Ett litet firande

Vet ni? I fredags firade jag och min kille att vi varit ihop i fem (5!) år. Det är ganska så länge. Egentligen. Fast det känns ganska kort också. Det känns liksom som om vi har varit tillsammans så länge. Om inte längre. Vi har gjort och hunnit med så mycket. På jobbet säger gubbarna att man ska byta ut partnern (fast de säger ju såklart "kvinnan/bruden/kärringen", inte "partnern") vart femte år, annars tröttnar man. Men jag tycker det är himla svårt att hålla med dem. Det blir ju bara bättre med tiden. Förhållandet mognar ju. Kärleken mognar till nåt så mycket bättre än nyförälskelsepirr och känslan att vara lite lätt orolig för vad den andra egentligen tycker. Efter en tid behöver man inte undra längre. Man bara vet. Man vet att den andra personen älskar en själv lika mycket som man älskar tillbaka. Det finns en underbar trygghet i det. Att veta att båda älskar varandra så mycket. Mest av allt.
I fredags for vi ut till klipporna vid Femöre, åt lunch, drack prosecco och bara njöt av solen. Klippor och hav är kanske det bästa jag vet. När solen började gå ner bakom berget tog vi cyklarna till Sailor som ligger alldeles vid havet och åt middag. När vi cyklade hem hann vi med ett kvällsdopp på vägen. Det var ungefär en alldeles perfekt dag.