Candy Shop

Åh, nu har jag det finaste nagellacket nånsin i min ägo. Deborah Lippmanns Candy Shop är helt magiskt tjusigt. Det är tivoli och cirkus och glitter och magi på samma gång. Jag fullkomligt älskar det och vill bära det på mina naglar exakt hela tiden.
Lacket har stora och små glitterpartiklar i alla regnbågens färger på en rosa bas. Ungefär så fint det kan bli.

Prickigt och prov

Nu ska den här pluggisen iväg och skriva prov.

Men först ska jag gå ut med Blixten och sedan lämna honom hos mormor och morfar. De brukar nämligen ta hand om honom de dagar både jag och Daniel är borta hela dagen. De bor bara ett stenkast ifrån oss. (Bokstavligen. Det skulle helt klart gå att kasta sten mellan våra hus. Okej, kanske att jag inte skulle kunna't, men nån som är bättre på att kasta.)

Prickigt har blivit mitt nya favoritmönster. Jag tror helt klart att tjusiga kläder hjälper när en ska skriva prov. De bättrar på humöret helt enkelt.

Fyra fina dagar

De senaste dagarna har vädermässigt varit ganska så underbara.

 I söndags gick jag och Blixten en långpromenad och vi tog vägen förbi Färjeläget:

I måndags gick jag, Daniel och Blixten en promenad till Jogersö där vi mötte upp Daniels mamma och gick ut en bit på vattnet, men vi åkte inte skidor som nästan alla andra gjorde:

I tisdags var det isigt och underbart på morgonen när jag och Matilda var på väg till skolan:

 

Och idag så var det varmt, en massa plusgrader och snön smälte så det stod härliga till och jag tog givetvis tillfället i akt till en långpromenad med Blixten hem till pappa på lunch:

Jag hoppas verkligen att vädret fortsätter så här. Jag blir så mycket gladare i hela kroppen när det är soligt och lite varmt ute. Vi förtjänar det efter den här gråa vintern.

These endless days are finally ending in a blaze

Något av det bästa jag vet är serier som gör ett  musikalavsnitt. Grey's Anantomy har gjort det himla bra. De återanvänder låter som varit med i stora, betydelsefulla scener och sjunger dem i ett musikalavsnitt (som förövrigt är döbra). Men det allra bästa musikalavsnittet är såklart Buffys Once More, with Feeling. Jag satte på sångerna från det avsnittet på morgonen när jag klädde på mig och kände givetvis att jag ville dela med mig. För de är så himla bra! 

Jogging is the worst, Chris. I know it keeps you healthy but God, at what cost?

Idag har jag på mig en grå tröja och en prickig kjol. Allt är mjuk och gosigt och perfekta kläder att ha en heldag i skolan.

Annat jag gör i livet är att titta på Parks and Recreation och äta godis.

Oscarsgalan 2013

I natt var det Oscarsgalan och jag kollade givetvis. Som alla tidigare år. Och som alltid var galan lång och lite lätt tråkig, men jag orkade vara uppe hela natten. Vilket var värt. Mest hejjade jag på Jennifer Lawrence och det var himla kul att se henne vinna.

Vad gäller klänningar så tycker jag att Adele var himla snygg. Särskilt när hon sjöng Skyfall och hela hon liksom glittrade på scenen. Hon har en tjusig röst, men den hördes knappt? Vilket ju var väldigt synd.

En annan som hade en vacker klänning var Octavia Spencer, som vann förra året för bästa kvinnliga biroll. Vitt blir ju lätt lite brudklänningsfeeling, men det kan vara ganska fint tycker jag.

Jennifer Lawrence körde på samma vita brudklänningstema som Spencer och var givetvis dösnygg och charmig. Det är inte alla som kan hålla ett snyggt tacktal (för bästa Silver Linings Playbook) precis efter att en ramlat i trapporna på väg upp på scenen. Hennes fall var nog det mest chockerande på galan och det betyder ju att det inte var världens mest galna gala direkt. Men nog drog jag extra hårt efter andan när jag såg henne falla. 
Anne Hathaway vann, inte särskilt förvånande, bästa kvinnliga biroll för Les Misérables. Tyvärr var det enda folk twittrade om att hennes bröstvårtor syntes genom klänningen.

Malik Bendjelloul vann för Searching for Sugarman, vilket såklart var kul. Det är alltid kul när det går bra för svenskar. Det var första gången jag såg en svensk vinna (för nåt annat än ljud) och det var himla kul att se hans tacktal med svensk brytning och ett tack till SVT. Men han var ju inte enda svensken som vann i natt. Det blev oavgjort i Sound Editing (det visste jag inte ens att det kunde bli) och därmed två till svenska pristagare.

Galans konstigaste var Kristen Stewart som haltade in på scenen när hon skulle dela ut ett pris och såg ut som nåtgt katten släpat in med rufsigt hår och trötta, trötta ögon.
Galans vidrigaste var värden Seth MacFarlanes tuttsång. Det vill säga en sång om alla kvinnliga skådespelare som visat brösten på film. Fint att skam- och skuldbelägga alla kvinnor som någonsin visat brösten (många i allt annat än glada filmer, bland annat flera våldtäktsscener) och samtidigt hylla de/den som inte gjort det. Ganska hemskt, men jag väntade mig inget bättre ac MacFarlane.
Galans charmigaste och roligaste var Jennifer Lawrence, helt klart min favorit just nu.

(Bilderna kommer från Aftonbladet, jenniferlawrencedaily)

Godmorgon, måndag och ny vecka!

Ja, idag är det måndag och en sprillans ny veckan, men för mig är det fortfarande söndag. Jag har nämligen varit uppe hela natten och tittat på Oscarsgalan (mer om det senare). Nu är jag dötrött och redo att gå och lägga mig och sova i några timmar.

Men först vill jag visa hur tjusigt jag var klädd igår, alltså i söndags. Solen sken och jag var givetvis ute på en långpromenad. Iklädd paljettkofta och kort kjol. Som sig bör.

Lördag, åh, lördag

När jag vaknade i lördags fann jag David på vår soffa. Han kom nämligen sent i fredags och sov hos oss.

Vi åt frukost och tittade lite på Parks and Recreation. Det är en mycket bra serie. Sedan hoppade Daniel och David in i bilen och for till Jönköping för att gå på hockeymatch.

Jag var kvar hemma. Jag beundrade min Marc Johns-print som äntligen kommit upp på väggen.

Sedan diskade jag, duschade och klädde på mig i rekordfart, för jag skulle nämligen möte upp min mamma.

Men som sagt, först klä på mig. Det fick bli prickigt.

Blixten hjälpte till. 

Vi mötte upp mamma och Wille och gick och handlade. Vädret var grått och marken var hal.

Efter handlingen gick vi hem till mig och åt lunch. Hundarna busade i soffan. Röjde är var de gjorde.

När kaffet var uppdrucket satte vi oss på en buss för att åka hem till mamma och äta middag. 

Efter middagen tog jag och Blixten en långpromenad hem i kylan. Det var ganska mysigt ändå och det var min lördag.

Sex och Sister Wives

Som jag nämnt tidigare är den utmärkta tv-kanalen TLC min bästa kanal. Och på den kanalen är Sister Wives kanske mitt bästa program. Jag älskar att äta frukost framför Sister Wives och bli både upprörd och rörd. Idag fällde jag till och med en tår. Ja, jag gråter till Sister Wives. Sån är jag.

Sister Wives handlar om det glada gänget på bilden ovan och deras sjutton (17!) barn. I dagens avsnitt så fick de frågor från tittarna. Flera tittare frågade om deras sexliv, hur Kody (alltså maken) orkar ha sex med alla och om han kan tillfredsställa dem, hur de gör med preventivmedel, hur de planerar barn och så vidare. Alla barn frågor som vi tittare givetvis vill veta.

Familjens svar förbryllade mig något oerhört. Sex är nämligen ingenting som de diskuterar sinsemellan. De är gifta med samma karl, de lever i en storfamilj, deras barn är alla syskon med varandra, de har sex med samma man, och om oturen är framme sprider de sexuellt överförbara sjukdomar mellan varandra, men de vill inte diskutera sex eller skydd med varandra. Hur kan de dela livet med varandra men inte den sexuella biten? Så himla konstigt.
Visst kan en tänka att de vill ha "nåt" hemligt från de andra fruarna, nåt som liksom bara är deras och Kodys. Men ändå. De delar ju allt annat. De försöker prata om sex och skydd med deras tonåriga barn, men de kan inte prata med varandra?

 Jag vill ju att fruarna ska stödja och hjälpa varandra. Att de ska vara systrar som kan gå samman mot knäppa Kody. Drömmen är ju att de ska gå in i kärleksförhållanden med varandra och dumpa karln, men det lär väl inte hända.

Min fredag i bilder

Igår var det fredag och Hallberg var hemma hos oss och åt middag och drack en öl. Eller två. Vi lagade kyckling i mängder.

Och vi drack prosecco!

Hallberg var glad, han hade precis varit på arbetsintervju. Och då blir en ju glad. Eller ledsen. Om det gått dåligt. Men det vet han ju inte än. 

Blixten var peppad på matlagning. 

Jag med. Jag var så glad att jag var suddig!

Och pussig var jag. Blixten är ett perfekt mål om en vill pussas. 

Och sedan gjorde vi nåt magiskt, nämligen återskapade en bild från 2011. Nu borde ju jag ha den bilden redo att visa, men det har jag inte. Ni får helt enkelt föreställa er. Samma gäng, samma pose, två år senare. Det är fantastico.

Hallberg körde Promillekollen för att ha koll på sin promillehalt. 

Blixten däckade tidigast av alla. 

Randigt och prickigt på samma gång

Igår bloggade jag ingenting alls, vilket känns lite ovanligt. Men jag var upptagen med annat.
Först gick jag och Blixten en långpromenad till pappa för att fika. På eftermiddagen kom Hallberg hem till oss och vi åt middag och drack öl. Det var en bra fredag. Men idag är det lördag och jag är klädd i en prickig blus. Eller egentligen är den både prickig och randig. Mina bästa mönster i en blus. Jag tackar jag.

I helgen är jag gräsänka så jag tänkte äta middag hos min mamma och sedan äta enorma mängder godis hemma och titta på nån bra film. Kanske en som är Oscarsnominerad? Jag har varit sugen på att se Searching for Sugarman ganska länge.

Pluggis!

Idag i skolan fick vi tillbaka proven vi skrev i tisdags (det känns knäppt att säga "prov", jag vill kalla det tenta, men det är det ingen annan som gör, så jag rättar mig). Jag fick alla rätt. A på alla delar, vilket betyder A på hela provet. Vilket känns jäkligt gött. Jag har alltid älskat att få bra betyg och det gör jag fortfarande. Även fast det kändes bra när jag skrev det och jag visste att jag kunde det mesta så kunde jag ju aldrig vara säker på om det var ett A. Men det var det. Jag älskar känslan att att skriva bra på ett prov.

Jag har alltid varit, och kommer säkert alltid att vara, en sådan som jobbar för det högsta betyget och jag skulle bli så himla besviken om det var bara godkänt. Det kändes extra bra att få A den här gången eftersom det var det första provet på kursen. Den första gången vi fick visa läraren/lärarna vad vi kan. Och jag kan himla mycket och det känns så bra att det gick fram. Matilda kallade mig pluggis när hon såg vad jag fick, och det är ganska gött att vara pluggis ibland. Att faktiskt få visa hur mycket jag kan. The dream hade ju varit att få en guldstjärna i kanten på papperna, men jag tror inte lärarna jobbar så. Tyvärr.

Anna Nicole Smith lived and died by that rule

Ibland är Cougar Town asabrasa och hur roligt som helst. Som när Jules inte kan sova och tittar igenom sin gamla year book och berättar om en kille hon lär tafsa lite på henne, men som sedan bara skrev i boken "Keep in touch. Ha ha". Jules reaktion på det är "Glad he died".

Det är givetvis en underbar reaktion och exakt samma som jag själv skulle haft.

Men ibland är det liksom inte så roligt. Det känns som att de är så otroligt medvetna att de måste vara roliga och få många tittare pga nedläggningshot att de bara upprepar samma skämt som funkat i tidigare säsonger  och överdriver dem och kör samma hela tiden. Typ dricka vin istället för kaffe på morgonen. Det blir mer sorgligt än roligt. Dock är ju kommentarerna till själva vindrickandet ganska underbara. Jules menar att "I didn't sleep, it's still last night for me. I can drink". Lauries kommentar är klassiskt funny because it's true: "Anna Nicole Smith lived and died by that rule".

En sammanfattning av senaste säsongen: lite för mycket vindrickande och lite för mycket flatskämt. Båda dessa anledningar gör mig lite sorgsen. Jag ska berätta varför. Vindrickning på morgonen känns alltid lite sorgligt, visserligen skämtar de alltid bort det, men det är ganska lätt att dra slutsatsen att de flesta av dem, kanske mest Jules, faktiskt har ett alkoholproblem. Och det är ju inte så roligt.

Angående de lesbiska skämten så går de ofta hand i hand med att de inte vill ha sex med sina karlar (främst Ellie). Och då blir jag lite ledsen för om de nu vill vara med varandra (även fast det bara alltid är "skoj") så borde de ju vara med varandra. Jules och Ellie har flera gånger pratat om att nån gång i framtiden ska det bli de två och de drömmer om hur mycket lättare livet vore om de var ihop istället. Jules berättar att de två hånglade en nyårsafton och att Ellie har en magisk tunga och kysser mycket bättre än Grayson, Jules man.
Bara var med varandra då?! Gå inte runt och dröm om hur livet vore bättre om ni var flator, bara lev ut det. Lite så känner jag. 

Nu önskar jag att den här säsongen styr upp sig lite och blir så där fantastiskt bra som jag vet att Cougar Town kan vara. Fast egentligen tycker jag varje avsnitt är underbart. Lägger de ned blir jag lika upprörd som Abed.