Jag har smärtor i min högerhand. Det gör ont så fort jag rör den. Det är på grund av träningsvärk. Häromdagen hade jag en specialdag i skolan. Vi hade HRL-utbildning hela måndagen och de där hjärtkompressionerna tog kål på min hand. Det är jättejobbigt att utföra hjärtlungräddning. Och då var det bara träning på det. Hur det är att utföra på riktigt i en akutsituation vill jag inte ens tänka på. Det hoppas jag att jag aldrig behöver göra.
Jag måste dock erkänna att jag kände mig väldigt Baywatchig där jag hängde över min docka och räknade högt för varje kompression. I mitt huvud lät det one, two, three, four... Jag såg framför mig hur jag var Mitch. Vilket så här i efterhand slår mig som ganska knäppt. Jag borde ju helt klart se mig som C.J. Men icke. Det var Mitchs håriga hjältebringa jag såg framför mig.
Jag är en sån god människa att jag gjorde mig själv illa så jag kan vara redo att rädda liv. En hjälte. Det är vad jag är. Eller i alla fall är redo för att vara. Det känns bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar