Det är en sådan starkt rådande norm i vårt patriarkala samhälle att kvinnor ska raka sig. Ska vara släta. När en bryter mot det idealet tycker folk ofta att det är äckligt och "ofräscht". Okvinnligt. Vilket är så larvigt att det knappt är sant. Om något så borde det ju vara megakvinnligt. Att låta kvinnokroppen vara som den är. Låta den frodas.
Jag vet inte om det nånsin varit nåt jätteaktivt beslut för mig, att sluta raka mig. Jag rakade mig alltid gymnasiet och så där, men sen har det sakta fasats ut. Tidigt struntade jag i att raka till exempel benen under vinterhalvåret, men underhöll armhålor och bikinilinje och så vidare. Nu har jag blivit så van att inte raka mig någonstans. Det har blivit det vanliga i mitt liv. Nu tycker jag det är snyggt med hår under armarna.
Jag tyckte det var mycket otrevligt med benhår när jag var kanske tolv, eller nåt, när det började växa ut. I slutet på mellanstadiet och början på högstadiet. Allt jag visste var att en skulle vara slät, en skulle vara rakad. I princip alla kvinnor jag såg var rakade. Både på film och vad jag såg av verkligheten. En klasskompis mamma hade hår under armarna och jag tyckte det var sjukt konstigt. Jag hade aldrig sett något liknande. En kvinna på stranden hade hår som stack fram ur bikinitrosorna. Jag tyckte det såg helt bisarrt ut. Men sedan hände något. Ju äldre jag blev, ju mer jag såg, läste, lärde mig, så förstod jag att hår är det normala. Det fräscha och fina och normala. Det är idealen som tvingar oss att raka våra kroppar.
Av vissa människor upplevs jag numer som mycket hårig. Ändå är det mycket lättare för mig att "passera" än för andra för mitt hår är överlag ganska så ljust. Både armhår och benhår och allt annat hår på min kropp är ganska ljust. Precis som huvudhåret. Överdrivet rikligt är det inte heller. Så det kanske är lättare för mig, jag vet inte? Nu för tiden känns det mycket bättre och sundare för mig personligen att låta bli att raka mig. Mitt hår blir mjukt och det är aldrig stickigt och helt ärligt så tänker jag sällan på det.
Nu kan jag ibland få feeling och raka mig någon gång per år. När jag står i duschen med inpackning i håret och vill få tiden att gå. Men det sker mer och mer och mer sällan. Det känns ovärt att slösa tid på det när jag vet att håret ändå kommer växa ut strax igen.
Det är ganska ironiskt och sorgligt att kvinnor bara tillåts att ha hår på ett ställe på kroppen och det är på huvudet. Där ska det vara långt, svallande och sexigt, om männen får bestämma. Resten av kroppen ska vara slät.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar