Jag hittade den i butiken och tog med den in i provhytten. Jag var glad för att ha hittat en snygg kjol som var precis så som jag tänkt mig. När jag tog på mig den för att prova blev jag så himla deppad. Den fick mig att se tjock ut! Än värre än tjock: gravid!! Det finns inget värre än att se gravid ut när en är 27 och gift för risken är stor att folk faktiskt tror att en är gravid, istället för tjock, och typ säger grattis. Jag hade hellre dött än upplevt det. Vilken mardröm.
Så kjolen fick stanna kvar i butiken. Även fast jag tyckte, och fortfarande tycker, att den är supersnygg. Och den var snygg på mig, förutom på magen. Eller jo, den var snygg på magen med! För det är en snygg kjol. Men den liksom accentuerade varenda liten valk och varenda litet put som finns. Och det är nåt jag har stora problem med. Att låta magen få flöda ut. Att låta den bara vara. Vara snäll mot magen. Och jag har inte ens en särskilt stor mage. Den är lagom stor och lite rund och mjuk. Vid provtillfället hade jag mens, till råga på allt. Svullen mensmage gör ju inte situationen bättre precis.
Jag kan bli så arg och ledsen på mig själv att jag inte bara kan strunta i att jag ser lite tjock ut. Vad gör det egentligen? Jag är ju lite tjock. Jag ser inte ut som modellen på bilden. Men jag är så rädd att se tjock ut ibland. Typ det är okej att jag vet att jag är tjock, men det är inte okej att andra tycker det och ser det. Det är så negativa tankegångar. Jag skulle ju försöka vara kroppspositiv! Tjock är ju bara en storlek. Och storleken har ingen betydelse. Intalar jag mig själv. Om och om igen.
Magen är det jag har allra störst problem att acceptera. Vissa dagar är bättre än andra, men ibland tycker jag den är tjockast och fulast i hela världen. Det här året ska bli året då jag är snäll mot min mage. Börjar gilla den som den är. Ibland är den större och mätt av en massa god mat. Ibland är den mindre och plattare. Det beror på vilken tid på dygnet det är och vilken tid på månaden. Men jag ska försöka att alltid minnas att min mage är bäst. Bäst! För magar är till för att ta hand om magen och bära upp kroppen så den får bra hållning och bära snygga kläder. Och det är min mage toppen på. Den tål till och med laktos. Och har en tjusig tatuering!
3 kommentarer:
Jag håller helt med, detta brukar hända mig också när jag vill köpa en fin kjol och sedan inser jag att det inte ser bra ut, alls. Och då blir jag ledsen och tror att det är fel på mig, men det är ju fel på kjolen! Och det är fel på designen, som uppenbarligen bara passar storlek 34 men inte har tänkt på att folk också kan ha storlek 38. Men just där i provrummet är det väldigt svårt att tänka: det är inte fel på mig, det är fel på kjolen.
Jag känner enorm igenkänning!!! Är så rädd att andra ska se att jag är tjock/mullig men VET ju och accepterar att jag är det! Så knäppt. Så pass att jag till och med tycker det är lite av en.lättnad att jag fått barn nu för nu har jag ju en."ursäkt". Å gud. Trött jag blir. Men skönt att du skrev om detta, skönt att inte vara ensam.
Så himla skönt att höra att jag inte är ensam, hörrni! <3
Skicka en kommentar