till frisören och lade i blonda slingor. Det blev himla bra och många nyanser ljusare. Men jag vill ju vara blondblond. Inte jordgubbsblond eller mellanblond. Jag vill vara ljusblond. Veckorna gick och jag lade i mer slingor, hemma. Och i förrgår lade jag i en hel blondering i håret. Nu tror jag att jag kan kalla mig blond igen. Jag gillade verkligen det röda, men nu har jag hittat hem igen.

She's havin' a baby, you're payin' the bills. That's a baby mama. Ask any black man in Philadelphia.

I förrgår såg jag en rolig film. På TV! Det är inte ofta jag kollar på film på TV men plötsligt händer det, så att säga. Baby Mama var det i alla fall. Med ganska fantastiska Tina Fey och Amy Poehler. Ena är en hälsosam business woman som inte kan få barn och den andra är en blonderad, skräpätande hillbilly som ska vara surrogatmamma. Det är grundstoryn i filmen, som är himla knäpp och himla, himla rolig.

Vad sa du, sa du?

Jag har alltid trott att Håkan Hellströms låt River en vacker dröm, har hetat River (alltså som flod på engelska eller Klimax's son i Tre Kronor) en vacker dröm. Men nu har jag hört att det ska vara River (som att ta sönder någonting, typ riva sönder ett papper) en vacker dröm?!
Hur ska det egentligen vara? Och, jobbiga tanke, har jag fattat fel hela tiden? Jag och min kille pratade om det här igår och han har också trott att det ska vara River (som Klimax's son). Har båda fel? Har vi påverkat varandra i denna illusion? Om jag har fel tror jag att jag gillar låten lite, lite mindre. Titeln är ju himla viktig faktiskt.

Hippocampus

I eftermiddags var jag hemma hos min kusin och hennes man på fikahäng. Vi drack kaffe, åt kanelbullar, pratade om allt möjligt, precis som vi alltid gör och jag kom hem med en himla fin väska (en skräp är en annans skatt, osv). De har i alla fall ett jättestort akvarium i sitt vardagsrum. Där i bor det inte bara fiskar, utan även två mycket häftiga små varelse, nämligen sjöhästar! Så himla fina de där. Om jag fick välja så skulle jag ha en sådan rullad runt mitt lillfinger mest hela tiden.

Upp som en sol, ned som en pannkaka

Jag är en ganska klantig människa. Och jag är ofta drabbad av otur, vilket kan leda till att det vid tillfällen kan vara ganska farligt att vara jag. Som igår till exempel. Jag var på väg, på cykel, hem till min moder för att äta middag. Jag åkte samma väg som jag alltid brukar åka. Jag genade över en stig, precis som jag alltid brukar. Men av någon anledning så är stigen liksom guppigare än den brukar vara. Ja, faktum är att det var som att cykla i en puckelpist. Detta var självklart ingenting som jag klarade av, utan jag kraschade. Cykelkorgen flög av cykeln och i den låg min väska. Som var öppen. Resultat: alla mina grejer hamnade på marken. Eller inte på marken direkt. I en myrstack. Det var myrkaos. Myror precis över allt. I min väska. I min plånbok. Kanske i min mobil (fast vid närmare eftertanke verkar just det lite otroligt). Min första tanke var; Hoppas ingen såg det! Fast det var ju inte direkt den första gången som jag ramlade in public, om jag säger så.

Rainy Day Women

Både idag och igår har det varit grått regnväder. Jättehärligt tycker jag, för jag älskar verkligen den typen av väder. Och eftersom jag har jobbat båda dagarna, så kan det lika gärna regna, jag hade ju ändå inte kunnat ligga på stranden och njuta. Det här vädret påminner mig om hur mycket jag gillar hösten, min allra bästa årstid. De två senaste dagarna har jag klätt mig i en mjuk, grå tröja, allt för att matcha vädret.

