Idag när jag var ute och promenerade med Blixten sprang det ett gäng högstadietjejer förbi mig. De hade på sig idrottskläder och var antagligen ute på en gymnastiklektion (eller så hade de sagt att de var sjuka och inte kunde vara med på idrotten och gick en promenad istället, så gjorde man på min tid). I alla fall så tänkte jag, när jag såg de här tjejerna, att "Åh, så lyxigt och härligt att ha idrott. Det skulle vara underbart att ha schemalagt gymnastik två gånger i veckan nu för tiden". Liksom någon som sade till att "Nu, Kajsa, så ska du byta om och röra på dig lite". En sekund efter jag tänkt detta mindes jag att jag ju hatade skolidrotten. Den var ju inte alls kul. Men det var nog egentligen främst på grund av tre skäl.
1. Jag var obekväm med min egen kropp och mitt utseende. Det var inte alls kul att stå och byta om inför en massa andra. Andra som var smalare, snyggare, mer utvecklade, mindre utvecklade, hårigare, mer rakade och så vidare, och så vidare i all oändlighet. Kroppstryggheten och självkänslan fanns inte alls där.
2. Det här med mens va. Som man inte hade kontroll över. Så jobbigt det var. Jag höll på med bindor och det var ju ett jäkla aber. Det läckte och jag var obekväm och sen skulle man duscha efteråt. Eller så skippades duschen och jag gick runt och tänkte att alla de andra tyckte jag var ofräsch. Nej, usch.
3. Och skäl nummer tre. Det var alltid (väldigt ofta i alla fall) de som gillade idrott som fick vara med och bestämma vad vi skulle göra. Det är väl i och för sig ganska naturligt, då de har intresse och passion. Vi hade massor av bandykillar och fotbollstjejer och en hel hop av andra idrottsintresserade. Så sjukligt många lektioner spelades det innebandy eller handboll eller basket eller nåt liknande. Och vi som varken kunde några regler eller var snabbast, vi stod mest i ett hörn och tittade på. Och de duktigaste skrek på oss. Att vi skulle skynda oss eller "PASSA MIG!!" eller "Skärp er!". Men hur lätt var det då, vi kunde ju inget.
Det hette Idrott och Hälsa, men det var nästan aldrig någon hälsa med i leken. Bara en massa tråkig lagidrott. En gång hade vi meditation i en timme, det var kul, minns jag. Och en termin (eller om det var en halv?) i gymnasiet fick man välja själv vad man ville göra. Jag valde att gå till simhallen och simma på idrotten. De var de allra roligaste lektionerna. En gång så sade vi faktiskt till läraren att nu får det vara nog med innebandy. Då fick vi leka Fisk i Havet-leken. Det var dagisnivå på den. Några i klassen fick vara bläckfiskar och några var sillar eller nåt och så skulle hajarna jaga en. Det var alltså i tvåan på gymnasiet.
Jag hoppas att skolidrotten är bättre idag. Mer hälsa och välmående och det viktigaste är att man rör sig, inte hur man gör det. Inget mer innebandy och handboll.
2 kommentarer:
Ah, jag hatade skolidrotten! Var i princip alltid med i alla fall, men jag led :p Bollrädd som jag är och dessutom dålig på i princip alla sporter. Vilken lisa det var de få gånger (känns i fall som få) då vi fick göra nåt annat, typ dansa eller ha aerobics eller simma eller promenera! På gymnasiet blev det bättre och mer valfrihet. Hoppas att det är så på grundskolan nu med. Som idrotten var när jag gick i skolan tycker jag tyvärr inte alls att den uppmuntrar till idrott. De som var bra på sport var ju det för att de redan höll på med det på fritiden, och de som inte var bra blev bortskrämda under skolidrotten :p
Jag kunde inte hålla med dig mer! Skolidrotten behöver verkligen förbättras och förändras! :)
Skicka en kommentar