Ibland är det liksom för lätt

Ibland när det liksom är för lätt i skolan så blir det så att jag knappt orkar engagera mig alls. Det är dumt.

Jag går ett yrkesprogram just nu, där flera av de andra eleverna aldrig studerat efter gymnasiet, flera har inte ens gått gymnasiet och flera kommer från andra länder än Sverige. Vissa har bara varit i Sverige i nåt år. Det är himla intressant att gå i en så blandad klass. Det ger många nya perspektiv och tankar.
Men på ett sätt är det himla segt. Allt går ganska långsamt. Är en, som jag är, van att studera på universitetsnivå så går det väldigt långsamt och är väldigt lätt. Boken är skriven på ett lätt sätt och föreläsningarna är simpla och mycket lätta. Nivån är låg helt enkelt. Tempot är långsamt. Och det är ju bra på många sätt. Alla hänger med och alla lär sig så småningom. Men jag blir frustrerad ibland. När vi inte kommer framåt. När vi får timmar på oss att diskutera enkla frågeställningar.

Det hela leder liksom till att jag struntar lite i det. Att jag skjuter upp saker till sista sekunden, för jag vet att jag klarar det ändå. Jag behöver inte läsa nu för det går ändå så fort att läsa. Det är synd, för jag vill verkligen ha nåt att bita i. Jag vill läsa mig. Jag vill verkligen sätta mig in i det här. Jag vill göra stora grupparbeten och ha praktik och skriva uppsats och göra efterforskningar. Jag älskar ju att plugga och att lära mig. Jag hoppas verkligen att det kommer att bättra sig. Det är ju bara andra veckan ännu. Än kan mycket förändras. Jag hoppas liksom att det blir lite... svårare.