Jag är ganska bra på att skriva prov. Som tur är. Jag har pluggat i många, många år och lärt mig en hel del. Fast jag har nog alltid varit ganska bra på att skriva prov. Och då tänker jag på typen salstenta. Jag är bra på att få ur mig kunskap när jag måste. Att fylla papper efter papper med svar. Ibland är det ganska så himla bra svar också. Att jag är ganska bra på det har räddat mig många gånger. Jag har fått bra betyg på kurser som jag kanske inte tokpluggat till. Men jag minns ofta det viktiga och det får jag ur mig när jag är tvingad. Som vid salstentor.
Men det var inte min oerhörda braighet på att skriva prov det här inlägget skulle handla om. Det skulle ju handla om hur jag ser ut när jag skriver prov. Jag måste ofta tänka ganska mycket och länge i sådana situationer (vem måste inte det?). Jag hatar att ha hår i ansiktet när jag ska skriva så jag har det ofta uppe i en hästsvans eller nåt. Och när jag verkligen tänker, när kugghjulen snurrar på som bäst där uppe i skallen, då lägger jag ofta hästsvansen upp över huvudet, som illustreras på bilden. Eller så snurrar jag håret till hårda knorrar som liksom stannar kvar i sin kringelform alldeles av sig själva. Jag tänker inte på det när det sker, men efteråt kommer jag på att hela hästsvansen ligger upp över huvudet (som nån extra lugg) och jag ser helt knäpp ut.
Men om det krävs att jag ska se lite knäpp ut ibland, för att få bra på tentan, så är väl det helt okej. Det kan jag ta. (Ser nog knäpp ut oftare än det, så jag är ganska van.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar