Dagens dilemma (eller bara lite gnäll)

Får jag gnälla lite?

Det är ju jag som bestämmer här så jag säger att det är okej. Det handlar om jobb och vad jag skall göra i framtiden. Alltid denna känsla av krångel och ovisshet. Alltid förvirring och irritering.

Hur frustrerande och irriterande är det inte att få ett mejl från det företaget jag fick gå ifrån den sista november på grund av arbetsbrist och allmän krisnivå att de nu söker sommarjobbare och semestervikarier och vill jättegärna att jag söker för jag var så bra när jag arbetade där tidigare. Hur frustrerande är det inte? Jag har ju precis börjat plugga. Jag har min första tenta imorgon. Jag har en arbetsintervju inom det området jag pluggar på onsdag. Hur frustrerande är det inte att försöka börja om, lära sig nåt nytt och då kommer gamla jobbet och säger att de vill att jag ska jobba där igen.

Egentligen hade det här inte varit nåt problem alls. Jag vill ju arbeta inom det jag studerar och chansen är ju ganska stor att få ett jobb inom det. Det är bara det att lönen är så förbaskat låg inom vården. Och jämförelsevis så hög inom industrin. Och jag behöver pengar. Så är det ju. Alla behöver vi pengar. Är det värt att ta gamla industrijobbet igen för pengarnas skull? Att försöka hinna med både jobb och plugg eller att skjuta upp skolan ett halvår? Jag vill så gärna säga fuck you till mitt gamla jobb. Jag ville jobba där hela året ut, men då ville de inte ha mig. Då skulle de göra sig av med alla vikarier. Men nu duger vi igen. Usch, att vara evig vikarie. Så himla uselt.

Det jag vill är ju att arbeta inom vården. Så då borde jag ju helt enkelt göra det. Men det är inte lätt att säga nej till en hög lön. Jag gillar ju pengar. De gör så jag köpa fina saker såsom leopardkappor och örhängen i form av små sjöhästar. Och sådant gillar jag ju. Men nog vill jag hitta min passion, mitt kall, mer än fina saker. Ja, jag tror nog det.