and the oscar goes to...

inatt satt jag uppe och tittade på oscarsgalan. det gör jag varje år. jag kommer ihåg när jag var liten och inte fick sitta uppe hela natten, då spelade jag in galan på videoband och sedan kollade jag när jag kom hem efter skolan på måndagen. så himla roligt. jag älskar oscarsgalan. först och främst så älskar jag ju film, men självklart är ju klänningarna lika viktiga. jag tycker att mila kunis var himla fin i lavendel och florence welch i ljust, ljust gult. och florences hår, herregud! jag blir fruktansvärt sugen på att bli rödhårig när jag ser hennes vackra hårfärg. även cate blanchett och scarlett johansson var vackra i sina klänningar i olika nyanser av lila.
värdar för galan var i år anne hathaway och james franco. innan jag såg galan tänkte jag att det nog kunde bli en hit med två unga, lite ovana värdar. men james franco var kanske det tråkigaste jag sett någonsin. anne hathaway borde ha fått lett galan själv, då hade det varit ganska lysande. franco var himla stel och tråkig. galan var över huvud taget ganska slätstruken i år, det skedde ingen skandal (förutom att melissa leo svor i sitt tacktal, men det är knappast en skandal med svenska mått mätt, i usa kanske de tyckte det var lite jobbigt). alla som "borde" vunnit vann, det vill säga fina natalie portman, colin firth, christian bale etc. ganska ospännande. men ändå ganska fint såklart. lagom trevligt. jag sitter hela galan och väntar på "det perfekta tacktalet". jag tyckte inte det levererades något supertacktal direkt. colin firths var fint. natalie portmans tal var ingen höjdare, men hon själv var väldigt fin när hon tog emot priset, alldeles vacker, gravid och glowing. christian bale var på gränsen till tårar, sånt är alltid bra tv, jag älskar när de gråter.