Häromdagen la jag upp en gammal selfie på Instagram. En tio år gammal selfie. Från innan mobilkamera och Instagram och ordet selfie. Men såklart fotade vi oss själva då med va. Och la upp på Skunk eller Lunarstorm. Fotograferade med en kamera. Inte mobilen.
Jag hade inte en digitalkamera då, 2004, men min kompis Jessica hade en. Jag tror hon fick den när hon fyllde år. En dag hade jag håltimme när hon hade lektion och då knäppte jag den här i skolkorridoren:
Komplett med tandställning, inget smink och lilla finnen på hakan. Och "rolig min". Alltid nån rolig min, så jag visste att jag skulle se lite ful ut istället för att försöka se snygg ut och ändå bli ful.
Det här är nog i tvåan på gymnasiet, skulle jag tro. Jag såg ut typ exakt så här i gymnasiet. Randig tröja och blont hår med liten snelugg. Vi hängde alltid i bildsalen och filmade humorsketcher med filmkamera. Klädde ut oss, fulade till oss, larvade oss med dialekter. Skrattade åt oss själva. Tvåan var ett himla bra år på gymnasiet. Trean var betydligt svartare.
När jag gick igenom min gamla hårddisk hittade jag fler digitalkamera selfies. Den här är tagen i mitt flickrum.
Också i gymnasiet och efter skolkorridorbilden, för den här är nog tagen med min egen kamera, skulle jag tro. Det är så svårt att minnas. Och inget från den tiden har korrekt datumstämpel. Jag tror aldrig den här hamnade på internet. Den var nog inte seriös nog. Inte snygg nog.
Den tredje, spegelselfien, är från 2006.
Då har jag blivit vuxen. Eller "vuxen". Tagit studenten och varit lite arbetslös och börjat jobba. Jag minns att jag kände mig väldigt vuxen, för jag hade jobb och åt p-piller och hade sex. Som en vuxen kvinna. Jag stod där på mitt industrijobb och kände mig som en vuxen kvinna.
Bilden är tagen i omklädningsrummet på just det jobbet. Det var ganska sugigt att jobba där 2006. Bara en massa gamla gubbar, och jag. Ungefär. Det fanns några kvinnor också, men inte många. Och de var alla äldre. Gubbarna kallade mig gumman och tyckte jag var "söt i håret" om jag hade ett spänne i det. Men jag kände mig i alla fall vuxen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar