dag 08 – ett ögonblick

idag ska jag berätta om ett ögonblick. såklart finns det en miljon ögonblick i ens liv som är alldeles fantastiska (i mitt liv i alla fall). det ögonblick jag valde handlar om ett vattenfall. vattenfall är ju alltid ganska fantastiska.
jag har sett sveriges högsta vattenfall. det heter njupeskär och ligger i dalarna. det såg jag någon gång på nittiotalet (kan faktiskt inte minnas exakt när). det var fint såklart, som vattenfall allt som oftast är.
2008 åkte jag iväg för att se världens högsta vattenfall. det fallet heter angel falls och ligger i venezuela. och det är om det ögonblicket jag skall berätta.
jag for till venezuela med 7 andra fina personer. vi hade varit där i ett par dagar innan själva färden mot fallet. den färden var faktiskt himla jobbig. vi flög i typ världens minsta plan till canaima national park och sov en natt vid canaima lagunen. på morgonen efter åkte vi kanot i cirka 2 timmar (jobbigt!), sen var det för lite vatten i floden så vi fick gå över en "savann" (sjukt varmt! döjobbigt!) och sedan åka kanot i 3 timmar till (jobbigt!). men vi kom i alla fall fram till ön isla raton, där det var något slags base camp. därifrån fick vi hike:a, upp för själva berget där vattenfallet är, i någon timme (jobbigt!). och sedan var vi framme. och det var så värt alltid. det var så fantastiskt vackert. världens högsta vattenfall. ballt.

bonusögonblick:
efter vi hade varit uppe vid angel falls, så övernattade vi på isla raton (i hängmattor!). morgonen efter fick jag den bästa väckningen nånsin. min pappa petar mig i sidan och skrik-viskar: "nääääsbjööörn! näsbjörn, kajsa, vakna!". så himla fint att få vakna tio meter ifrån en näsbjörn. av någon anledning väckte pappa inte min lillebror, så han fick aldrig se den roliga halvbjörnen.