Published with Blogger-droid v1.7.2

It's not everyday you find a girl who'll flash someone to get you out of detention

Idag har det varit (och är) fredag, men det känns mer som måndag, för jag började jobba idag, efter ett par lediga dagar. Jag har mest varit trött hela dagen, för det blir jag när jag går upp fem, det är alldeles för tidigt för mig. Jag måste liksom sova ut för att fungera, få min skönhetssömn och så vidare.

Tio riksdaler

När jag var på bakluckeloppis i tisdags gjorde jag ett fynd. Ett väskfynd! Jag hittade nämligen en liten kuvertväska. Precis en sådan som jag letat efter. Ibland ska man ha tur. Och jag köpte den av en gammal, gammal gubbe (den hade antagligen tillhört hans fru... eller kanske han själv, han såg ut att ha varit en stilig karl). Väskan kostade en guldpeng och det får man väl ändå kalla ett hyfsat pris. En riktigt fynd skulle jag säga.

I heart reading

Jag har beställt två nya böcker och nu har de kommit! Som jag längtat. Läsa är något av det bästa jag vet och att läsa en helt ny bok är ganska underbart. Båda de här böckerna och författarna är sprillans nya för mig, jag vet inte alls någonting om dem och jag har inte läst något av författarna tidigare. Det är rena chansningarna, men ibland har man ju tur med sånt. Jag måste först läsa ut Fågeln som vrider upp världen (som jag har hållt på med i en evighet, boken tar liksom aldrig slut), sedan ska jag börja på någon av de här. Jag längtar lite.

Tärnan

Det blir lite mycket film här nu, men det är ju bara för att jag fullkomligt älskar film. Igår såg jag ju Harry Potter, men jag var faktiskt på bio i tisdags med. På Oxelösunds vackra biograf Tärnan. Daniel, Johan och Johan hade jag med mig och vi såg Super 8. Som ni ser behövde vi inte trängas direkt, det fanns gott om plats. Med andra ord så var det bara vi där, precis som det brukar vara på Tärnan. Jag älskar att gå på bio i Oxelösund. Det är som att sitta hemma hos nån, förutom att det är en bamsestor duk man tittar på och man sitter i sköna biostolar i en stor teater. Super 8 var en bra film. Lite spännande, lite läskig, väldigt mysig, i ungdomar på äventyr-genren.

"Always"

(Bilderna kommer ifrån Imdb)

Idag gjorde jag någonting som jag längtat efter mycket länge, jag såg nämligen den sista Harry Potter-filmen. Jag har varit otroligt peppad inför den här filmen, jag har ju liksom vetat så länge att den skulle komma. Och efter att jag såg den första delen av Deathly Hallows förra året har jag ju gått och väntat och längtat efter den sista. Den allra sista filmen om Harry Potter. Så knäppt egentligen. Nu är det liksom slut. För alltid. Jag tyckte filmen var bra, även om den inte var lika bra som förra (och såklart inte lika bra som böckerna, men det kan man knappast jämföra tycker jag).
Filmen var mycket sorglig. Jag såg den tillsammans med min kille och min kompis Johan och båda två bölade som små barn. Jag försökte hålla mig, främst på grund av att jag bar mascara som inte skulle hållit för tårar. Men svårt var det. Speciellt under Snape loves Lily-scenerna. Det trycker till i hjärttrakten bara jag tänker på det. Snape är helt klart min favoritkaraktär. Både i filmerna och böckerna. Vilken karl han är.

(Och nu tänker jag; en Harry Potter-inspirerad tatuering, gud vad snyggt det skulle va!)

But mostly, I hate the way I don't hate you

Jag har många, många favoritfilmer. Minst en i varje genre så att säga. En genre som ligger mig varmt om hjärtat är high school-filmer. Den typen av filmer får ofta ta mycket skit, men ser man ner på den typen av filmer, då har man ju missat hela grejen. Det finns massor av guldkorn bland high school-filmerna. En av de allra bästa, och en av mina favoriter, är 10 Things I Hate About You från 1999. Har ni inte sett den, bara gör det. Nu, på direkten. Den är alldeles underbar och man blir dö-kär i Heath Ledger.