När jag får små finnar eller blemmor eller vad en ska kalla't så är de alltid supersymmetriska. Nu har jag en. Och den är mitt på näsan, mitt i ansiktet. Därför pekfingrets position. Så himla läckert. Tänk om jag kunde få ha sån där perfekt hy som vissa har. Len som en babyrumpa och alldeles porslinigt klar och ren. Men så är icke läget för mig. Jag har en hy som jag kan störa mig himla mycket på. Den är torr och flammig och blir lätt röd och så har jag alltid någon liten finne någonstans. Som är knallröd, såklart. Så att jag kan välja mellan att vara Rudolf med röda mulen, eller att sminka över den. Ja, tänk om jag hade perfekt hy. Men då skulle jag väl störa mig på något annat. Alltid ska det vara nåt. Jag ska kanske bara nöja mig med min ansiktshy och tacka för att det inte var nåt värre.
På tal om nåt annat: mina naglar helt naturliga och nagellacksfria. Det är inte ofta vill jag lova. Jag tycker nästan det ser konstigt ut. Så himla van är jag med nagellack. Lite knäppt egentligen. Men jag älskar nagellack. Det är ju så fantastiskt snyggt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar