boken anarkai av per nilsson utkom 1996 och jag läste den nog något år senare. den är ganska fantastiskt och jag tycker alla barn/ungdomar/tonåringar borde läsa per nilsson.
anarkai handlar om en ganska ensam kille som heter johan, som under en sommar träffar kai och gro och hans liv liksom förändras efter det. boken ändrade även min syn på någonting (vill någon läsa boken och inte veta vad som händer, så sluta läsa nu, för det kommer spoilers). det nämns inte i någonstans i hela boken (jag hade inte tänkt på det i alla fall, första gången jag läste), förutom precis i slutet. johan, huvudpersonen, sitter nämligen i rullstol. jag minns att jag blev lätt "chockad", eller förvånad är kanske rätt ord, första gången jag läste boken. för i mitt huvud hade jag ju sett en person som kunde gå. för det är det jag ser, när inget annat nämns. det är det vanliga, så att säga. men tänka sig, man kan vara alldeles normal, och vanlig och precis som alla andra, samtidigt som man är rullstolsburen. det minns jag att jag tyckte var himla häftigt. och det ändrade nog min syn på personer i rullstol. inte så att jag tyckte de var knäppa innan, men liksom, annorlunda. men personer som sitter i rullstol är ju precis lika vanliga och lika konstiga som alla som kan gå.
2 kommentarer:
Men visst är det! Så satans snyggt! Passar till allt också :)
>ja, samma här! några av mina absoluta favoritfilmer. fantastiska!
Skicka en kommentar