Kända män jag var förälskad i som barn, del 1: Leonardo DiCaprio

Det har aldrig varit något tvivel på att jag är heterosexuell. Jag har alltid varit väldigt attraherad av män. Ända sedan jag var liten så har jag varit förtjust och långväga förälskad i olika män. Ända sedan jag var väldigt liten faktiskt. Kända som okända har jag gillat. De okända skulle det vara konstigt att outa så här, kan jag tycka. Men de kända kan vi ju gå igenom. En efter en. Vissa är himla pinsamma, men vad gör det så här en 15 år senare? Vissa av dem är givna. Riktiga hunkar som alla gillade då det begav sig. Andra är bara förvirrande, och jag förstår fortfarande inte hur jag tänkte.

Vi börjar med den mest självklara mannen. Som inte behöver någon förklaring alls. Som jag gillade honom. Leonardo DiCaprio. Såklart. Mitt hjärta bultar fortfarande lite extra hårt när jag ser honom. Här behövs det egentligen ingen närmare förklaring. Det var mitten på 90-talet. Han var Romeo. Och sedan Jack Dawson. Och sedan var jag fast. För alltid.

Varenda vägg i mitt flickrum var tapetserat med bilder på Leo. Jag köpte tyska tidningar på kiosken, som jag överhuvudtaget inte kunde läsa, för att det var en bild på honom på omslaget. Jag klippte ut bilder på honom från kvällstidningar och jag köpte Frida för att det följde med en affisch.
Han var liksom så himla sexig. Jag läste varenda skvaller jag kom över och jag drömde om att vi skulle bli ihop. Om jag läste att han var i ett förhållande med någon blev jag svartsjuk och tänkte att om jag bara kom till Hollywood och vi skulle träffas skulle han nog bli förälskad i mig. Det kändes helt normalt att han skulle vilja bli ihop med en svensk 11-åring.

Nu för tiden har känslorna svalnat något. Jag blir inte svartsjuk längre, om vi säger så. Men nog är han het allt.