En liten utflykt

Är det nåt jag älskar så är det små utflykter. Så i söndags kväll när pappa ringde och sade att jag skulle fylla termosen med kaffe och ställa mig på parkeringen, så var jag genast på. Han hämtade mig och lillebror och vi får ut till naturområdet Våtmarken. (Bonusfakta: Våtmarken är ett naturligt reningsverk och det första i sitt slag i Skandinavien då det anlades 1993.)

Jag var helt vårchockad över att det var så himla ljust ute på kvällen och att det var så himla vindstilla. Allt vatten låg spegelblankt och det enda som hördes var en halv miljon fåglar som kvittrade och hade sig.

Målet var att få se en skymt av den beryktade bävern som bodde här förra året, men vi såg inget annat än ett stort plask (vilket ju kan ha varit ett bäverplask!), så hen kanske har flyttat.

Vi såg en ståtlig svan i alla fall.

Svanar är fina, men de har en tendens att vara lite ilskna, så jag höll avståndet. Men den här verkade himla snäll.

Jag fick extrem längtan till sommarkvällar och ljumma vindar och ljus och hav så varmt att jag kan bada.

Nämen, här står jag ju och posar framför havet.

Mycket bra kväll, helt klart. En borde oftare åka ut till nära naturområden och hänga och fota lite. Det är så himla stört fint därute, och jag är ju en liten naturromantiker.