låbrigt

jag har fruktansvärt dålig balans. jag är en sån som faller, som ramlar. vinter och istid är min värsta tid. jag ramlar alltid på isen ett har gånger varje säsong. det är extra jobbigt om det händer mitt i julshoppingsrusning eller på kvällen när jag är snyggt klädd och ska hem till en kompis och dricka glögg och jag slår upp halva knäet och hela strumpbyxorna. därför är jag mycket glad att det är snöfritt i hela malmö. isen är min fiende.
jag är också en sån som snubblar. sådär på mina egna fötter, på trottoarkanter, på tuvor i gräset. det värsta är om jag snubblar till när jag har på sig skor med en klack. då tror folk alltid att det är därför, att jag inte kan gå normalt med klackskor. men jag snubblar ju när jag har converse med.
jag är en sån som går in i saker. jag krockar med människor, väggar, dörrkarmar, lyktstolpar.
jag är en sån som tappar saker. dock att jag är ganska bra på att fånga saker som kastas till mig, men saker jag redan håller i, dom tappar jag. jag tappar böcker, matvaror, stekspadar, porslin i allmänhet, jag tappar sminkprodukter (puder är värst, det går i tusen bitar).
men egentligen, vad gör det om hundra år?