Jag är en obotlig tidsoptimist. Det spelar ingen roll hur lång tid jag har på mig, jag drar alltid ut på allt in i det sista. Jag avskyr att bli klar i förtid, jag vill alltid bli klar i exakt rätt tid. Vilket tyvärr nästan alltid innebär att jag blir sjukt sen. Till sociala grejer, vill säga. Aldrig till möten eller jobbgrejer, eller så. Där är jag oftare tidig än sen. Men till sociala grejer. Där har jag liksom ingen respekt. Inte för tiden och inte för personen/erna jag ska träffa.
Som nu. Precis just nu. Om 55 minuter ska jag vara klar, färdigklädd, sminkad, ha gått ut med Blixten och gått iväg för att möta upp folk. Ändå sitter jag här nu, i badrock med hårtoning i håret och tittar på gamla Sherlock-videos och bloggar?! Det är ganska givet att jag kommer bli sen, men jag tror ändå inte det. Jag tror jag kommer hinna. Ibland kan jag vara sjukt snabb och effektiv och det är de gångerna som förstör för alla andra gångerna. Ibland hinner jag ju, och det är de gångerna jag lever på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar