Det är, som bekant, många moment i livet som känns extra jobbigt. Flera är faktiskt jobbiga på riktigt och de får en kämpa sig igenom bäst en kan. Men det är inte de jag tänker på idag. Idag tänker jag på alla de andra på momenten som jag kämpar med. Fast de egentligen inte alls är jobbiga. Inte på riktigt i alla fall. Eller, de känns ju jobbiga för mig (och vem bestämmer vad som är på riktigt?) men ändå. De grejerna som egentligen är lite larviga, men som sker lite hela tiden.
En sak jag tycker är himla jobbig är att gå in i en butik eller affär utan att handla något. Jag hatar att göra det. De som arbetar där stirrar alltid på mig och frågar om jag behöver hjälp och när jag säger nej och sedan går ut vet jag att de tror att jag är en snattare. Jag tänker konstant på detta när jag går in i en affär utan att handla. Att de som äger den/arbetar där tror att jag snor grejer. Att jag stoppat in nåt under jackan. Jag är förvånad varje gång jag kommer ut utan att de har stoppat mig.
Jag vet ju att den här rädslan är helt obefogad. Aldrig nånsin har jag blivit stoppad och aldrig nånsin har jag stulit nåt. Jag är faktiskt en himla laglydig medborgare. Men jag tycker ändå att det är jättejobbigt. Det har flera gånger hänt att jag köpt någonting endast på grund av att jag inte vill att de ska tro att jag är en snattare. Nu när jag tänker på det så är det ett ganska dumt knep för jag kan ju mycket väl ha snattat nåt ändå. Jag skulle ju kunna ha stoppat ner något ännu dyrare än det jag köpt i handväskan. Men jag tänker att det ser i alla fall inte lika skumt ut.
Problemet med det här är att det hela leder till att jag ser väldigt misstänkt ut. Jag stryker längst väggarna och flackar med blicken. För att jag inte vill att de ska tro att jag är en skummis, så ser jag skum ut.
Jag förstår ju att de här tankarna ganska knäppa för det är klart att jag måste få gå in i butiker och titta ifall jag hittar någonting jag gillar. Men det spelar ingen roll. Det känns ändå så himla jobbigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar