Published with Blogger-droid v1.7.4
onsdag 31 augusti 2011
Önska kan man väl...
Ibland tänker jag vad kul det skulle vara att jobba på en diner. Kanske en där det händer lite konstiga saker, som i Twin Peaks. Ha på mig en söt outfit och servera folk kaffe och paj. Ha en fin kollega som kan ta med mig på skönhetssalong och kunder som jag kan snicksnacka med. Mer än så kräver jag inte av livet. Synd att det finns så få diners där jag bor. Och synd att det är 2011. Och att livet inte är en film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Vilken fin blogg du har.
Och ja, ibland önskar jag att jag var en film. Att det spelades fransk musik när jag gick längs gatorna och att jag sedan satt på samma fik dag ut och dag in för att upptäcka att en fantastisk fin kille sitter på samma fik på samma tid får upp ögonen för mig och sådär du vet.
otroligt synd att livet inte är som en film, jag håller med dig.
Skicka en kommentar